Livet

Liveuppdatering från min hängmatta. Klockan är snart midnatt men det är fortfarande så varmt att alla typer av kläder egentligen är överflödiga. Poolen ligger blank men skvalpar till när vinden hälsar på. Från poolbaren sorlar det - happy hour tog slut klockan åtta men nya drinkar blandas kontinuerligt ändå. Ur högtalarna strömmar reggae och spelarna vid biljardbordet gungar omedvetet med i knäna. Själv ligger jag i en grönrandig hängmatta uppspänd mellan två palmer och tänker på allt och ingenting. En myggas rörelse är värd att följas, ett darrande palmblad värt att studeras. Kan inte ens minnas sist jag var så öppen för varje nytt intryck.

Vi har lämnat vackra, sprudlande Cartagena bakom oss. Fem timmar i buss och sedan en ny stad under våra fötter - denna gång Santa Marta, med karibiska havet skvalpandes runt knuten och ett av Colombias största naturreservat i närheten. Vi checkade in på hostel "The Dreamer" och sällan har väl ett namn passat bättre. Dröm. Imorgon ska vi försöka lokalisera en pärla till strand och helst inte svettas ihjäl på kuppen. Här är det tropiska 35 grader och en luftfuktighet utan dess like som gäller. Något regn har vi ännu inte stött på även fast en avkylande regnskur varmt hade välkomnats.

Colombia har än så länge levererat allt vi kunnat drömma om. Vad som framförallt fastnat är de fantastiskt vänliga människorna. Inget mansgrisande mot ljusa svenskor utan bara vänliga, hjälpsamma, intresserade colombianer. Har på bara några dagar umgåtts mer med locals än vi kunnat hoppas. I lördags kväll fest på hostelet och sedan vandrade jag och Hanna ut i natten för att känna av den äkta colombianska viben. Ett stimmigt plaza var vårt mål, där unga som gamla samlats för att umgås, dansa, skratta, leva. Ett gäng colombianer i vår ålder blev kvällens häng och tillsammans lämnade vi plazan för en bar ett par kvarter bort. Spanska var språket för kvällen och de colombianska rytmerna strömmade från alla håll och kanter (men ödets ironi - stället vi landade på matade Avicii och Swedish House Mafia. Ack.)

Sammanfattning: Vi mår bäst.

Några bilder från hur vi och Cartagena sett ut: