Stränder och lycka

Hej igen mina kära. Idag kommer en uppdatering från Taganga, en liten by i norra Colombia vid karibiska kusten. Geografiskt har vi alltså inte förflyttat oss särskilt långt. Vissa ställen är svåra att lämna och den region vi befinner oss i nu är ett sådant. Varmt väder, välkomnande människor och fantastiska upplevelser att hämta. Det finns dock även en minussida som utgörs framförallt av MYGGEN. Om prickiga ben vore inne hade jag och Hanna legat bra till för förstaplatsen på innelistan. Dessutom kan tilläggas att jag lyckas med konststycket att förvandla mig till någon slags polkagris. Rätt vit på framsidan, ILLRÖD på baksidan. Sa till Hanna tidigare idag "Gud vad mycket skönare det är att sola baksidan än att sola framsidan", och se där, det visade sig med besked. Faktor 30 står sig slätt när den colombianska solen bestämmer sig för att satsa.

Vi har spenderat de två senaste nätterna i ett ställe som heter Palomino. Invånarantalet passerar nog knappast 200 och det är först sista året som man insett ställets potential för turismen. Där finns nämligen en av Colombias bättre stränder. Än så länge i princip oexploaterat men om ett par år lär det vara ett etablerat backpackerstopp. Tre timmars minibuss från Santa Marta och en resa som visserligen var skakig och varm men också intressant och underhållande. Jag älskar att iaktta och interagera med lokalbefolkningen och här i Colombia finns verkligen möjligheter till båda.

En äldre man slår sig ner bredvid mig längst bak i den skrotiga minibussen. Han har två påsar med bröd i händerna till salu. I bussen finns en holländska som undrar vad det kostar.
- Cuanto vale?
- Dos mil
Jaha, 2000 (ca 7 kr) tänker holländskan, vill köpa och gör sig beredd att ta emot ett av de cirka 10 bröden i påsen. Mannen räcker henne hela påsen och hon tar förvirrat emot den. Todos? Alla? Si, si. De tittar förvirrat på varandra, skrattar lite tillsammans och jag vet inte om jag är den enda som tänker på vilket tydligt bevis det var på skillnaderna mellan Europa och Colombia. Summan hon var beredd att betala för ett bröd räckte till det tiodubbla.

Den äldre mannen visar sig vara ännu en av Colombias gentleman. Vi konverserar, han på extra tydlig spanska och jag hänger med någorlunda. Värmen i Colombia, kylan i Sverige. Ställen vi besökt här, eller ska besöka. Nationalparken med allt det vackra i närheten. Han är ivrig att hålla samtalet flytande, och hela tiden med ett leende.

En annan transport, denna gång i taxi. Chauffören pratar fort fort fort och vi gör vårt bästa. Colombias fotbollslandslag och deras kval till VM. Visste vi att Falcao är från Santa Marta? Inte?! Jodå, han har spelat med kusinbarnen (eller något i stil med det). Jag och Hanna förstår att det här är STORT.

Annars då? Jodå, vi har åkt motorcyklar på skumpiga skogsvägar på jakt efter en undanskymd strand i den stora nationalparken. Druckit Cuba Libres så det stått härliga till. Gått på yoga vid stranden i Palomino med havet som enda utsikt. Ätit mystiska soppor. Sett enorma mängder Colombianer samlas vid gatorna runt utställda TV-apparater för att heja fram sitt landslag. Badat i karibiska havet. Badat i vår hostelpool. Läst böcker så det stått härliga till. Druckit Caipirinhas i solnedgången. Träffat enorma mängder amerikaner och engelsmän men ännu endast ett svenskt par.

Ikväll tänkte vi gå ut och göra fredagsnatten osäker. Imorgon blir det buss då vi styr söderut, mot kaffeplantage och gröna berg och kandke en liten trek. Hörs då. Kram!