Har suttit i typ fem minuter och bara stirrat pa skarmen for jag vet inte var jag ska borja. Det har hant otroligt mycket den senaste veckan och det kanns enfaldigt att tro att jag ens kommer kunna fa med halften av det vi sett och upplevt. Men jag ska ge det ett gott forsok. Ledord kan ju vara 100 mil i jeep, otrolig natur, bolivianskt sjukhus, galen karaokekvall och ett sparrat bankomatkort. Here we go!
Vi lamnade Tupiza i torsdags, for knappt en vecka sen, for att paborja var 4-dagars tur i jeep fran Tupiza till Uyuni i Bolivias sydvastra horn. Med i bilen fanns aven Martin och Gavin, tva genomharliga britter som utgjorde ett utmarkt resesallskap. Sjukt skona. Och sen var det chaufforen/guiden Alfredo samt kocken Marlene. Det drojde inte lange innan jag utsags till gruppens tolk eftersom Alfredo och Marlene bara pratade spanska och de andra i bilens kunskaper var mer eller mindre obefintliga. Jag skrattade at mig sjalv, for ar det nagot jag inte trodde jag skulle vara sa ar det spanskatolk. Men det gick faktiskt forvanandsvart bra och uppenbarligen har mina tva forsta manader har fyllt pa min skolspanska ganska sa bra. Vilket kanns kul!
Jag saknar ord for att beskriva allt vi upplevde under dessa fyra dagar. Att saga ett minne for livet vore en underdrift. Vi korde pa svindlande grusvagar mellan 3000 och 5000 meters hojd; vi passerade vulkaner, vackra bergsformationer och fargade laguner; vi sag pelikaner, massa lamadjur, bolivianska hjortar och en kondor; vi badade i en naturlig varm kalla med ca 40 grader; vi korde igenom och sov i sma autentiska byar; vi besokte en overgiven spokstad med mera med mera. Och hela tiden stannade vi med jamna mellanrum for att beundra och fotografera. Vi gick upp tidigt pa morgonarna for att hinna se sa mycket som mojligt, den langsta dagen gick vi upp vid 4 och var sen ute i 12 timmar. Och inte en enda sekund av uttrakning. Turen avslutades i Uyuni dar vi sista dagen gick upp 4.30 for att hinna ut till saltoknen innan soluppgangen. Ska nog lata bilder saga mer an tusen ord tror jag. Fantastiskt.
Byarna vi sov i under turen lag pa ca 4300 meters hojd vilket ar valdigt hogt. Det finns fara for hojdsjuka nar man ar over 2500 meter och vissa stunder befann vi oss ju alltsa pa nastan den dubbla hojden. Jag och Mathilda klarade oss fint forutom enstaka yrsel- och huvudvarksanfall men det var varre for andra. Vi horde valdigt manga som madde valdigt daligt och vi ar bada tacksamma over vara starka kroppar. Stackars Martin blev jattesjuk under tredje dagen och pa kvallen i Uyuni madde han sa daligt att han behovde aka till ett sjukhus. Forra gangen jag var pa sjukhus var det i Ghana med 1-ariga Hamidu, och nu var det dags igen. Martin behovde namligen tolkhjalp sa jag foljde med for att gora mitt basta for att tolka mellan honom och doktorn. Doktorns slutsats var att han inte drabbats av hojdsjuka utan utav en magbakterie. Martin avbojde att bli inlagd med dropp, nagot jag kan forsta eftersom kliniken i arlighetens namn kandes riktigt, riktigt oproffsig. Vill INTE hamna pa sjukhus i Bolivia. Hur som helst en erfarenhet rikare, och tack och lov blev Martin battre ett dygn senare.
Vi skiljdes at fran Martin och Gav i sondags da de begav sig till La Paz och vi satte oss pa bussen mot Potosi morgonen efter. Lite sorgligt, men nu ar vi i varldens hogsta stad, 4060 meter over havet. Vi har slagit oss samman med Paul, en genomgullig britt som akte samma buss som oss fran Uyuni. Igar sprang vi helt random in i fyra irlandare/kanadensare som Paul rest med tidigare. Sa vi slog oss glatt ihop och gick efter en delikat lunch (lamadjur..mm) till deras hostel for att ge koka-tuggandet en arlig chans. Det ar ju namligen det man gor har i Bolivia. Vi tuggade och tuggade och tuggade men till sist enades vi om att man nog maste vara uppvaxt med koka-bladen for att riktigt uppskatta dem.
Gardagskvallen var galen och en av de roligaste kvallarna pa hela resan. Vi gick allihopa till en bar och pimplade ol och sen vallfardade vi vidare till en karaokebar. Sinnessjukt roligt, alla forsvarade sitt eget lands farger och jag och Mathilda tog oss glatt an Take a Chance on Me (med bravur!) Kvallen avslutades med en gemensam mastodont-verson av Hey Jude och de bolivianska gasterna gav oss ogonkast som kan uppfattas som allt fran uppskattande till fientliga. Haha. Men oj vad kul det var.
Idag var vi uppe sent vilket innebar att frukosten blev lunch. 4-ratters for 45 kronor. Bolivia ar verkligen, verkligen billigt! Sen tankte vi vara kulturella och ga pa museum men det forsoket slutade med att vi ogenerat bad om pengarna tillbaka och bestamde oss for att lagga dem pa Banana Split istallet. Hehe.
Vi bor pa ett underbart hostel har i Potosi och vi tre delar ett fyrbaddsrum med egen toalett och dusch. Underbart underbart underbart. Vi reser vidare med Paul imorgon da vi aker till Sucre dar vi ska mota upp vara nyfunna vanner fran igar som tog bussen dit idag. Ser fram emot Sucre men ar verkligen positivt overraskad av Potosi. Riktigt fin stad!
Bolivia har verkligen visat sig fran sin basta sida och jag ar redan lite foralskad. Och, som sagt, sinnessjukt billigt. Sa att saga att livet leker ar en underdrift!
Kan val avsluta med nagot mindre lekande, det vill saga det faktum att jag numera bara har ett bankkort eftersom jag inte hittade mitt i sondags och i panik ringde Nordea och sparrade det. Hade nastan alla mina pengar pa det. Sen nar jag packade min vaska for att lamna Uyuni hittade det nar det ramlade ut ur min jacka dar det pa nagot lustigt satt begravt sig. Ett kortvarigt men intensivt raseriutbrott senare bestamde jag mig for att forneka hela faktumet och latsas att det inte hant. Dock inser jag att som bloggare har man en skyldighet att redogora for doliga saval som for bra saker, aven fast det sarar ens stolthet nagot enormt...
KRAM!
tisdag 29 mars 2011
onsdag 23 mars 2011
Dags att aka vidare
Var sista dag i Tupiza idag. Lite synd for jaklar vad vi gillar det har stallet. Mer semester an sa har blir det nog inte for en backpacker i Bolivia. Vi har agnat dagarna at att lata oss under klarbla himmel vid poolen, ata goood och billig mat (den beryktade och vad det verkar obligatoriska Bolivia-magen har vi verkligen inte markt av an), lasa massa bocker, spatsera runt pa Tupizas mysiga gator och allmant ha det gott. I mandags var vi ute och red i fem timmar bland canyons, kaktusar och massa haftiga berg. Otrolig kansla att storma fram i galopp i ett Vilda Vastern-landskap som detta. Hade inte blivit forvanad om Familjen Macahan-introt hade borjat spelas fran himlen...det kandes som ett sadant tillfalle. Fantastiskt. Det var bara jag och Mathilda och var guide, och guiden gjorde inget vasen av sig utan holl sig allt som oftast bakom oss pa sin hast. Sa den mesta av tiden var det jag och Mathilda jamsides pa vara hastar med ingenting framfor oss forutom surrealistiskt vacker natur. Annu en upplevelse for livet att lagga till pa listan, som blivit riktigt lang bara pa vara forsta manader pa resan. Tror ibland att jag ar oforskamt lycklig.
Imorgon kl 9 satter vi oss i en jeep for att ge oss ut pa var fyradagarstur som avslutas i Salar de Uyuni. Saltoknen. Ska bli sa haftigt. Men forst vantar sista kvallen har. Vid poolen idag blev vi brutalt uppraggade av fanatiska australiensare som upprepade "fiesta tonight! fiesta tonight! fiesta tonight" om och om igen som ett mantra. Hahaha. Kan ju bli kul. Alla australiensare vi traffar ar riktigt trevliga men de flesta aven riktigt ursparade. Men jag gillar dem. Grymt skont folk! Igar traffade vi for ovrigt en svenska pa hotellet har, anmarkningsvart eftersom det verkligen inte sker sarskilt ofta. Trodde det skulle vimla av svenskar i Sydamerika eftersom vi har en tendens att vara overallt, men icke. Max traffat tio stycken pa hela resan. Istallet vimlar det av australiensare, hollandare, israeler och till viss del engelsman och amerikaner. Det ar sjukt mycket israeler...efter de har gjort sin militartjanstgoring drar typ alla ut och reser. Hade jag inte trott pa forhand men sa ar det.
Forsokte ladda in bilder men uppkopplingen har pallade inte. Surt. Jag har ungefar en miljard ljuvliga bilder fran senaste veckorna att visa. Mathilda far ge det ett forsok, nu ska jag till banken och skaffa en herrans massa bolivianos. Ciao!
Imorgon kl 9 satter vi oss i en jeep for att ge oss ut pa var fyradagarstur som avslutas i Salar de Uyuni. Saltoknen. Ska bli sa haftigt. Men forst vantar sista kvallen har. Vid poolen idag blev vi brutalt uppraggade av fanatiska australiensare som upprepade "fiesta tonight! fiesta tonight! fiesta tonight" om och om igen som ett mantra. Hahaha. Kan ju bli kul. Alla australiensare vi traffar ar riktigt trevliga men de flesta aven riktigt ursparade. Men jag gillar dem. Grymt skont folk! Igar traffade vi for ovrigt en svenska pa hotellet har, anmarkningsvart eftersom det verkligen inte sker sarskilt ofta. Trodde det skulle vimla av svenskar i Sydamerika eftersom vi har en tendens att vara overallt, men icke. Max traffat tio stycken pa hela resan. Istallet vimlar det av australiensare, hollandare, israeler och till viss del engelsman och amerikaner. Det ar sjukt mycket israeler...efter de har gjort sin militartjanstgoring drar typ alla ut och reser. Hade jag inte trott pa forhand men sa ar det.
Forsokte ladda in bilder men uppkopplingen har pallade inte. Surt. Jag har ungefar en miljard ljuvliga bilder fran senaste veckorna att visa. Mathilda far ge det ett forsok, nu ska jag till banken och skaffa en herrans massa bolivianos. Ciao!
söndag 20 mars 2011
Nu ar vi i Bolivia!
Om jag inte minns fel skrev jag senast fran Jujuy vilket kanns som tusen ar sedan. Efter det packade vi ihop vart pick och pack och for till Humauaca, en liten genuin (eller gedigen, som Anna skulle sagt) stad ett par timmar norrut, pa vag mot den bolivianska gransen. Dar stannade vi i tva natter och agnade den mesta av tiden at att beundra alla overkliga bergsformationer som dominerade landskapet. Fantastiskt vackert. Landskapen i Argentina ar valdigt skiftande men har det gemensamt att de alla ar vackra och fortrollande pa sitt satt: I Iguazu var det tropisk regnskog, i Buenos Aires europeisk storstadskansla, Pampas var gront, oppet och vidstrackt, runt Cordoba samsades hoga berg med vattendrag och grona skogar, langre vasterut mot Mendoza ar det kargt och vildvuxet medans sjalva Mendoza hade sina grona vingardar omringade av de maktiga Anderna. Runt Salta och Jujuy var det aterigen gron vaxtlighet och hoga berg som dominerade landskapet. Bussresan fran Jujuy till Humahuaca tog bara knappt tre timmar men pa den tiden skedde en osannolik forandring av landskapet. Kaktusar, spetsiga berg och brun jord ersatte gronskan och det ar den naturen som fortsatt sen dess, anda upp hit i Tupiza i Bolivia.
Lamnade Humauaca vid 10 igar for att med buss ta oss till gransstaden La Quiaca. Granspasseringen var smidig om man jamfor med t.ex. Chiles stenharda granskontroll, men fruktansvart oeffektivt med skandinaviska matt matt (koa framfor tom lucka kanns ju aldrig sarskilt givade). Vi har ju dock ingen vidare bradska har sa timmarna i ko spelade inte jattestor roll. Hade sallskap med nyfunna israeliska vanner och efter annu lite koande vid jarnvagsstationen (framfor annu en tom lucka) steg vi alla fyra pa taget mot Tupiza vid 15.30 pa eftermiddagen. Kom fram tre timmar senare efter en mysig, men lite skakig, tagresa, och eftersom vi inte hade boende bokat hangde vi pa israelerna till deras hostel. Trodde vi. Det visade sig dock vara ett LYXHOTELL!!! Stor swimming pool, genomtankt inredning, platt-skarmar. For 70 sek var checkade vi in i vart dubbelrum och gladjen visste inga granser. "Vi ar pa Hilton!!!" skrek Mathilda euforiskt samtidigt som vi njot av att for forsta gangen pa resan ha bokat oss ett eget rum. (For upplysnings skull var det inte Hilton, men det kandes faktiskt sa). Bade jag och Mathilda forundrades over mojligheten att ga runt nakna, nagot som efter narmare tva manader i sovsalar inte varit aktuellt. Inget ont om sovsalar men vi insag bada hur skont det kan vara att kunna prata, skratta, packa eller bara vara naken utan att behova bry sig om den bakfulle/sjuklingen/siesta-sovaren i vaningssangen bredvid.
Bolivia och Tupiza har hittills imponerat stort. Trevliga manniskor, billigt, genuint. Trots att Tupiza ar valdigt backpacker-invaderat. Det var tydligen har Butch Cassidy hangde en del. Antingen sager det dig nagot eller sa gor det det inte (och da kan du ju alltid googla det!). Imorgon ska vi ut och vara cowboys bland alla berg och canyons och sen hanger vi har tills pa torsdag da vi ska aka pa en fyradagarstur i jeep till Salar de Uyuni, varldens storsta saltoken. Har en kansla av att det kommer bli riktigt jakla toppenbra!!!
Jag laste ut Liftarens Guide till Galaxen igar, vilken bok. Forstar att den blivit kultforklarad. Har haft en valdigt knapp laslista har...borjade ju med Shantaram (magisk lasupplevelse), fortsatte med Infiltratoren (smaspannande), gick vidare till Hundraaringen (for typ tredje gangen, den ar sa fin), tog mig sen an Inte han! (hahaha! varldens samsta bok), laste efter det Vilja av Sten (fascinerande) och nu efter Liftaren har jag gett mig in pa en bok om islam. Med en Gossip Girl-bok som lattsmalt alternativ. Haha. Alskar book exchanges, man vet aldrig vad man hittar for godbitar. Mitt basta inbyte ar nog dock min Sudoku-bok. I forrgar lyckades jag losa ut tva stycken svara som jag fastnat pa och det var nog den har resans hittills storsta logiska vinst. Skont. Trakigt om hjarnan skulle skrumpna ihop helt. Fast den halls ju faktiskt igang av andra typer av lardomar =)
Hoppas ni mar bra! Det gor vi!
KRAM
onsdag 16 mars 2011
Bilder
Min USB-ingang pa den har datorn fungerar inte. Men Mathilda lagger upp bilder for kung och fosterland. www.helahavertstormar.blogg.se.Jag har forresten bokat biljett till Peace & Love och DU SKA MED :)
Aldea Luna
Vilken vecka vi har haft. Ni vet nar man har hoga forvantningar pa nagot och kanner pa sig att det kommer bli bra redan innan det hander? Och sen nar man val upplever det ar det annu battre an man kunde tro? Sa var det med farmen. Aldea Luna.
Vi gav oss ivag tidigt forra torsdagsmorgonen. De knappa tva milen dit tog knappt tva timmar. Da kan ni forsta vagens kvalitet och darav bussens medelhastighet. Haha. 10-15 km/h for den som ar svag i matten. Vi hade dock lyckats skaffa oss sittplatser i det fullproppade bussen vilket var riktigt fint. Enda nackdelen var att jag med min fonsterplats hade full utsikt over den djupa avgrunden nagra decimeter vid sidan av vagen. Mitt nya valsprak: Ibland ar det battre att inte veta. Dock sa uppvagde den vackra naturen mer an val risken av att forsvinna in i evigheten!
Nar vi hoppat av bussen dar vi skulle mottes vi av Mattias (familjens son) och Mara (wwoofer) som var dar for att leda oss den 3 km langa trailen i bergen till Aldea Luna. Det var ingen sondagspromenad...det var slingrande stigar som skulle promenerad, branta backar som skulle bestigas och forsande floder som skulle passeras. Allt med min jakla ryggsacksklump pa ryggen. Nar vara 3 km, varav 85% i uppforsbacke, var avverkade trodde jag att jag kanske dott och kommit till paradiset. For sa vackert var det. Utsikt, utsikt, utsikt. Tystnad, tystnad, tystnad. Fantastiskt.
Vi har jobbat i tradgardslanden med ograsrensning och plantering samt samlat notter och kompostmaterial i skogen. Vi har atit god vegansk mat morgon, middag, kvall. Vi har haft lediga eftermiddagar och kvallar med mycket tid for siesta, promenader, kallduschar, sudoku, boklasning och allmant umgange med familjen och de sju andra volontarerna. Vi har hikat i skogen bland 1800-meters hoga berg med bedarande utsikt. Vi har spenderat orimligt mycket tid med familjens fem ljuvliga hundar. Vi har hjalpt till med matlagningen och lart oss laga gnocchis. Vi har spelat spanskt TP egenhandigt oversatt till engelska. Vi har eldat vedtrad i kaminen pa lordagen for att fa varmvattendusch. Vi har pratat, skrattat och bara varit tysta och lyssnat pa naturen. Tittat pa den vackraste stjarnhimmel jag sett. Beundrat ett ljudlost blixt-ovader. Och bara varit.
En stor eloge till Martin och Elisabeth, nagra av de mest fantastiska manniskor jag stott pa. Idealister som kampar for att med sin organiska farm gora ett litet bidrag till varlden. Det mesta av det vi atit har varit odlat pa farmen och jag hoppas verkligen att volontarer fortsatter stromma dit for att hjalpa till att bevara naturreservaret och utoka odlingarna annu mer. Har ni nagon gang vagarna forbi Aldea Luna, 2 timmar utanfor Jujuy i norra Argentina, mitt i odemarken, tycker jag verkligen ni ska avsatta lite tid till att vara dar. www.aldealuna.com.ar ar adressen till deras hemsida. Hade garna stannat langre men med tanke pa att vi narmar oss halvtid for var resa ar vi otaliga pa att ge oss in i Boliva. Vilket kommer ske nagon av de narmaste dagarna :)
Nu ar vi tillbaka har i Jujuy for att tvatta typ hela var packning. Stackars tvatteri, det ar inga sma flackar vi snackar om. Nu handlar det om lera, jord och svett i en hiskelig kombination. Haha. Som sagt, stackarna.
Jag och Mathilda sa till varann for ett par dagar sen: "tank om det hant nagot stort i varlden nar vi ar har ute". Och sa kommer vi tillbaka till civilisationen och hor om Japan. Fy fan.
puss.
Vi gav oss ivag tidigt forra torsdagsmorgonen. De knappa tva milen dit tog knappt tva timmar. Da kan ni forsta vagens kvalitet och darav bussens medelhastighet. Haha. 10-15 km/h for den som ar svag i matten. Vi hade dock lyckats skaffa oss sittplatser i det fullproppade bussen vilket var riktigt fint. Enda nackdelen var att jag med min fonsterplats hade full utsikt over den djupa avgrunden nagra decimeter vid sidan av vagen. Mitt nya valsprak: Ibland ar det battre att inte veta. Dock sa uppvagde den vackra naturen mer an val risken av att forsvinna in i evigheten!
Nar vi hoppat av bussen dar vi skulle mottes vi av Mattias (familjens son) och Mara (wwoofer) som var dar for att leda oss den 3 km langa trailen i bergen till Aldea Luna. Det var ingen sondagspromenad...det var slingrande stigar som skulle promenerad, branta backar som skulle bestigas och forsande floder som skulle passeras. Allt med min jakla ryggsacksklump pa ryggen. Nar vara 3 km, varav 85% i uppforsbacke, var avverkade trodde jag att jag kanske dott och kommit till paradiset. For sa vackert var det. Utsikt, utsikt, utsikt. Tystnad, tystnad, tystnad. Fantastiskt.
Vi har jobbat i tradgardslanden med ograsrensning och plantering samt samlat notter och kompostmaterial i skogen. Vi har atit god vegansk mat morgon, middag, kvall. Vi har haft lediga eftermiddagar och kvallar med mycket tid for siesta, promenader, kallduschar, sudoku, boklasning och allmant umgange med familjen och de sju andra volontarerna. Vi har hikat i skogen bland 1800-meters hoga berg med bedarande utsikt. Vi har spenderat orimligt mycket tid med familjens fem ljuvliga hundar. Vi har hjalpt till med matlagningen och lart oss laga gnocchis. Vi har spelat spanskt TP egenhandigt oversatt till engelska. Vi har eldat vedtrad i kaminen pa lordagen for att fa varmvattendusch. Vi har pratat, skrattat och bara varit tysta och lyssnat pa naturen. Tittat pa den vackraste stjarnhimmel jag sett. Beundrat ett ljudlost blixt-ovader. Och bara varit.
En stor eloge till Martin och Elisabeth, nagra av de mest fantastiska manniskor jag stott pa. Idealister som kampar for att med sin organiska farm gora ett litet bidrag till varlden. Det mesta av det vi atit har varit odlat pa farmen och jag hoppas verkligen att volontarer fortsatter stromma dit for att hjalpa till att bevara naturreservaret och utoka odlingarna annu mer. Har ni nagon gang vagarna forbi Aldea Luna, 2 timmar utanfor Jujuy i norra Argentina, mitt i odemarken, tycker jag verkligen ni ska avsatta lite tid till att vara dar. www.aldealuna.com.ar ar adressen till deras hemsida. Hade garna stannat langre men med tanke pa att vi narmar oss halvtid for var resa ar vi otaliga pa att ge oss in i Boliva. Vilket kommer ske nagon av de narmaste dagarna :)
Nu ar vi tillbaka har i Jujuy for att tvatta typ hela var packning. Stackars tvatteri, det ar inga sma flackar vi snackar om. Nu handlar det om lera, jord och svett i en hiskelig kombination. Haha. Som sagt, stackarna.
Jag och Mathilda sa till varann for ett par dagar sen: "tank om det hant nagot stort i varlden nar vi ar har ute". Och sa kommer vi tillbaka till civilisationen och hor om Japan. Fy fan.
puss.
onsdag 9 mars 2011
Jujuy
Befinner oss nu pa ett internetcaf'é i Jujuy, staden for natten. Den ligger tva timmar norr om Salta. Kom hit i eftermiddags efter att ha skiljts at fran Sara och Olle i Salta. Lite sorgligt. Fast jag och Mathilda avslutade med att vinna med 13-6 i fyrmansvist. Det kandes bra. Riktigt bra. Och darfor sa kanns det lite bra att vi inte kommer traffa dem forran i Boliva vilket forhoppnignsvis gor att de kommer ha glomt att jag outar deras forlust. Haha. Forhoppningsvis.
Salta var valdigt fint. Speciellt idag da det var soligt. Staden kallas "Salta la Linda" vilket i princip betyder Vackra Salta. Och det stamde ju bra. Igar gick vi over 1000 trappsteg upp pa ett berg for att beundra utsikten over staden. Dock visade det vara obefintlig utsikt..det enda man sag var regngra dimma. Fail kan man tycka men vi hade trevligt anda!
Igarkvall i Salta hann jag aven med att fa min forsta (men formodligen inte enda) magsjuka. Vande mig lite ut och in. Aldrig en hojdare. Var argentinska van Luciana fixade dock fram en nave kokablad, tydligen en stabil huskur mot magsjuka. Och jag kanner mig nastan helt pigg idag sa uppenbarligen ligger det nagot i det.
Imorgon forsvinner jag och Mathilda ut ur civilisationen till en organisk och vegetarisk farm dar vi ska wwoofa ett tag. Minst en vecka, kanske langre. Bussen fran Jujuy gar 7 imorgon. Ojoj. Vet inte om jag kommer ihag hur det ar att ga upp sa okristliga tider pa dygnet! Men hur som helst ska det bli riktigt kul att aka till farmen aven fast det innebar att jag kommer vara otillganglig nu ett tag. Men formodligen overlever vi aven detta.
Salta var valdigt fint. Speciellt idag da det var soligt. Staden kallas "Salta la Linda" vilket i princip betyder Vackra Salta. Och det stamde ju bra. Igar gick vi over 1000 trappsteg upp pa ett berg for att beundra utsikten over staden. Dock visade det vara obefintlig utsikt..det enda man sag var regngra dimma. Fail kan man tycka men vi hade trevligt anda!
Igarkvall i Salta hann jag aven med att fa min forsta (men formodligen inte enda) magsjuka. Vande mig lite ut och in. Aldrig en hojdare. Var argentinska van Luciana fixade dock fram en nave kokablad, tydligen en stabil huskur mot magsjuka. Och jag kanner mig nastan helt pigg idag sa uppenbarligen ligger det nagot i det.
Imorgon forsvinner jag och Mathilda ut ur civilisationen till en organisk och vegetarisk farm dar vi ska wwoofa ett tag. Minst en vecka, kanske langre. Bussen fran Jujuy gar 7 imorgon. Ojoj. Vet inte om jag kommer ihag hur det ar att ga upp sa okristliga tider pa dygnet! Men hur som helst ska det bli riktigt kul att aka till farmen aven fast det innebar att jag kommer vara otillganglig nu ett tag. Men formodligen overlever vi aven detta.
söndag 6 mars 2011
Blandat fran Mendoza
Vara fina medresenarer! Goa och glada :)
Har ar vi alla! Gruppbild i parken
Dagens lunch. Jag alskar Argentina
Olle var ocksa nojd med sin lunch dvs Varldens Storsta Hamburgare
En liten bild fran gardagens parad, har demonstrationsdel for rent vatten
Tandemcykling! Haha sara ar glassarn. Olle daremot jobbar hart!
Vinprovning
Och provsmakning av likorer. Gotttt
En kvall gjordes det korv till middag och Mathilda var jatteglad. Anda tills hon smakade...
Caiprinhas baby!
Chacha bloggen
Sondag eftermiddag har i Mendoza. En vansklig tid att hitta oppet internetcafe. Har i Argentina har man namligen for vana att ta siesta hela jakla eftermiddagen och som inte det vore nog sa ar sondagarna lugnare an graven. Knappt nagot oppet. Sa som ni kan forsta ar sondag + eftermiddag ingen hojdartid att hitta det man behover. Men vi lyckades och nu sitter vi alla 4 utposterade vid varsin dator.
Vad sondagar passar perfekt for ar parkliv. Vi checkade ut fran vart hostel vid 10 och gav oss sen ut mot Mendozas stooora park som ligger lite i utkanten. Dar var det jattefint och vi at jattegod mat pa en jattenice restaurang. Allt var helt enkelt jatte! Pa hemvag darifran fullbordade vi sondagen nar vi stannade pa en av otaliga glassbarer. 1/4 kg italiensk glass. Var. Atminstone for mig och Mathilda, Sara och Olle har inte riktigt samma kapacitet som oss haha.
Igar var det riktig folkfest har i stan. Det ar ju vinfestival och det ar en folkfest som far kalajs att framsta som ingenting i jamforelse. Vi kollade pa ett paradtag som aldrig tog slut. Det maste varit flera kilometer langt. Galet. Galet ar aven hojdpunkten pa hela vinfestvalen: Val av festivalens drottning. Detta skedde igarkvall. Sa igar under dagen akte alla kandidater runt i paradtaget pa stora lastbilsflak och stod och dansade, vinkade och sag snygga ut. Och kastade ut massa saker till publiken. Men inte godis och tuggummin som ar normalt i Sverige. Nahej ni, har var det det tunga artilleriet som var framme. De olika drottningkandidaterna och deras prinsessor slungade ut bl.a applen, meloner, pastapasar och laskflaskor bland den hagalna publiken och jag gor en kvalificerad gissning att minst 100 personer maste fatt bestaende hjarnskador av att fa dessa saker i huvud eller pa andra kansliga kroppsdelar. Haha helt sjukt. Men aven sjukt roligt, vi blandade sjalvklart oss in i kampen om godsakerna. Mest framgang hade Olle som blev valdigt popular hos en av prinsessorna. Hon kastade persika efter persika och gav sig inte forran han fangat atminstone en vilket han lyckades med pa fjarde forsoket. Haha. Bra Olle.
Ikvall reser vi alla fyra vidare norrut till Salta. 16 eller 18 timmars buss, minns inte exakt. Om ni nagon gang planerar att backpacka er igenom en stor del av Sydamerika kan jag meddela att langdistansbussar blir en del av vardagen. Men det gar bra, de ar sjukt fina faktiskt. Och kul att hanga ihop med Sara och Olle ett tag till! Sen blir det dock splittring for jag och Mathilda ska till var organiska farm dar vi ska wwoofa ett tag. Minst en vecka, kanske lite mer. Hur som helst sa kommer det inte finnas nagra moderna faciliteter dar ute vilket betyder att bloggen kommer bli vilande denna tid. Men kanske hinner jag knattra ner ett inlagg fran Salta innan vi ger oss ut ivag till farmen :)
Nu ska jag ladda in lite Mendoza-bilder. Kolla aven de andras bloggar!
Kram!
Vad sondagar passar perfekt for ar parkliv. Vi checkade ut fran vart hostel vid 10 och gav oss sen ut mot Mendozas stooora park som ligger lite i utkanten. Dar var det jattefint och vi at jattegod mat pa en jattenice restaurang. Allt var helt enkelt jatte! Pa hemvag darifran fullbordade vi sondagen nar vi stannade pa en av otaliga glassbarer. 1/4 kg italiensk glass. Var. Atminstone for mig och Mathilda, Sara och Olle har inte riktigt samma kapacitet som oss haha.
Igar var det riktig folkfest har i stan. Det ar ju vinfestival och det ar en folkfest som far kalajs att framsta som ingenting i jamforelse. Vi kollade pa ett paradtag som aldrig tog slut. Det maste varit flera kilometer langt. Galet. Galet ar aven hojdpunkten pa hela vinfestvalen: Val av festivalens drottning. Detta skedde igarkvall. Sa igar under dagen akte alla kandidater runt i paradtaget pa stora lastbilsflak och stod och dansade, vinkade och sag snygga ut. Och kastade ut massa saker till publiken. Men inte godis och tuggummin som ar normalt i Sverige. Nahej ni, har var det det tunga artilleriet som var framme. De olika drottningkandidaterna och deras prinsessor slungade ut bl.a applen, meloner, pastapasar och laskflaskor bland den hagalna publiken och jag gor en kvalificerad gissning att minst 100 personer maste fatt bestaende hjarnskador av att fa dessa saker i huvud eller pa andra kansliga kroppsdelar. Haha helt sjukt. Men aven sjukt roligt, vi blandade sjalvklart oss in i kampen om godsakerna. Mest framgang hade Olle som blev valdigt popular hos en av prinsessorna. Hon kastade persika efter persika och gav sig inte forran han fangat atminstone en vilket han lyckades med pa fjarde forsoket. Haha. Bra Olle.
Ikvall reser vi alla fyra vidare norrut till Salta. 16 eller 18 timmars buss, minns inte exakt. Om ni nagon gang planerar att backpacka er igenom en stor del av Sydamerika kan jag meddela att langdistansbussar blir en del av vardagen. Men det gar bra, de ar sjukt fina faktiskt. Och kul att hanga ihop med Sara och Olle ett tag till! Sen blir det dock splittring for jag och Mathilda ska till var organiska farm dar vi ska wwoofa ett tag. Minst en vecka, kanske lite mer. Hur som helst sa kommer det inte finnas nagra moderna faciliteter dar ute vilket betyder att bloggen kommer bli vilande denna tid. Men kanske hinner jag knattra ner ett inlagg fran Salta innan vi ger oss ut ivag till farmen :)
Nu ska jag ladda in lite Mendoza-bilder. Kolla aven de andras bloggar!
Kram!
fredag 4 mars 2011
Mendoza!
Nu ar vi tillbaka i Argentina med buller och bang!
Vi tog bussen fran Valparaiso i Chile till Mendoza i onsdags morse. Efter en dagslang bussresa bland slingrande bergsvagar i Anderna (vackert, vackert, vackert, men annu en forjavligt utdragen granskontroll) kom vi fram till fina Olle och Sara som vantat anlande dagen fore. Kart aterseende som firades hela kvallen lang. Mysteriet med varfor Caiprinhas ar sa dodliga fick en enkel losning da vi bestamde oss for att blanda egna och upptackte att ingredienserna ar 99% sprit och sen lite socker. Helt plotsligt gick det upp ett ljus. Hahaha. Naja. Goda blev de iaf!
Idag lamnade vi de galna drinkarna bakom oss och gick in i sofistikerat wine mood. Var extremt tidigt uppe (dvs klockan 8...) och tog sen bussen fran stan ut till Maipu dar vinodlingarna borjar. Dar hyrde vi cyklar och navigerade med hjalp av karta runt till olika vingardar. Mysigt! Gick ut starkt med livets tandemcyklar men det drojde inte overdrivet lang tid innan vi bestamde oss for att byta dem mot fyra vanliga istallet. Formodligen ett bra beslut med tanke pa att vagarna var stundvis extremt gropiga. Iallafall sa borjade vi besoka en bodega med ett vinmuseum och cyklade sen vidare till nasta stalle som var inriktat pa olivolja och choklad. Dar fick vi en liten guidad tur samt provsmakning av olika olivtillbehor, marmelader,choklad och likorer. GOTT! Vi dog. Sen dog vi en extra gang nar vi aven fick prova deras 75% absinth. Mamma och pappa - ni kan andas ut, det hela var valdigt sofistikerat. Men oj vad det brande. Hur som helst kandes det bra att det svenska stalet pallade trycket.
Nasta anhalt blev en "Beer Garden" dar vi tog en liten paus for mat och dryck. Sedan vidare till en stooor vingard 6 km bort. Cykla cykla. Dar fick vi en guidad tur och sedan var det provsmakning av fyra olika viner. Tre stycken roda och ett dessertvin. Jag forsokte verkligen vara proffsig - skaka det fint i glaset, dofta pa aromen, lata det rulla runt i munnen - men jag maste nog tyvarr konstatera att det aldrig kommer bli nagon vinsmakare av mig. Rott vin ar inte min grej. Kul att testa iaf! Det fanns manga fler vingardar att cykla runt till men vi alla kande oss ganska nojda efter det. Sa vi cyklade tillbaka till cykeluthyraren Mr Hugo och chillade dar innan vi tog bussen mot stan igen. Hugo himself kom med en valfylld karaff rodvin och ville bjuda men 100% av oss fyra tackade nej och foredrog vatten. Haha! Dar ser man vad ett par dagar i vinmeckat Mendoza kan gora med en..
Ikvall har vi lagat extremt gott kott med extremt god sallad och sen spelat fyrmansvist. Mysigt. Och diskat. Det kanns som det enda vi gor. Formodligen ar det i samband med att vi ater sa mycket haha. Igarkvall hade vi DUBBLA efterratter. Jordgubbspaj och marrangsvisch. Ojojoj.
Det ar ju vinfestival har denna helgen, arets happening i Mendoza. Har inte markt av det sa mycket an men imorgon...da! Da blir det vinfestival sa det star harliga till! Peppen. Fast kanske utan vin. Men det gar nog bra anda!
Ska nog ga och lagga mig nu. De andra har redan gjort slag i saken. Haha forresten har jag X antal roliga bilder pa Olle i min kamera men sladden ar for langt borta for att jag ska orka puublicera dem. Men snart. Snart!
Mendoza ar jattefint by the way. Breda gator, mycket gronska. Och, som sig bor i Argentina, en glassaffar runt varje horn. Mmmmm. Kommer aldrig trottna pa den argentinska glassen.
Har Bob Hund i min hjarna. "Tralala lilla molntuss, kom hit sa ska du fa en puss". Och det passar ju bra. Manga langa pussar till Mathilda och Sara och Olle. Och till Karin som ska till Asien snart. Och till Lisa som ska till Nya Zeeland. Och till Anna som fortsatter kampa i Venezuela (www.annavenezuela.wordpress.com, mycket lasvard). Och till Minna som flyttat till London. Och till Johanna i USA. Och till Kristin i England. Vilka internationella vanner. Men aven en enorm puss till er dar hemma i Sverige. Hade det inte varit for er hade jag nog aldrig akt hem ifran den har resan.
puss, puss, puss
Vi tog bussen fran Valparaiso i Chile till Mendoza i onsdags morse. Efter en dagslang bussresa bland slingrande bergsvagar i Anderna (vackert, vackert, vackert, men annu en forjavligt utdragen granskontroll) kom vi fram till fina Olle och Sara som vantat anlande dagen fore. Kart aterseende som firades hela kvallen lang. Mysteriet med varfor Caiprinhas ar sa dodliga fick en enkel losning da vi bestamde oss for att blanda egna och upptackte att ingredienserna ar 99% sprit och sen lite socker. Helt plotsligt gick det upp ett ljus. Hahaha. Naja. Goda blev de iaf!
Idag lamnade vi de galna drinkarna bakom oss och gick in i sofistikerat wine mood. Var extremt tidigt uppe (dvs klockan 8...) och tog sen bussen fran stan ut till Maipu dar vinodlingarna borjar. Dar hyrde vi cyklar och navigerade med hjalp av karta runt till olika vingardar. Mysigt! Gick ut starkt med livets tandemcyklar men det drojde inte overdrivet lang tid innan vi bestamde oss for att byta dem mot fyra vanliga istallet. Formodligen ett bra beslut med tanke pa att vagarna var stundvis extremt gropiga. Iallafall sa borjade vi besoka en bodega med ett vinmuseum och cyklade sen vidare till nasta stalle som var inriktat pa olivolja och choklad. Dar fick vi en liten guidad tur samt provsmakning av olika olivtillbehor, marmelader,choklad och likorer. GOTT! Vi dog. Sen dog vi en extra gang nar vi aven fick prova deras 75% absinth. Mamma och pappa - ni kan andas ut, det hela var valdigt sofistikerat. Men oj vad det brande. Hur som helst kandes det bra att det svenska stalet pallade trycket.
Nasta anhalt blev en "Beer Garden" dar vi tog en liten paus for mat och dryck. Sedan vidare till en stooor vingard 6 km bort. Cykla cykla. Dar fick vi en guidad tur och sedan var det provsmakning av fyra olika viner. Tre stycken roda och ett dessertvin. Jag forsokte verkligen vara proffsig - skaka det fint i glaset, dofta pa aromen, lata det rulla runt i munnen - men jag maste nog tyvarr konstatera att det aldrig kommer bli nagon vinsmakare av mig. Rott vin ar inte min grej. Kul att testa iaf! Det fanns manga fler vingardar att cykla runt till men vi alla kande oss ganska nojda efter det. Sa vi cyklade tillbaka till cykeluthyraren Mr Hugo och chillade dar innan vi tog bussen mot stan igen. Hugo himself kom med en valfylld karaff rodvin och ville bjuda men 100% av oss fyra tackade nej och foredrog vatten. Haha! Dar ser man vad ett par dagar i vinmeckat Mendoza kan gora med en..
Ikvall har vi lagat extremt gott kott med extremt god sallad och sen spelat fyrmansvist. Mysigt. Och diskat. Det kanns som det enda vi gor. Formodligen ar det i samband med att vi ater sa mycket haha. Igarkvall hade vi DUBBLA efterratter. Jordgubbspaj och marrangsvisch. Ojojoj.
Det ar ju vinfestival har denna helgen, arets happening i Mendoza. Har inte markt av det sa mycket an men imorgon...da! Da blir det vinfestival sa det star harliga till! Peppen. Fast kanske utan vin. Men det gar nog bra anda!
Ska nog ga och lagga mig nu. De andra har redan gjort slag i saken. Haha forresten har jag X antal roliga bilder pa Olle i min kamera men sladden ar for langt borta for att jag ska orka puublicera dem. Men snart. Snart!
Mendoza ar jattefint by the way. Breda gator, mycket gronska. Och, som sig bor i Argentina, en glassaffar runt varje horn. Mmmmm. Kommer aldrig trottna pa den argentinska glassen.
Har Bob Hund i min hjarna. "Tralala lilla molntuss, kom hit sa ska du fa en puss". Och det passar ju bra. Manga langa pussar till Mathilda och Sara och Olle. Och till Karin som ska till Asien snart. Och till Lisa som ska till Nya Zeeland. Och till Anna som fortsatter kampa i Venezuela (www.annavenezuela.wordpress.com, mycket lasvard). Och till Minna som flyttat till London. Och till Johanna i USA. Och till Kristin i England. Vilka internationella vanner. Men aven en enorm puss till er dar hemma i Sverige. Hade det inte varit for er hade jag nog aldrig akt hem ifran den har resan.
puss, puss, puss
tisdag 1 mars 2011
"Jag forstar inte...det brukar ju alltid bli jattegott!"
Beachen igar har satt sina spar. Jag har brant mig pa halsen, ogonlocken , axlarna och resten av kroppen. Men det var det vart. Idag ar det moln dock och det ar nog tur det. For mer rod an jag ar nu har jag inte lust att bli.
Jag och Mathilda har forvandlats till Tina och den nakne kocken (det ar jag som ar Tina). Vart nya intresse ar matlagning. Igar lagade vi kokt potatis och nagon slags torskliknande fisk och hade till det kokta morotter och en sas baserad pa gradde, gronsaksbuljong och vitlok. Jattegott!! Vara amerikanska vanner har pa hostelet betraktade forundrat (och en smula skeptiskt) vara middagstallrikar och konstaterade att vi verkligen hade lagat "real swedish food". Haha. Om de tyckte det var svenskt kommer de tappa hakan ikvall. Vi har namligen kopt notfars och laddat for akta svenska kottbullar. Ojoojoj sager jag bara!
Idag har vi traskat runt i Valparaiso. Letat bankomat utan uttagsavgift (vi hittade en!), akt lite hiss, varit pa konstmuseum och kollat lite affarer. Vi far hela tiden beharska oss for att inte shoppa massa. Det finns hur mycket fina strumpor (av alpacca, mamma...alpacca) som helst och aven smycken, stickat och annat frestande. Men alla sager att Bolivia ar enormt mycket billigare sa vi haller oss i skinnet an sa lange.
Ikvall ska vi ga pa bio. Myspys! Friends with Benefits. Enligt ryktet ar det med engelskt tal och det hoppas jag sannerligen stammer. Efter alla otaliga filmer pa bussarna har jag fatt mer an nog av halvtaskig dubbning till spanska.
Pappa vad menar du med Schweiz?! Min nya fantastiska karta visar ju min dators lage i Valparaiso! Eller? Vad ledsen jag blir. Kande att jag skaffat en funktion som skulle ta bloggvarlden med storm.
Forresten sa har jag och Mathilda borjat citera Yrrol alldeles for mycket. Och sa den gamla klassikern Livet ar en Schlager saklart. CAROLA!!!
Puss pa er.
Jag och Mathilda har forvandlats till Tina och den nakne kocken (det ar jag som ar Tina). Vart nya intresse ar matlagning. Igar lagade vi kokt potatis och nagon slags torskliknande fisk och hade till det kokta morotter och en sas baserad pa gradde, gronsaksbuljong och vitlok. Jattegott!! Vara amerikanska vanner har pa hostelet betraktade forundrat (och en smula skeptiskt) vara middagstallrikar och konstaterade att vi verkligen hade lagat "real swedish food". Haha. Om de tyckte det var svenskt kommer de tappa hakan ikvall. Vi har namligen kopt notfars och laddat for akta svenska kottbullar. Ojoojoj sager jag bara!
Idag har vi traskat runt i Valparaiso. Letat bankomat utan uttagsavgift (vi hittade en!), akt lite hiss, varit pa konstmuseum och kollat lite affarer. Vi far hela tiden beharska oss for att inte shoppa massa. Det finns hur mycket fina strumpor (av alpacca, mamma...alpacca) som helst och aven smycken, stickat och annat frestande. Men alla sager att Bolivia ar enormt mycket billigare sa vi haller oss i skinnet an sa lange.
Ikvall ska vi ga pa bio. Myspys! Friends with Benefits. Enligt ryktet ar det med engelskt tal och det hoppas jag sannerligen stammer. Efter alla otaliga filmer pa bussarna har jag fatt mer an nog av halvtaskig dubbning till spanska.
Pappa vad menar du med Schweiz?! Min nya fantastiska karta visar ju min dators lage i Valparaiso! Eller? Vad ledsen jag blir. Kande att jag skaffat en funktion som skulle ta bloggvarlden med storm.
Forresten sa har jag och Mathilda borjat citera Yrrol alldeles for mycket. Och sa den gamla klassikern Livet ar en Schlager saklart. CAROLA!!!
Puss pa er.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)