söndag 9 juni 2013
fredag 7 juni 2013
På språng igen
Väcker en gammal kär vän till liv igen nu. Sydamerikabloggen ska fyllas på med ytterligare några inlägg. Tydligen finns det efterfrågan på bloggande även denna tur och då är inte jag den som är den.
Nu blir det en månads luffande uppdelat på Colombia och Cuba. Jag och Hanna gick med spänstiga steg och stolta backpackerryggar mot bussen i Lund igår eftermiddag. Sen följde en flygresa som vi enades om fick starka 8 av 10 poäng - smidiga mellanlandningar, bra sovattiraljer, gratis drinkar och en rimlig AC. Med mellanlandningar i Frankfurt, Dominikanska republiken och Panama kom vi upp i över ett dygns restimmar och därav LÄTTNADEN när vi kommit fram. Och väskorna med oss. Klang och jubelrop!
Så nu befinner vi oss i Cartagena, en gammal stad vid colombianska kusten. Här trängs färgglada hus, prunkande växtlighet, ivriga gatuförsäljare, gula taxibilar och miljoner lockande matställen. Jag och Hanna har storögt vandrat runt här i den gamla staden och känt hur backpackerlivet åter innesluter oss i sin famn. Åh, som vi har väntat.
Jag kan meddela att det är otroligt varmt, soligt och en luftfuktighet som slår det mesta. Trots allt en positiv överraskning eftersom väderprognoserna hemma visade på regn. FEL, kan vi konstatera med svettpärlor i pannan, på ryggen, mellan låren och överallt annars.
ÄLSKAR att vara tillbaka i Sydamerika!
Hörs snart igen.
/Nyduschad Emma med en nyduschad Hanna bredvid sig
onsdag 18 maj 2011
Det här är inte slutet...det är början!
Har märkt att jag har en tendens att försöka undvika avslut (sista sidan i Ghana-albumet är fortfarande tom i ett patetiskt försök från förra året att inte vilja slutföra det för då är det officiellt "över") och därför känns det nästan lite jobbigt att sätta mig ner nu för att göra just det - avsluta. Avsluta bloggen och därmed ta ett av stegen till att avsluta vår kära Sydamerika-vistelse. Det känns även riktigt udda eftersom jag fortfarande är en svettig backpacker med ömmande rygg, en Lonely Planet i högsta hugg och butch-outfit. Eller? För åtminstone så är det så jag känner mig.
Nu onsdag kväll och vi kom hem för ganska precis tre dagar sen. Känslan nu liksom då är förvirrad. Visst älskar jag att återse familj och vänner (och mjuk säng och lättmjölk och breda trottoarer och ej-fallfärdiga bilar och mina skor och gräsmattor och badkar och kranvatten och normala toaletter) men det är verkligen en chock att komma hem. En värld så separat från Sydamerika att det nästan känns som att det aldrig har hänt. Fast egentligen känns det nog som att det inte är det här som händer - hemkomsten är en lång dröm och snart vaknar vi upp i en trång sovsal någonstans söder om ekvatorn. Inser ju dock att så inte är fallet och det smärtar faktiskt lite. Känner mig långtifrån "klar" med varken backpackande eller Sydamerika. Samtidigt behöver man ju faktiskt inte alltid göra allt på en gång - Sydamerika står kvar och det gör min ryggsäck med. I sommar är Sverige helt klart stället att hänga på, och längre fram i framtiden finns det så omåttligt mycket att se och göra och uppleva att jag knappt vet var jag sa börja.
Eller jo...
Ska börja med att rensa mina bilder från resan. Knappt 3200 stycken. Ska nu ta i med hårdhandskarna för att rensa bort de onödiga. Det kommer nog ta ca 44 år. Ses till pensionen!
Nu onsdag kväll och vi kom hem för ganska precis tre dagar sen. Känslan nu liksom då är förvirrad. Visst älskar jag att återse familj och vänner (och mjuk säng och lättmjölk och breda trottoarer och ej-fallfärdiga bilar och mina skor och gräsmattor och badkar och kranvatten och normala toaletter) men det är verkligen en chock att komma hem. En värld så separat från Sydamerika att det nästan känns som att det aldrig har hänt. Fast egentligen känns det nog som att det inte är det här som händer - hemkomsten är en lång dröm och snart vaknar vi upp i en trång sovsal någonstans söder om ekvatorn. Inser ju dock att så inte är fallet och det smärtar faktiskt lite. Känner mig långtifrån "klar" med varken backpackande eller Sydamerika. Samtidigt behöver man ju faktiskt inte alltid göra allt på en gång - Sydamerika står kvar och det gör min ryggsäck med. I sommar är Sverige helt klart stället att hänga på, och längre fram i framtiden finns det så omåttligt mycket att se och göra och uppleva att jag knappt vet var jag sa börja.
Eller jo...
Ska börja med att rensa mina bilder från resan. Knappt 3200 stycken. Ska nu ta i med hårdhandskarna för att rensa bort de onödiga. Det kommer nog ta ca 44 år. Ses till pensionen!
fredag 13 maj 2011
Lima...
Ett snabbinlagg innan morgondagens tidiga avresa mot Sverige, mest for att tala om att vi lever och mar lika bra som vanligt. Och inte har vi stoppat varken droger eller kokablad i vaskorna sa forhoppningsvis kranglar inte Miami alltfor mycket imorgon nar vi ska igenom customs.
Har tillbringat de sista dagarna i Lima, Perus huvudstad. Backpackers vi mott under resans gang har nastan samtliga fnyst lite at Lima och menat att den staden kan man missa utan storre bekymmer. Vi forstar ingenting - Lima ar ju nice! Kom hit onsdagskvall efter en dramatisk resa fran Mancora. Forst exploderade minibussens passagerarfonster pa vag mot flygplatsen och mannen som satt dar blev latt uppskuren i armen. En helt sagolik tur att det inte gick varre. Sen var jag sa himla forkyld att under landningen med flyget blev trycket sa hogt att jag trodde hela huvudet skulle sprangas. En smarta endast jamforbar med att trampa i ett jordgetingbo eller fa kokande knack over hela handen...
Har i Lima har vi vandrat omkring i stora shoppinggallerior och forundrat oss over moderna klader, druckit chai pa Starbucks, gatt pa bio (Nowhere boy om John Lennon, bra!), spelat arkade-games, kollat marknader, gjort manikyr och allmant haft det gott. Dessutom lyckades jag idag vinna med 3-0 i set mot Paul i pingis, en sann triumf! Paul som vi forovrigt kramade hejda idag, efter att ha foljts at laange. Battre kille far man leta efter.
Nu ska vi ut och ata var sista middag. Vi ar packade och klara for avfard mot flygplatsen sent i natt - planet mot Miami lyfter 7.55 och sen vantar tva dagars hemresa. Hors pa sondag...i Sverige. (!!!)
KRAM!
Har tillbringat de sista dagarna i Lima, Perus huvudstad. Backpackers vi mott under resans gang har nastan samtliga fnyst lite at Lima och menat att den staden kan man missa utan storre bekymmer. Vi forstar ingenting - Lima ar ju nice! Kom hit onsdagskvall efter en dramatisk resa fran Mancora. Forst exploderade minibussens passagerarfonster pa vag mot flygplatsen och mannen som satt dar blev latt uppskuren i armen. En helt sagolik tur att det inte gick varre. Sen var jag sa himla forkyld att under landningen med flyget blev trycket sa hogt att jag trodde hela huvudet skulle sprangas. En smarta endast jamforbar med att trampa i ett jordgetingbo eller fa kokande knack over hela handen...
Har i Lima har vi vandrat omkring i stora shoppinggallerior och forundrat oss over moderna klader, druckit chai pa Starbucks, gatt pa bio (Nowhere boy om John Lennon, bra!), spelat arkade-games, kollat marknader, gjort manikyr och allmant haft det gott. Dessutom lyckades jag idag vinna med 3-0 i set mot Paul i pingis, en sann triumf! Paul som vi forovrigt kramade hejda idag, efter att ha foljts at laange. Battre kille far man leta efter.
Nu ska vi ut och ata var sista middag. Vi ar packade och klara for avfard mot flygplatsen sent i natt - planet mot Miami lyfter 7.55 och sen vantar tva dagars hemresa. Hors pa sondag...i Sverige. (!!!)
KRAM!
måndag 9 maj 2011
So many cocktails, so little time
Basta mamma efterlyste en uppdatering och da gar det ju inte att neka. Forst och framst: rumpan ar inte langre illrod. Det la sig ganska fort faktiskt. Bra lakekott!
Sitter med en jordgubbs-smoothie till frukost vid hostelets dator och forsoker formulera tankar till ord. Inte sa latt. Bara sovit nagra timmar efter en natt med forst alldeles for manga drinkar och sen en flaska rom under stjarnorna pa stranden. Vi sag soluppgangen. Kan inte tanka mig ett battre satt att spendera en sondagsnatt.
Paradiset ar verkligen paradiset. Har varit har en vecka nu och dor lite varje dag for att vi har det sa bra. Det ar verkligen den perfekta avslutningen pa resan. Sol, bad, mat, fest. Magiskt. Fast nu borjar folk lamna, sorgligt nog. Idag aker Sara & Olle mot Lima och vidare mot New York. Och Liam & Mike forsvinner med. Sa sista dagarna blir det bara jag, Mathilda, Patti, Dec och Paul kvar. Precis som det "borjade" i borjan av Bolivia i mars nagon gang. Episkt. Vanner for livet ar stora ord men visst kanns det som att det har ar manniskor man alltid vill halla kontakten med.Orkar inte skriva nagot vettigare just nu. Ska ga och somna under ett parasol pa stranden tankte jag. Sen vinka hejda till Sara och Olle efter over tre veckor tillsammans. Shit. Nagra snodda surfingbilder fran deras blogg kommer forresten har! (Och forresten, det var SARAS ide att flyga fran Lima till Mancora! Vilken tjej!)
Ta hand om er, och spara nagra vitsippor till var hemkomst. Gracias. Puss
Sitter med en jordgubbs-smoothie till frukost vid hostelets dator och forsoker formulera tankar till ord. Inte sa latt. Bara sovit nagra timmar efter en natt med forst alldeles for manga drinkar och sen en flaska rom under stjarnorna pa stranden. Vi sag soluppgangen. Kan inte tanka mig ett battre satt att spendera en sondagsnatt.
Paradiset ar verkligen paradiset. Har varit har en vecka nu och dor lite varje dag for att vi har det sa bra. Det ar verkligen den perfekta avslutningen pa resan. Sol, bad, mat, fest. Magiskt. Fast nu borjar folk lamna, sorgligt nog. Idag aker Sara & Olle mot Lima och vidare mot New York. Och Liam & Mike forsvinner med. Sa sista dagarna blir det bara jag, Mathilda, Patti, Dec och Paul kvar. Precis som det "borjade" i borjan av Bolivia i mars nagon gang. Episkt. Vanner for livet ar stora ord men visst kanns det som att det har ar manniskor man alltid vill halla kontakten med.Orkar inte skriva nagot vettigare just nu. Ska ga och somna under ett parasol pa stranden tankte jag. Sen vinka hejda till Sara och Olle efter over tre veckor tillsammans. Shit. Nagra snodda surfingbilder fran deras blogg kommer forresten har! (Och forresten, det var SARAS ide att flyga fran Lima till Mancora! Vilken tjej!)
Ta hand om er, och spara nagra vitsippor till var hemkomst. Gracias. Puss
torsdag 5 maj 2011
Surfarganget
Jag har absolut ingenting att klaga pa i hela varlden. Forutom en illrod flack pa rumpan. Annars ar allt perfekt!
Idag har vi tagit surflektion! Det var KUL! Men jobbigt. Respekt till surfare, det ar ingen sondagspromenad att paddla mot vagorna. Men iaf sa gick surfingen ovantat bra och vi susade fram pa vagorna som vi aldrig hade gjort annat! Nastan iaf. Haha. Kul! Men nu till rumpproblemet. Min vatdrakt visade sig namligen ha ett perfekt format hal, cirka 1 dm i diameter, vid rumpan. Jag blev utskrattad under stretchingen i borjan. Men jag var, som Mathilda uttryckte det: "En akta Bridget!" och vek inte ner mig for petitesser som en bar rumpa. Nu inser jag dock att jag kanske borde gjort det - eller i alla fall forhandlat fram en annan vatdrakt - for risken finns att det kommer bli svart att sitta kommande dagar. Solen ar stark sa har nara ekvatorn. Aaaajjjj.
Idag har vi aven solat. Och badat i havet. Och badat i poolen. Och druckit Caiprinhas i poolen. Och atit god mat for 15 kronor. Vi har aven hittat livets bar bara 2 minuter fran vart hostel: de serverar enorma hamburgare for nastan inga pengar alls och har Happy hour hela dygnet. 2 drinkar for 20 kronor. Det kallar jag Happy hour! Vi har utnyttjat den bada kvallarna hittills och oddsen ar nog inte sa hoga pa att vi atervander aven ikvall. Ar det Happy hour sa ar det!
Nu ar klockan kvart i sex har pa eftermiddagen och det borjar bli dags for dusch och siesta. Som ni nog forstar mar vi battre an bast och njuter av sista tiden i Sydamerika. Ett Sydamerika som vi sett otroligt manga ansikten av och som jag lart mig att alska. Vilken fantastisk kontinent det ar. Och vilka manader vi har haft har. Men an ar det inte slut, festen fortsatter en dryg vecka till!! (tack och lov)
Idag har vi tagit surflektion! Det var KUL! Men jobbigt. Respekt till surfare, det ar ingen sondagspromenad att paddla mot vagorna. Men iaf sa gick surfingen ovantat bra och vi susade fram pa vagorna som vi aldrig hade gjort annat! Nastan iaf. Haha. Kul! Men nu till rumpproblemet. Min vatdrakt visade sig namligen ha ett perfekt format hal, cirka 1 dm i diameter, vid rumpan. Jag blev utskrattad under stretchingen i borjan. Men jag var, som Mathilda uttryckte det: "En akta Bridget!" och vek inte ner mig for petitesser som en bar rumpa. Nu inser jag dock att jag kanske borde gjort det - eller i alla fall forhandlat fram en annan vatdrakt - for risken finns att det kommer bli svart att sitta kommande dagar. Solen ar stark sa har nara ekvatorn. Aaaajjjj.
Idag har vi aven solat. Och badat i havet. Och badat i poolen. Och druckit Caiprinhas i poolen. Och atit god mat for 15 kronor. Vi har aven hittat livets bar bara 2 minuter fran vart hostel: de serverar enorma hamburgare for nastan inga pengar alls och har Happy hour hela dygnet. 2 drinkar for 20 kronor. Det kallar jag Happy hour! Vi har utnyttjat den bada kvallarna hittills och oddsen ar nog inte sa hoga pa att vi atervander aven ikvall. Ar det Happy hour sa ar det!
Nu ar klockan kvart i sex har pa eftermiddagen och det borjar bli dags for dusch och siesta. Som ni nog forstar mar vi battre an bast och njuter av sista tiden i Sydamerika. Ett Sydamerika som vi sett otroligt manga ansikten av och som jag lart mig att alska. Vilken fantastisk kontinent det ar. Och vilka manader vi har haft har. Men an ar det inte slut, festen fortsatter en dryg vecka till!! (tack och lov)
tisdag 3 maj 2011
Paradiset
Vi ar tillbaka dar allt borjade. I den extrema varmen! Skillnaden ar att i januari stavades var varme Rio de Janeiro, nu i maj ar det Mancora som galler. Och nu ar vi pa slutet av resan. Galet, hur kan tiden ga sa fort?! Iallafall sa avslutar vi pa topp, minst sagt. Mancora ar namligen ett annat namn for Paradiset. Stranden ar helt otrolig och det ar surfarstallet nummer 1 i Peru. Faktiskt i hela Sydamerka, enligt ryktet. Jag ska definitivt testa. Vart hostel har swimming pool, poolbar (med massa happy hours!) och allt annat man behover i ett paradis. Nom nom!
Vi flyger till Lima den elfte och sen nagra dagar dar innan hemresa. Ja, flyger. For vi ar sa jakla bra pa att unna oss saker! Igar nar vi landade i Lima kom Olle pa att istallet for att hoppa pa en buss i 20 timmar kunde vi kolla sista minuten-flyg. En stund senare: voila! Flygbiljetter tur och retur for 900 sek = 2 timmars flyg istallet for 40 timmar i buss. Det var fyra riktigt nojda backpackers som checkade in pa hostelet igarkvall kan jag avsloja. Man blir mer och mer bekvam med tiden.
Vara planer har ar ratt vaga. Sola, bada, festa..chilaxa helt enkelt. Och rida lite pa stranden. Och surfa. Och aka till naturliga hot springs en bit utanfor Mancora. Och blanda massa Caipirinhas (vi kopte Cachaca i Cusco! Och Olle har typ 5 kg lime i vaskan!). Ha det javligt bra, helt enkelt. Ska forsoka slita mig fran stranden ibland for att blogga. Om jag misslyckas kan ni alltid lasa Mathildas blogg www.helahavertstormar.blogg.se eller Sara och Olles www.varldenharkommerjag.blogg.se istallet. Eller sa kan vi pratas vid oga mot oga (!) om tva (!!) veckor nar vi ar hemma (!!!).
Jag vill inte aka hem an. Allvarligt talat sa ar det alldeles for nice har for att Sverige ska locka. Idag at jag till och med glutenfritt brod pa en restaurang. (Fast mammas och pappas ar mycket godare, nar jag kommer hem ska jag ata brod hela natten lang). Sa nej, Sverge lockar inte sa mycket. Specielt inte nar jag hor att det snoar. Ar det sno den 15 maj stannar jag har. Da far ni komma hit istallet, bara sa att ni vet. For det ar bara er jag langtar efter. Och brodet, saklart.
Besos
Vi flyger till Lima den elfte och sen nagra dagar dar innan hemresa. Ja, flyger. For vi ar sa jakla bra pa att unna oss saker! Igar nar vi landade i Lima kom Olle pa att istallet for att hoppa pa en buss i 20 timmar kunde vi kolla sista minuten-flyg. En stund senare: voila! Flygbiljetter tur och retur for 900 sek = 2 timmars flyg istallet for 40 timmar i buss. Det var fyra riktigt nojda backpackers som checkade in pa hostelet igarkvall kan jag avsloja. Man blir mer och mer bekvam med tiden.
Vara planer har ar ratt vaga. Sola, bada, festa..chilaxa helt enkelt. Och rida lite pa stranden. Och surfa. Och aka till naturliga hot springs en bit utanfor Mancora. Och blanda massa Caipirinhas (vi kopte Cachaca i Cusco! Och Olle har typ 5 kg lime i vaskan!). Ha det javligt bra, helt enkelt. Ska forsoka slita mig fran stranden ibland for att blogga. Om jag misslyckas kan ni alltid lasa Mathildas blogg www.helahavertstormar.blogg.se eller Sara och Olles www.varldenharkommerjag.blogg.se istallet. Eller sa kan vi pratas vid oga mot oga (!) om tva (!!) veckor nar vi ar hemma (!!!).
Jag vill inte aka hem an. Allvarligt talat sa ar det alldeles for nice har for att Sverige ska locka. Idag at jag till och med glutenfritt brod pa en restaurang. (Fast mammas och pappas ar mycket godare, nar jag kommer hem ska jag ata brod hela natten lang). Sa nej, Sverge lockar inte sa mycket. Specielt inte nar jag hor att det snoar. Ar det sno den 15 maj stannar jag har. Da far ni komma hit istallet, bara sa att ni vet. For det ar bara er jag langtar efter. Och brodet, saklart.
Besos
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)