Har märkt att jag har en tendens att försöka undvika avslut (sista sidan i Ghana-albumet är fortfarande tom i ett patetiskt försök från förra året att inte vilja slutföra det för då är det officiellt "över") och därför känns det nästan lite jobbigt att sätta mig ner nu för att göra just det - avsluta. Avsluta bloggen och därmed ta ett av stegen till att avsluta vår kära Sydamerika-vistelse. Det känns även riktigt udda eftersom jag fortfarande är en svettig backpacker med ömmande rygg, en Lonely Planet i högsta hugg och butch-outfit. Eller? För åtminstone så är det så jag känner mig.
Nu onsdag kväll och vi kom hem för ganska precis tre dagar sen. Känslan nu liksom då är förvirrad. Visst älskar jag att återse familj och vänner (och mjuk säng och lättmjölk och breda trottoarer och ej-fallfärdiga bilar och mina skor och gräsmattor och badkar och kranvatten och normala toaletter) men det är verkligen en chock att komma hem. En värld så separat från Sydamerika att det nästan känns som att det aldrig har hänt. Fast egentligen känns det nog som att det inte är det här som händer - hemkomsten är en lång dröm och snart vaknar vi upp i en trång sovsal någonstans söder om ekvatorn. Inser ju dock att så inte är fallet och det smärtar faktiskt lite. Känner mig långtifrån "klar" med varken backpackande eller Sydamerika. Samtidigt behöver man ju faktiskt inte alltid göra allt på en gång - Sydamerika står kvar och det gör min ryggsäck med. I sommar är Sverige helt klart stället att hänga på, och längre fram i framtiden finns det så omåttligt mycket att se och göra och uppleva att jag knappt vet var jag sa börja.
Eller jo...
Ska börja med att rensa mina bilder från resan. Knappt 3200 stycken. Ska nu ta i med hårdhandskarna för att rensa bort de onödiga. Det kommer nog ta ca 44 år. Ses till pensionen!
onsdag 18 maj 2011
fredag 13 maj 2011
Lima...
Ett snabbinlagg innan morgondagens tidiga avresa mot Sverige, mest for att tala om att vi lever och mar lika bra som vanligt. Och inte har vi stoppat varken droger eller kokablad i vaskorna sa forhoppningsvis kranglar inte Miami alltfor mycket imorgon nar vi ska igenom customs.
Har tillbringat de sista dagarna i Lima, Perus huvudstad. Backpackers vi mott under resans gang har nastan samtliga fnyst lite at Lima och menat att den staden kan man missa utan storre bekymmer. Vi forstar ingenting - Lima ar ju nice! Kom hit onsdagskvall efter en dramatisk resa fran Mancora. Forst exploderade minibussens passagerarfonster pa vag mot flygplatsen och mannen som satt dar blev latt uppskuren i armen. En helt sagolik tur att det inte gick varre. Sen var jag sa himla forkyld att under landningen med flyget blev trycket sa hogt att jag trodde hela huvudet skulle sprangas. En smarta endast jamforbar med att trampa i ett jordgetingbo eller fa kokande knack over hela handen...
Har i Lima har vi vandrat omkring i stora shoppinggallerior och forundrat oss over moderna klader, druckit chai pa Starbucks, gatt pa bio (Nowhere boy om John Lennon, bra!), spelat arkade-games, kollat marknader, gjort manikyr och allmant haft det gott. Dessutom lyckades jag idag vinna med 3-0 i set mot Paul i pingis, en sann triumf! Paul som vi forovrigt kramade hejda idag, efter att ha foljts at laange. Battre kille far man leta efter.
Nu ska vi ut och ata var sista middag. Vi ar packade och klara for avfard mot flygplatsen sent i natt - planet mot Miami lyfter 7.55 och sen vantar tva dagars hemresa. Hors pa sondag...i Sverige. (!!!)
KRAM!
Har tillbringat de sista dagarna i Lima, Perus huvudstad. Backpackers vi mott under resans gang har nastan samtliga fnyst lite at Lima och menat att den staden kan man missa utan storre bekymmer. Vi forstar ingenting - Lima ar ju nice! Kom hit onsdagskvall efter en dramatisk resa fran Mancora. Forst exploderade minibussens passagerarfonster pa vag mot flygplatsen och mannen som satt dar blev latt uppskuren i armen. En helt sagolik tur att det inte gick varre. Sen var jag sa himla forkyld att under landningen med flyget blev trycket sa hogt att jag trodde hela huvudet skulle sprangas. En smarta endast jamforbar med att trampa i ett jordgetingbo eller fa kokande knack over hela handen...
Har i Lima har vi vandrat omkring i stora shoppinggallerior och forundrat oss over moderna klader, druckit chai pa Starbucks, gatt pa bio (Nowhere boy om John Lennon, bra!), spelat arkade-games, kollat marknader, gjort manikyr och allmant haft det gott. Dessutom lyckades jag idag vinna med 3-0 i set mot Paul i pingis, en sann triumf! Paul som vi forovrigt kramade hejda idag, efter att ha foljts at laange. Battre kille far man leta efter.
Nu ska vi ut och ata var sista middag. Vi ar packade och klara for avfard mot flygplatsen sent i natt - planet mot Miami lyfter 7.55 och sen vantar tva dagars hemresa. Hors pa sondag...i Sverige. (!!!)
KRAM!
måndag 9 maj 2011
So many cocktails, so little time
Basta mamma efterlyste en uppdatering och da gar det ju inte att neka. Forst och framst: rumpan ar inte langre illrod. Det la sig ganska fort faktiskt. Bra lakekott!
Sitter med en jordgubbs-smoothie till frukost vid hostelets dator och forsoker formulera tankar till ord. Inte sa latt. Bara sovit nagra timmar efter en natt med forst alldeles for manga drinkar och sen en flaska rom under stjarnorna pa stranden. Vi sag soluppgangen. Kan inte tanka mig ett battre satt att spendera en sondagsnatt.
Paradiset ar verkligen paradiset. Har varit har en vecka nu och dor lite varje dag for att vi har det sa bra. Det ar verkligen den perfekta avslutningen pa resan. Sol, bad, mat, fest. Magiskt. Fast nu borjar folk lamna, sorgligt nog. Idag aker Sara & Olle mot Lima och vidare mot New York. Och Liam & Mike forsvinner med. Sa sista dagarna blir det bara jag, Mathilda, Patti, Dec och Paul kvar. Precis som det "borjade" i borjan av Bolivia i mars nagon gang. Episkt. Vanner for livet ar stora ord men visst kanns det som att det har ar manniskor man alltid vill halla kontakten med.Orkar inte skriva nagot vettigare just nu. Ska ga och somna under ett parasol pa stranden tankte jag. Sen vinka hejda till Sara och Olle efter over tre veckor tillsammans. Shit. Nagra snodda surfingbilder fran deras blogg kommer forresten har! (Och forresten, det var SARAS ide att flyga fran Lima till Mancora! Vilken tjej!)
Ta hand om er, och spara nagra vitsippor till var hemkomst. Gracias. Puss
Sitter med en jordgubbs-smoothie till frukost vid hostelets dator och forsoker formulera tankar till ord. Inte sa latt. Bara sovit nagra timmar efter en natt med forst alldeles for manga drinkar och sen en flaska rom under stjarnorna pa stranden. Vi sag soluppgangen. Kan inte tanka mig ett battre satt att spendera en sondagsnatt.
Paradiset ar verkligen paradiset. Har varit har en vecka nu och dor lite varje dag for att vi har det sa bra. Det ar verkligen den perfekta avslutningen pa resan. Sol, bad, mat, fest. Magiskt. Fast nu borjar folk lamna, sorgligt nog. Idag aker Sara & Olle mot Lima och vidare mot New York. Och Liam & Mike forsvinner med. Sa sista dagarna blir det bara jag, Mathilda, Patti, Dec och Paul kvar. Precis som det "borjade" i borjan av Bolivia i mars nagon gang. Episkt. Vanner for livet ar stora ord men visst kanns det som att det har ar manniskor man alltid vill halla kontakten med.Orkar inte skriva nagot vettigare just nu. Ska ga och somna under ett parasol pa stranden tankte jag. Sen vinka hejda till Sara och Olle efter over tre veckor tillsammans. Shit. Nagra snodda surfingbilder fran deras blogg kommer forresten har! (Och forresten, det var SARAS ide att flyga fran Lima till Mancora! Vilken tjej!)
Ta hand om er, och spara nagra vitsippor till var hemkomst. Gracias. Puss
torsdag 5 maj 2011
Surfarganget
Jag har absolut ingenting att klaga pa i hela varlden. Forutom en illrod flack pa rumpan. Annars ar allt perfekt!
Idag har vi tagit surflektion! Det var KUL! Men jobbigt. Respekt till surfare, det ar ingen sondagspromenad att paddla mot vagorna. Men iaf sa gick surfingen ovantat bra och vi susade fram pa vagorna som vi aldrig hade gjort annat! Nastan iaf. Haha. Kul! Men nu till rumpproblemet. Min vatdrakt visade sig namligen ha ett perfekt format hal, cirka 1 dm i diameter, vid rumpan. Jag blev utskrattad under stretchingen i borjan. Men jag var, som Mathilda uttryckte det: "En akta Bridget!" och vek inte ner mig for petitesser som en bar rumpa. Nu inser jag dock att jag kanske borde gjort det - eller i alla fall forhandlat fram en annan vatdrakt - for risken finns att det kommer bli svart att sitta kommande dagar. Solen ar stark sa har nara ekvatorn. Aaaajjjj.
Idag har vi aven solat. Och badat i havet. Och badat i poolen. Och druckit Caiprinhas i poolen. Och atit god mat for 15 kronor. Vi har aven hittat livets bar bara 2 minuter fran vart hostel: de serverar enorma hamburgare for nastan inga pengar alls och har Happy hour hela dygnet. 2 drinkar for 20 kronor. Det kallar jag Happy hour! Vi har utnyttjat den bada kvallarna hittills och oddsen ar nog inte sa hoga pa att vi atervander aven ikvall. Ar det Happy hour sa ar det!
Nu ar klockan kvart i sex har pa eftermiddagen och det borjar bli dags for dusch och siesta. Som ni nog forstar mar vi battre an bast och njuter av sista tiden i Sydamerika. Ett Sydamerika som vi sett otroligt manga ansikten av och som jag lart mig att alska. Vilken fantastisk kontinent det ar. Och vilka manader vi har haft har. Men an ar det inte slut, festen fortsatter en dryg vecka till!! (tack och lov)
Idag har vi tagit surflektion! Det var KUL! Men jobbigt. Respekt till surfare, det ar ingen sondagspromenad att paddla mot vagorna. Men iaf sa gick surfingen ovantat bra och vi susade fram pa vagorna som vi aldrig hade gjort annat! Nastan iaf. Haha. Kul! Men nu till rumpproblemet. Min vatdrakt visade sig namligen ha ett perfekt format hal, cirka 1 dm i diameter, vid rumpan. Jag blev utskrattad under stretchingen i borjan. Men jag var, som Mathilda uttryckte det: "En akta Bridget!" och vek inte ner mig for petitesser som en bar rumpa. Nu inser jag dock att jag kanske borde gjort det - eller i alla fall forhandlat fram en annan vatdrakt - for risken finns att det kommer bli svart att sitta kommande dagar. Solen ar stark sa har nara ekvatorn. Aaaajjjj.
Idag har vi aven solat. Och badat i havet. Och badat i poolen. Och druckit Caiprinhas i poolen. Och atit god mat for 15 kronor. Vi har aven hittat livets bar bara 2 minuter fran vart hostel: de serverar enorma hamburgare for nastan inga pengar alls och har Happy hour hela dygnet. 2 drinkar for 20 kronor. Det kallar jag Happy hour! Vi har utnyttjat den bada kvallarna hittills och oddsen ar nog inte sa hoga pa att vi atervander aven ikvall. Ar det Happy hour sa ar det!
Nu ar klockan kvart i sex har pa eftermiddagen och det borjar bli dags for dusch och siesta. Som ni nog forstar mar vi battre an bast och njuter av sista tiden i Sydamerika. Ett Sydamerika som vi sett otroligt manga ansikten av och som jag lart mig att alska. Vilken fantastisk kontinent det ar. Och vilka manader vi har haft har. Men an ar det inte slut, festen fortsatter en dryg vecka till!! (tack och lov)
tisdag 3 maj 2011
Paradiset
Vi ar tillbaka dar allt borjade. I den extrema varmen! Skillnaden ar att i januari stavades var varme Rio de Janeiro, nu i maj ar det Mancora som galler. Och nu ar vi pa slutet av resan. Galet, hur kan tiden ga sa fort?! Iallafall sa avslutar vi pa topp, minst sagt. Mancora ar namligen ett annat namn for Paradiset. Stranden ar helt otrolig och det ar surfarstallet nummer 1 i Peru. Faktiskt i hela Sydamerka, enligt ryktet. Jag ska definitivt testa. Vart hostel har swimming pool, poolbar (med massa happy hours!) och allt annat man behover i ett paradis. Nom nom!
Vi flyger till Lima den elfte och sen nagra dagar dar innan hemresa. Ja, flyger. For vi ar sa jakla bra pa att unna oss saker! Igar nar vi landade i Lima kom Olle pa att istallet for att hoppa pa en buss i 20 timmar kunde vi kolla sista minuten-flyg. En stund senare: voila! Flygbiljetter tur och retur for 900 sek = 2 timmars flyg istallet for 40 timmar i buss. Det var fyra riktigt nojda backpackers som checkade in pa hostelet igarkvall kan jag avsloja. Man blir mer och mer bekvam med tiden.
Vara planer har ar ratt vaga. Sola, bada, festa..chilaxa helt enkelt. Och rida lite pa stranden. Och surfa. Och aka till naturliga hot springs en bit utanfor Mancora. Och blanda massa Caipirinhas (vi kopte Cachaca i Cusco! Och Olle har typ 5 kg lime i vaskan!). Ha det javligt bra, helt enkelt. Ska forsoka slita mig fran stranden ibland for att blogga. Om jag misslyckas kan ni alltid lasa Mathildas blogg www.helahavertstormar.blogg.se eller Sara och Olles www.varldenharkommerjag.blogg.se istallet. Eller sa kan vi pratas vid oga mot oga (!) om tva (!!) veckor nar vi ar hemma (!!!).
Jag vill inte aka hem an. Allvarligt talat sa ar det alldeles for nice har for att Sverige ska locka. Idag at jag till och med glutenfritt brod pa en restaurang. (Fast mammas och pappas ar mycket godare, nar jag kommer hem ska jag ata brod hela natten lang). Sa nej, Sverge lockar inte sa mycket. Specielt inte nar jag hor att det snoar. Ar det sno den 15 maj stannar jag har. Da far ni komma hit istallet, bara sa att ni vet. For det ar bara er jag langtar efter. Och brodet, saklart.
Besos
Vi flyger till Lima den elfte och sen nagra dagar dar innan hemresa. Ja, flyger. For vi ar sa jakla bra pa att unna oss saker! Igar nar vi landade i Lima kom Olle pa att istallet for att hoppa pa en buss i 20 timmar kunde vi kolla sista minuten-flyg. En stund senare: voila! Flygbiljetter tur och retur for 900 sek = 2 timmars flyg istallet for 40 timmar i buss. Det var fyra riktigt nojda backpackers som checkade in pa hostelet igarkvall kan jag avsloja. Man blir mer och mer bekvam med tiden.
Vara planer har ar ratt vaga. Sola, bada, festa..chilaxa helt enkelt. Och rida lite pa stranden. Och surfa. Och aka till naturliga hot springs en bit utanfor Mancora. Och blanda massa Caipirinhas (vi kopte Cachaca i Cusco! Och Olle har typ 5 kg lime i vaskan!). Ha det javligt bra, helt enkelt. Ska forsoka slita mig fran stranden ibland for att blogga. Om jag misslyckas kan ni alltid lasa Mathildas blogg www.helahavertstormar.blogg.se eller Sara och Olles www.varldenharkommerjag.blogg.se istallet. Eller sa kan vi pratas vid oga mot oga (!) om tva (!!) veckor nar vi ar hemma (!!!).
Jag vill inte aka hem an. Allvarligt talat sa ar det alldeles for nice har for att Sverige ska locka. Idag at jag till och med glutenfritt brod pa en restaurang. (Fast mammas och pappas ar mycket godare, nar jag kommer hem ska jag ata brod hela natten lang). Sa nej, Sverge lockar inte sa mycket. Specielt inte nar jag hor att det snoar. Ar det sno den 15 maj stannar jag har. Da far ni komma hit istallet, bara sa att ni vet. For det ar bara er jag langtar efter. Och brodet, saklart.
Besos
söndag 1 maj 2011
Inkaleden!
Sondag eftermiddag i Cusco och vi har placerat oss pa ett trangt internetcafe for att dela med oss av den senaste veckans upplevelser som - arligt talat - varit helt javla otroliga. Vi bokade ju Inkaleden redan i december for att vara sakra pa att fa plats (det ar bara 200 turister per dag som kan vandra den) och det kanns valdigt skont att kunna konstatera att varenda liten forvantning uppfyllts med rage. For vi hade verkligen en fantastisk vandring. Det var dock jobbigare fyskiskt an jag trodde (sager bara Dead Womans Pass...) men lattare psykiskt. Timmarna bara flog fram. Nu kommer en sammanfattning (framforallt for mammas skull, orkar nan annan igenom allt blir jag imponerad).
Vi borjade traskandet i tisdags. Fort transporterades vi med buss nagra timmar och efter att vi inforskaffat regnponcho och vandringsstav borjade vi vandra vid elva-tiden. Vi var 14 vandrare, 4 guider och cirka 14 barare. (Bararna bar talt, mat, gas osv...helt otroligt vilka mangder de bar pa ryggen. Lite svart att se men samtidigt bra for eget perspektiv. Min ryggsack pa ryggen kandes inte ens med tanke pa vad man sag bararna bara pa. Maxvikt for dem ar 22 kilo! Man har hort om organisationer som later bararna bara betydligt mer, sova utomhus och inte fa nagon mat osv. Omanskligt helt enkelt. Men sa var det inte for vara tack och lov. Men anda helt hemskt att tanka pa vilka pafrestningar de utsattes for for var skull. Men sista kvallen hade vi en ceremoni for dem da de avtackades och fick massa dricks. Det kandes bra iallafall.)
Vi hade en fantastisk forsta dag. Det var "Inka flat" vilket betyder lite upp och lite ner. Men i allmanhet var det inget jobbigt utan bara harligt. Vi passerade nagra olika Inka-ruiner och dar vantade vi in gruppen och fick information fram. Kom fram till var taltplats runt halv fem och hade da fortfarande valdigt mycket energi i benen. Vilket var tur med tanke pa vad som vantade...
Dag 2 ar Dodens Dag pa Inkaleden. Uppfor uppfor uppfor uppfor uppfor. Och sen avslutande 1,5 timmen nerfor. Det gar inte ens att beskriva hur mycket uppfor det var. Vi besteg ett berg helt enkelt. Upp fran knappt 3000 meters hojd till 4200 meters hojd. Men det gick faktiskt bra. Vi tog det sakta men sakert (Mathildas mantra: "Ett trappsteg i taget! Ett trappsteg i taget") och tog paus varannan timme. Och till slut var vi uppe!!!! Kanslan da var fantastisk (nar man val kunde tanka igen efter anstrangningen). De 1,5 timmarna nerfor efterat var jobbiga men hanterbara (benen darrade dock ordentligt pa slutet) och strax fore 13, efter knappt 7 timmars vandrande, anlande vi fyra till campet!!!!!! Vilket ar en enorm jakla bedrift om jag var saga det sjalv. En av mina storsta bedrifter nagonsin. Forvantad tid att komma fram ar mellan tva och fyra och trots att det verkligen inte ar nagon tavling njot tavlingsmanniskan inom mig av att vi var forst in i campet. Ett tydligt bevis pa att man kommer langt med vilja, for vara 3 manader pa luffen har inte direkt innehallit nagon vidare traning. Daremot har vi ju anpassat oss till hojden vilket ju ar en stor fordel. Dessutom hade vi helt perfekt vandringsvader - molnigt med ett enda litet duggregn, annars uppehall. Helt perfekt.
Om dag 2 ar Dodens Dag sa ar dag 3 Livets Dag. Visst var det valdigt vackert under de tva forsta dagarna men denna dagen slog naturen alla rekord. De kalla vindarna uppe pa hojderna ersattes av lummig djungel och manga Inka-ruiner pa vagen. Det var dock en lang dag - vi lamnade campet ca 6.30 pa morgonen och kom till nasta camp site ungefar 10 timmar senare. Men tiden gick fort. Riktigt jobbigt pa slutet dock eftersom dagen avslutades med 2,5 timme nerfor. Vi tog oss ner med darrande ben och var aven denna dag forst till campet. Men da var man rejalt spak efter tre dagars vandrande.
Fjarde dagen gick vi upp 3.30 och da var vi nara slutmalet! Efter bara nagra timmar nadde vi Machu Picchu. Och kanslan...kanslan!!! Wow! Kanslan av att na slutmalet var helt otrolig och inte for en sekund tvivlade man pa att allt flasande i uppforsbackarna varit vart det.
Hur beskriver man Machu Picchu bast? Egentligen ar det nog omojligt for det ar en san plats som man maste besoka sjalv for att riktigt forsta storheten. En helig Inka-stad som placerats mitt bland bergen, med helt fantastiskt byggnadsstruktur och konstruktioner som imponerar oerhort. Vi fick en 2,5 timmes guidad tur med en av vara guider och sedan hade resten av dagen pa oss att se oss omkring pa egen hand. Kom tillbaka till Cusco vid 23-tiden pa kvallen efter fem timmars tag- och bussresa tillbaka.
Med Inkaleden i farskt minne kan jag konstatera att det blev en maktigare upplevelse an jag kunde forestalla mig. Inkafolket byggde leden for runt 600 ar sen och fortfarande kanner man deras narvaro. Det ar helt otroligt vad manniskan faktiskt ar kapabel till.
Vi fick valdigt bra mat under vandringen med rekordet sista kvallen da vi serverades en stor buffe. Dessutom var det bra talt och guider sa vi var valdigt nojda med val av tour operator. Dock var det riktigt svinkallt andra natten och vara tunna sovsackar hjalpte inte mycket mot kylan. Den natten blev det inte mycket somn. Kanske en bidragande orsak till att jag dagen efter lyckades svimma. Japp. Pinsamt nog. Under en paus dessutom. Forsta gangen i hela mitt liv och formodligen mest beroende pa att jag glomt dricka vatten. Tog fem minuter innan jag var fit for fight igen men tyvarr innebar detta att jag gav mina kara vanner en tacksam anledning att skamta om hur "jobbig vandringen var for vissa"...haha. Jattekul for dem. Annu mer bransle fick de nar jag snubblade pa sista (SISTA!!!!) trappsteget ut fran Machu Picchu och ramlade handlost. Haha herregud. Ibland slar man ju alla rekord.
Det var Inkaleden det, kort sammanfattat. Hehe.
Nu ar vi tillbaka i Cusco som sagt, boendes pa vart basta hostel nagonsin. Sa jakla nice. Aker ni hit, bo pa Pirawana!
Livet som backpacker ar lojligt bra faktiskt. Gardagen ar ett ganska bra exempel. Vi var alla utmattade efter vandringen sa sov ut ordentligt. Sedan lyxomelett till frukost i hostelbaren. Efter det vandrade jag Mathilda och Paul runt en stund i Cusco innan vi bestamde att det var lage for en glass. Alltsa: glass. Sedan gick vi direkt till en restaurang for lunch dar vi aven motte upp Sara och Olle. At varldens godaste lunch. Efter det mot narmaste skonhetssalong dar det for min del blev manikyr och 70 minuters helkroppsmassage (andra pa en vecka, det ar latt att skamma bort sig har). Nar vi var klara med skonhetsbestyren var det dags att ga hem for en liten siesta och Den Basta Duschen pa hela resan (ljuvligt varmt vatten, langt ifran en sjalvklarhet). Efter det till nasta restaurang for middag. Varldens godaste middag. Mmmmm. Mat <3. Sen borjade fiestan som inte slutade forran vid sju i morse. Galet rolig kvall!!! Men vi ar ett sa sjukt gott gang just nu. Det gar finfint att resa med Sara och Olle och dessutom ar vi ju aterigen forenade med Paul, Patti och Dec som vi reste med i Bolivia. Sa himla kul! Aven lite nytillskott i gruppen i form av engelsmannen Liam och Mike och ett annat irlandskt par. Fint som snus helt enkelt!
Har forsokt ladda upp bilder men det fungerar inte. Men utlovar manga inom en rimlig framtid!
Nu ska vi ga och ata. Stor kram!
Vi borjade traskandet i tisdags. Fort transporterades vi med buss nagra timmar och efter att vi inforskaffat regnponcho och vandringsstav borjade vi vandra vid elva-tiden. Vi var 14 vandrare, 4 guider och cirka 14 barare. (Bararna bar talt, mat, gas osv...helt otroligt vilka mangder de bar pa ryggen. Lite svart att se men samtidigt bra for eget perspektiv. Min ryggsack pa ryggen kandes inte ens med tanke pa vad man sag bararna bara pa. Maxvikt for dem ar 22 kilo! Man har hort om organisationer som later bararna bara betydligt mer, sova utomhus och inte fa nagon mat osv. Omanskligt helt enkelt. Men sa var det inte for vara tack och lov. Men anda helt hemskt att tanka pa vilka pafrestningar de utsattes for for var skull. Men sista kvallen hade vi en ceremoni for dem da de avtackades och fick massa dricks. Det kandes bra iallafall.)
Vi hade en fantastisk forsta dag. Det var "Inka flat" vilket betyder lite upp och lite ner. Men i allmanhet var det inget jobbigt utan bara harligt. Vi passerade nagra olika Inka-ruiner och dar vantade vi in gruppen och fick information fram. Kom fram till var taltplats runt halv fem och hade da fortfarande valdigt mycket energi i benen. Vilket var tur med tanke pa vad som vantade...
Dag 2 ar Dodens Dag pa Inkaleden. Uppfor uppfor uppfor uppfor uppfor. Och sen avslutande 1,5 timmen nerfor. Det gar inte ens att beskriva hur mycket uppfor det var. Vi besteg ett berg helt enkelt. Upp fran knappt 3000 meters hojd till 4200 meters hojd. Men det gick faktiskt bra. Vi tog det sakta men sakert (Mathildas mantra: "Ett trappsteg i taget! Ett trappsteg i taget") och tog paus varannan timme. Och till slut var vi uppe!!!! Kanslan da var fantastisk (nar man val kunde tanka igen efter anstrangningen). De 1,5 timmarna nerfor efterat var jobbiga men hanterbara (benen darrade dock ordentligt pa slutet) och strax fore 13, efter knappt 7 timmars vandrande, anlande vi fyra till campet!!!!!! Vilket ar en enorm jakla bedrift om jag var saga det sjalv. En av mina storsta bedrifter nagonsin. Forvantad tid att komma fram ar mellan tva och fyra och trots att det verkligen inte ar nagon tavling njot tavlingsmanniskan inom mig av att vi var forst in i campet. Ett tydligt bevis pa att man kommer langt med vilja, for vara 3 manader pa luffen har inte direkt innehallit nagon vidare traning. Daremot har vi ju anpassat oss till hojden vilket ju ar en stor fordel. Dessutom hade vi helt perfekt vandringsvader - molnigt med ett enda litet duggregn, annars uppehall. Helt perfekt.
Om dag 2 ar Dodens Dag sa ar dag 3 Livets Dag. Visst var det valdigt vackert under de tva forsta dagarna men denna dagen slog naturen alla rekord. De kalla vindarna uppe pa hojderna ersattes av lummig djungel och manga Inka-ruiner pa vagen. Det var dock en lang dag - vi lamnade campet ca 6.30 pa morgonen och kom till nasta camp site ungefar 10 timmar senare. Men tiden gick fort. Riktigt jobbigt pa slutet dock eftersom dagen avslutades med 2,5 timme nerfor. Vi tog oss ner med darrande ben och var aven denna dag forst till campet. Men da var man rejalt spak efter tre dagars vandrande.
Fjarde dagen gick vi upp 3.30 och da var vi nara slutmalet! Efter bara nagra timmar nadde vi Machu Picchu. Och kanslan...kanslan!!! Wow! Kanslan av att na slutmalet var helt otrolig och inte for en sekund tvivlade man pa att allt flasande i uppforsbackarna varit vart det.
Hur beskriver man Machu Picchu bast? Egentligen ar det nog omojligt for det ar en san plats som man maste besoka sjalv for att riktigt forsta storheten. En helig Inka-stad som placerats mitt bland bergen, med helt fantastiskt byggnadsstruktur och konstruktioner som imponerar oerhort. Vi fick en 2,5 timmes guidad tur med en av vara guider och sedan hade resten av dagen pa oss att se oss omkring pa egen hand. Kom tillbaka till Cusco vid 23-tiden pa kvallen efter fem timmars tag- och bussresa tillbaka.
Med Inkaleden i farskt minne kan jag konstatera att det blev en maktigare upplevelse an jag kunde forestalla mig. Inkafolket byggde leden for runt 600 ar sen och fortfarande kanner man deras narvaro. Det ar helt otroligt vad manniskan faktiskt ar kapabel till.
Vi fick valdigt bra mat under vandringen med rekordet sista kvallen da vi serverades en stor buffe. Dessutom var det bra talt och guider sa vi var valdigt nojda med val av tour operator. Dock var det riktigt svinkallt andra natten och vara tunna sovsackar hjalpte inte mycket mot kylan. Den natten blev det inte mycket somn. Kanske en bidragande orsak till att jag dagen efter lyckades svimma. Japp. Pinsamt nog. Under en paus dessutom. Forsta gangen i hela mitt liv och formodligen mest beroende pa att jag glomt dricka vatten. Tog fem minuter innan jag var fit for fight igen men tyvarr innebar detta att jag gav mina kara vanner en tacksam anledning att skamta om hur "jobbig vandringen var for vissa"...haha. Jattekul for dem. Annu mer bransle fick de nar jag snubblade pa sista (SISTA!!!!) trappsteget ut fran Machu Picchu och ramlade handlost. Haha herregud. Ibland slar man ju alla rekord.
Det var Inkaleden det, kort sammanfattat. Hehe.
Nu ar vi tillbaka i Cusco som sagt, boendes pa vart basta hostel nagonsin. Sa jakla nice. Aker ni hit, bo pa Pirawana!
Livet som backpacker ar lojligt bra faktiskt. Gardagen ar ett ganska bra exempel. Vi var alla utmattade efter vandringen sa sov ut ordentligt. Sedan lyxomelett till frukost i hostelbaren. Efter det vandrade jag Mathilda och Paul runt en stund i Cusco innan vi bestamde att det var lage for en glass. Alltsa: glass. Sedan gick vi direkt till en restaurang for lunch dar vi aven motte upp Sara och Olle. At varldens godaste lunch. Efter det mot narmaste skonhetssalong dar det for min del blev manikyr och 70 minuters helkroppsmassage (andra pa en vecka, det ar latt att skamma bort sig har). Nar vi var klara med skonhetsbestyren var det dags att ga hem for en liten siesta och Den Basta Duschen pa hela resan (ljuvligt varmt vatten, langt ifran en sjalvklarhet). Efter det till nasta restaurang for middag. Varldens godaste middag. Mmmmm. Mat <3. Sen borjade fiestan som inte slutade forran vid sju i morse. Galet rolig kvall!!! Men vi ar ett sa sjukt gott gang just nu. Det gar finfint att resa med Sara och Olle och dessutom ar vi ju aterigen forenade med Paul, Patti och Dec som vi reste med i Bolivia. Sa himla kul! Aven lite nytillskott i gruppen i form av engelsmannen Liam och Mike och ett annat irlandskt par. Fint som snus helt enkelt!
Har forsokt ladda upp bilder men det fungerar inte. Men utlovar manga inom en rimlig framtid!
Nu ska vi ga och ata. Stor kram!
måndag 25 april 2011
Cusco
Nu ni ar det dags! Imorgon 6.20 borjar Inka-ledens aventyr. Har just haft mote med var guide och kan se fram emot en fyra dagars 42 kilometer lang vandring uppe bland bergen. Andra dagen ar uppfor uppfor uppfor i sex timmar. Den kallas "Dead Womans Pass". Kanns som det kommer vara traffande. Fjarde dagen nar vi Macchu Pichu och jag kanner en slags skrackslagen fortjusning over farden dit. Det kommer blir riktigt overjavligt jobbigt (efter 3 manaders backpackande ar man inte direkt valtranad)MEN det ar ju trots allt Inkaleden vi vandrar. Sa jag tror och hoppas att det kommer bli fantastiskt.
Cusco ar en jattemysig stad, vi har varit har nagra dagar och laddat upp. Bosatte oss med flit pa lugnast mojliga hostel for att inte utsattas for festandets frestelser. Sa senaste dagarna har det blivit mycket film, middagar, lite shopping och tidiga kvallar. Igarkvall motte jag och Mathilda upp vara kara irlandare, ett riktigt fint aterseende. Och idag atersag vi aven Paul och nagra andra engelsman fran La Paz. Riktigt kul. (Forresten sa kan jag inte lata bli att tanka pa dig mamma. Du skulle alskat det har. Bara sa att du vet. Gamla torg, kullerstensgator, tranga grander och gamla kyrkor. Och, saklart, massa alpacka-grejor).
Sista dagen i Arequipa var vi alla 4 ute och red nagra timmar pa Paso Fino-hastar. Min var lat men nice. Sen sa lagade vi livets pasklunch med potatis, kottbullar (!), ost och annat. OLLE AR IRRITERANDE. Men rolig ibland. Inte nu for just nu laser han bakom min rygg. Kara nan.
Aterkommer till Cusco sent fredag kvall. Da ska vi bo pa livets hostel med storbilds-TV och foosball-table. Och pingisbord. Och sa ska vi fira vart overlevande av Inka-leden. Och just det!! Pa mandag ska vi alla fyra FLYGA till PARADISET! (Eller, vi ska flyga halva vagen till Paradiset och sen aka buss resterande 18 timmar, man har ju trots allt en begransad budget). Paradiset ar en beach-ort pa gransen mot Ecuador dar vi ska do av valmaende sista veckan. Beach beach beach. Ooooooojaaa!
Nu ska vi ata sista middagen innan Den Langa Vandringen. Hors till helgen!
Besos
Cusco ar en jattemysig stad, vi har varit har nagra dagar och laddat upp. Bosatte oss med flit pa lugnast mojliga hostel for att inte utsattas for festandets frestelser. Sa senaste dagarna har det blivit mycket film, middagar, lite shopping och tidiga kvallar. Igarkvall motte jag och Mathilda upp vara kara irlandare, ett riktigt fint aterseende. Och idag atersag vi aven Paul och nagra andra engelsman fran La Paz. Riktigt kul. (Forresten sa kan jag inte lata bli att tanka pa dig mamma. Du skulle alskat det har. Bara sa att du vet. Gamla torg, kullerstensgator, tranga grander och gamla kyrkor. Och, saklart, massa alpacka-grejor).
Sista dagen i Arequipa var vi alla 4 ute och red nagra timmar pa Paso Fino-hastar. Min var lat men nice. Sen sa lagade vi livets pasklunch med potatis, kottbullar (!), ost och annat. OLLE AR IRRITERANDE. Men rolig ibland. Inte nu for just nu laser han bakom min rygg. Kara nan.
Aterkommer till Cusco sent fredag kvall. Da ska vi bo pa livets hostel med storbilds-TV och foosball-table. Och pingisbord. Och sa ska vi fira vart overlevande av Inka-leden. Och just det!! Pa mandag ska vi alla fyra FLYGA till PARADISET! (Eller, vi ska flyga halva vagen till Paradiset och sen aka buss resterande 18 timmar, man har ju trots allt en begransad budget). Paradiset ar en beach-ort pa gransen mot Ecuador dar vi ska do av valmaende sista veckan. Beach beach beach. Ooooooojaaa!
Nu ska vi ata sista middagen innan Den Langa Vandringen. Hors till helgen!
Besos
torsdag 21 april 2011
Lite nya bilder
Mathilda med streetfood pa Isla del Sol. Overlycklig. Inte konstigt, det var bade rico och barato!
Kvallsljus over Titicaca-sjon fran Isla del Sol
Mathilda och Sara vid inka-ruiner
Bild fran idag. Nyklippta. Haha
Hela ganget!! Nu vantar det riktigt fina sista veckor med dessa snyggingar! ...och nu ar vi i Peru!
Yes. Igar korsade vi gransen och vinkade hejda till Bolivia. Lite sorgligt for Bolivia har varit helt fantastiskt. Var dryga manad dar avslutades med Titicaca-sjon och besok pa Isla del Sol, on som enligt Inka-kulturen ar platsen dar solen foddes. Vi bodde dar en natt och kande historiens vingslag. Nu var det visserligen lite mer "turistifierat" an jag forestallt mig men Isla del Sol ar anda fortfarande en plats som inger respekt bara av att finnas till. Promenerade runt pa on nagra timmar och skaffade oss, forutom besok vid inka-ruiner, rejalt roda hudfarger. Priset man far betala om man vandrar omkring under klarbla himmel pa 4000 meters hojd.
Var sista natt i Bolivia bodde vi for 15 kr styck och at treratters kvallsmat for 15 kr styck. Det kallar vi billigt! Barato! Vilket var tur eftersom stadens enda ATM inte fungerade och vara bolivianska pengar nastan var helt slut...vilket nog iosf var bra for bade jag och Mathilda hade nog gatt crazy med shoppingen annars. Sista dagen i Bolivia liksom. Sydamerikas billigaste land. Men Peru verkar inte jattemycket dyrare, vart nuvarande hostel kostar drygt 30 kr natten och middagen igarkvall betalade vi drygt 40 kr var for. Helt ok!
Forresten sa ar vi alla 4 jonkopingsbor nu igen! I sondags vinkade jag och Mathilda adjo till kara galna hostel Wildrover och alla engelsman och forenade oss med Sara och Olle igen. Vi tog bussen tillsammans fran La Paz till Copacabana och igar bussade vi oss vidare fran Copacabana till Arequipa i Peru. 10 timmars resa (utan AC men med baño, fiiint), smapotatis med sydamerikanska matt matt. Sa nu ar vi i Arequipa :) Det ar en FIN stad. Perus nast storsta, nastan en miljon. Idag har vi strosat runt, atit frozen yoghurt, hittat resans forsta Starbucks och - bambambambambam - Mathilda och jag har klippt oss! Adjo kluvna toppar. Kandes gott. For ovrigt sa ar jag forvanad over Peru hittills. Det ar mycket mer likt Argentina an Bolivia, atminstone Arequipa, men en sak ar varre an allt tidigare...trafiken. De kor som galningar har. Ghana-niva. Men eftersom jag gillar livet ar jag forsiktig innan jag korsar gatan :)
Imorgon ska vi rida hela formiddagen! Hehe. Blir kul, ar valdigt nyfiken pa Saras och Olles niva haha. Sen aker vi till Cusco antingen fredag eller lordag kvall. Var Inka-led ska vandras tisdag - fredag sa maste ju pa plats och borja ladda. Pepp!
Ett avslutande grattis till Varldens Finaste Morfar som fyller 76 ar idag. Grattis! Jag ar lojligt bortskamd som far chans att gora en san har resa men anda har sa fina manniskor hemma som gor att det trots allt aven ska bli fint att komma hem. Puss pa er. Besos besos besos!!
Var sista natt i Bolivia bodde vi for 15 kr styck och at treratters kvallsmat for 15 kr styck. Det kallar vi billigt! Barato! Vilket var tur eftersom stadens enda ATM inte fungerade och vara bolivianska pengar nastan var helt slut...vilket nog iosf var bra for bade jag och Mathilda hade nog gatt crazy med shoppingen annars. Sista dagen i Bolivia liksom. Sydamerikas billigaste land. Men Peru verkar inte jattemycket dyrare, vart nuvarande hostel kostar drygt 30 kr natten och middagen igarkvall betalade vi drygt 40 kr var for. Helt ok!
Forresten sa ar vi alla 4 jonkopingsbor nu igen! I sondags vinkade jag och Mathilda adjo till kara galna hostel Wildrover och alla engelsman och forenade oss med Sara och Olle igen. Vi tog bussen tillsammans fran La Paz till Copacabana och igar bussade vi oss vidare fran Copacabana till Arequipa i Peru. 10 timmars resa (utan AC men med baño, fiiint), smapotatis med sydamerikanska matt matt. Sa nu ar vi i Arequipa :) Det ar en FIN stad. Perus nast storsta, nastan en miljon. Idag har vi strosat runt, atit frozen yoghurt, hittat resans forsta Starbucks och - bambambambambam - Mathilda och jag har klippt oss! Adjo kluvna toppar. Kandes gott. For ovrigt sa ar jag forvanad over Peru hittills. Det ar mycket mer likt Argentina an Bolivia, atminstone Arequipa, men en sak ar varre an allt tidigare...trafiken. De kor som galningar har. Ghana-niva. Men eftersom jag gillar livet ar jag forsiktig innan jag korsar gatan :)
Imorgon ska vi rida hela formiddagen! Hehe. Blir kul, ar valdigt nyfiken pa Saras och Olles niva haha. Sen aker vi till Cusco antingen fredag eller lordag kvall. Var Inka-led ska vandras tisdag - fredag sa maste ju pa plats och borja ladda. Pepp!
Ett avslutande grattis till Varldens Finaste Morfar som fyller 76 ar idag. Grattis! Jag ar lojligt bortskamd som far chans att gora en san har resa men anda har sa fina manniskor hemma som gor att det trots allt aven ska bli fint att komma hem. Puss pa er. Besos besos besos!!
lördag 16 april 2011
I La Paz igen
God eftermiddag! Har i La Paz ar klockan fem och vi har haft en oerhort produktiv dag som bestatt av att 1) vakna 2) ringa och tala om for vara familjer att vi mist varken livet eller forstandet 3) ata skabbiga pommes frites och 4) hamta t-shirts och bilder fran Death Road, gardagens aktivitet och aven anledningen till punkt nummer 2 pa dagordningen...
Vi kom alltsa tillbaka fran Amazonas till La Paz i torsdags efter svettiga timmar i "flygplatsen" i Rurrenabaques vantsal. Fran 35 tropiska grader till 15 iskalla grader i La Paz. Vi undrade nog bada vad vi holl pa med som lamnade varmen nar vi nu en gang aterfunnit den. Naja, pa med alpacka-trojorna och full fart mot nya aventyr!Torsdagskvallen innebar ett kart aterseende med Paul, bokning av Death Road med massa fint folk fran hostelet samt mexikansk restaurang med livets nachos till kvallsmat. Sedan en tidig sanggang som uppladdning for Death Road.
Death Road: Man borjar pa 4700 meters hojd och cyklar sedan narmare 70 km nerfor till 1200 meters hojd. Detta sker pa en smal grusvag med stup pa hundratals meter vid kanten. Den kallas Death Road for att den for ett par ar sen utsags till varldens farligaste vag med dodsolyckor var och varannan vecka. Sa till slut byggde man en ny bilvag vilket passade bra eftersom det pga omnamningen blivit populart att cykla nerfor. Sa nu trafikeras vagen enbart av cyklister som vill passa pa att susa nerfor i 7 mil och samtidigt se nagra av de mest fantastiska vyer man kan tanka sig. Detta gick naturligtvis inte att motsta och jag ar sa glad att vi gjorde det for det var en av resans absolut basta dagar och en riktig hojdpunkt. Wow vilken dag vi hade!!!
Det borjade med att vi blev upphamtade pa hostelet vid 7.30-tiden. En timme i minibuss och sedan nadde vi startpunkten, 4700 m upp. ISKALLT, kan inte varit manga plusgrader. Fick frukost dar och sedan fick vi utrustning och cyklar. Sedan borjade det! Forsta biten var pa en fin asfaltsvag och det var verkligen ISKALLT. Vi var uppe bland molnen och jag fick samma kansla som nar man aker skidor i 20 minusgrader och vind - att fingrarna kommer frysa till is och ramla av. Men detta hande inte och efter kanske trekvarts cyklande hade den harda kylan forsvunnit, liksom det karga landskapet. Istallet borjade gronskan komma. Nar vi val nadde sjalva "Death Road" var landskapet gronare an de smalandska skogarna och solen borjade varma ordentligt. Det var dock svart att fokusera pa varken solen eller landskapet i borjan eftersom vagen och stupen kravde full uppmarksamhet pa vagen. Men tog man det lugnt var det inga problem, och det var verkligen fantastiskt att cykla. Helt obeskrivbart. Det stupade flera hundra meter pa sidan och man sag jag vet inte hur manga mil bort. Ibland korde man igenom vattenfall och vi var aven tvungna att trampa igenom floder. Hela tiden tog vi pauser och guiderna (tre stycken pa 15 personer, plus tva personer som korde de foljebilarna efter klungan) gick igenom svarigheter och saker och tanka pa. Valdigt sakerhetstankande och tiden bara flog fram. Helt plotsligt hade vi cyklat vara 7 mil och vi anlande till slutmalet dar det vantade lunch, kall ol och en swimming pool! Sedan foljde tre timmar i minibuss hemat till La Paz igen, livets tre timmar eftersom vi hade livets blandband i bilen. Tre timmars konstant allsang till Queen, Boyzone, Spice Girls, Savage Garden, Offspring osv. Riktigt bra stamning eftersom vi alla "overlevt Death Road" och darfor var det ju inte helt otippat att vi firade ordnetligt igarkvall!
Kom tillbaka till hostelet vid 21.30-tiden, bytte klader och drog pa lite mascara. Sen foljde en 80s kvall pa hostelets bar som var sa sjukt rolig. Gratis jelly-shots, maskerad, massa skona manniskor och sa smaningom utgang. Episkt.
Ikvall ska vi ata middag ute (vilket vi gor varje dag iosf, vi har inte lagat mat EN ENDA GANG sedan vi kom till Bolivia for en manad sen) och sedan far vi se. Det ar Pauls sista kvall i La Paz vilket ju innebar annu ett hejda imorgon. Trakigt, vi har haft mycket kul ihop senaste veckorna. Men det ar ju en av resandets baksidor, man maste saga hejda till en massa manniskor man egentligen garna skulle haft kontakt med. Synd men ofrankomligt. Min fina Mathilda har jag ju alltid kvar =)
Nu kommer det en riktig bildbomb!
Besos
Vi kom alltsa tillbaka fran Amazonas till La Paz i torsdags efter svettiga timmar i "flygplatsen" i Rurrenabaques vantsal. Fran 35 tropiska grader till 15 iskalla grader i La Paz. Vi undrade nog bada vad vi holl pa med som lamnade varmen nar vi nu en gang aterfunnit den. Naja, pa med alpacka-trojorna och full fart mot nya aventyr!Torsdagskvallen innebar ett kart aterseende med Paul, bokning av Death Road med massa fint folk fran hostelet samt mexikansk restaurang med livets nachos till kvallsmat. Sedan en tidig sanggang som uppladdning for Death Road.
Death Road: Man borjar pa 4700 meters hojd och cyklar sedan narmare 70 km nerfor till 1200 meters hojd. Detta sker pa en smal grusvag med stup pa hundratals meter vid kanten. Den kallas Death Road for att den for ett par ar sen utsags till varldens farligaste vag med dodsolyckor var och varannan vecka. Sa till slut byggde man en ny bilvag vilket passade bra eftersom det pga omnamningen blivit populart att cykla nerfor. Sa nu trafikeras vagen enbart av cyklister som vill passa pa att susa nerfor i 7 mil och samtidigt se nagra av de mest fantastiska vyer man kan tanka sig. Detta gick naturligtvis inte att motsta och jag ar sa glad att vi gjorde det for det var en av resans absolut basta dagar och en riktig hojdpunkt. Wow vilken dag vi hade!!!
Det borjade med att vi blev upphamtade pa hostelet vid 7.30-tiden. En timme i minibuss och sedan nadde vi startpunkten, 4700 m upp. ISKALLT, kan inte varit manga plusgrader. Fick frukost dar och sedan fick vi utrustning och cyklar. Sedan borjade det! Forsta biten var pa en fin asfaltsvag och det var verkligen ISKALLT. Vi var uppe bland molnen och jag fick samma kansla som nar man aker skidor i 20 minusgrader och vind - att fingrarna kommer frysa till is och ramla av. Men detta hande inte och efter kanske trekvarts cyklande hade den harda kylan forsvunnit, liksom det karga landskapet. Istallet borjade gronskan komma. Nar vi val nadde sjalva "Death Road" var landskapet gronare an de smalandska skogarna och solen borjade varma ordentligt. Det var dock svart att fokusera pa varken solen eller landskapet i borjan eftersom vagen och stupen kravde full uppmarksamhet pa vagen. Men tog man det lugnt var det inga problem, och det var verkligen fantastiskt att cykla. Helt obeskrivbart. Det stupade flera hundra meter pa sidan och man sag jag vet inte hur manga mil bort. Ibland korde man igenom vattenfall och vi var aven tvungna att trampa igenom floder. Hela tiden tog vi pauser och guiderna (tre stycken pa 15 personer, plus tva personer som korde de foljebilarna efter klungan) gick igenom svarigheter och saker och tanka pa. Valdigt sakerhetstankande och tiden bara flog fram. Helt plotsligt hade vi cyklat vara 7 mil och vi anlande till slutmalet dar det vantade lunch, kall ol och en swimming pool! Sedan foljde tre timmar i minibuss hemat till La Paz igen, livets tre timmar eftersom vi hade livets blandband i bilen. Tre timmars konstant allsang till Queen, Boyzone, Spice Girls, Savage Garden, Offspring osv. Riktigt bra stamning eftersom vi alla "overlevt Death Road" och darfor var det ju inte helt otippat att vi firade ordnetligt igarkvall!
Kom tillbaka till hostelet vid 21.30-tiden, bytte klader och drog pa lite mascara. Sen foljde en 80s kvall pa hostelets bar som var sa sjukt rolig. Gratis jelly-shots, maskerad, massa skona manniskor och sa smaningom utgang. Episkt.
Ikvall ska vi ata middag ute (vilket vi gor varje dag iosf, vi har inte lagat mat EN ENDA GANG sedan vi kom till Bolivia for en manad sen) och sedan far vi se. Det ar Pauls sista kvall i La Paz vilket ju innebar annu ett hejda imorgon. Trakigt, vi har haft mycket kul ihop senaste veckorna. Men det ar ju en av resandets baksidor, man maste saga hejda till en massa manniskor man egentligen garna skulle haft kontakt med. Synd men ofrankomligt. Min fina Mathilda har jag ju alltid kvar =)
Nu kommer det en riktig bildbomb!
Besos
BILDER!!!
Paul, Mathilda och jag igarkvall
Vi bestallde kinamat och det var heaven 
80tals tema och var utkladnad kan ha varit lite tveksam med tanke pa det. Men annars var den klockren!
Mary, jag och Danya
Malgang efter death road och glada miner!
Mathilda tappade sin sadel!!!! Hahahaha!!!!!! Jag har aldrig skrattat sa mycket i hela mitt liv tror jag!!! hahahahahah det var helt priceless
Lunchpaus. Nojda! Liam, Mike, Mathilda, jag och Paul 
Har ser man en del av sjalva death road
I borjan, pa asfaltsdelen
Hela gruppen redo for DEATH ROAD! Fy fan vad kallt det var
Pa var kara flodbat med var fina guide Juan Carlos i bakgrunden
Vi blev solBRANDA
Nattjakt efter alligatorer, den har hittade vi i vassen!
Simma bland delfinerna! Saaa harligt!
Vi gick pa anakonda-jakt och guiden blev mycket nojd nar vi hittade en! Denna hade vi bada aran att ha runt halsen..
Israeliskt inferno efter en middag. Ojojoj. Vem gor sa?
Har bodde vi! Mitt bland vattnet uppbyggt pa palar. Det var nice! 
Apa. Vi sag maanga
Pa baten
Sana har flodbatar akte vi manga timmar pa under vara djungeldagar, otroligt harligt
Nyligen anland till Amazonas och VARMT! Dvs nojd tjej :)
Pa barnhemmet. Varldens sotaste!
Har ar hela ganget: Patti, Mathilda, Dec, jag, Paul. Efter en middag i Sucre.
Vart alskade hotell i Sucre. Sa himla nice.
Vi pa Dinosaurie-parken i Sucre dar man hittat mest dinosaurie-spar i hela varlden. torsdag 14 april 2011
Amazonkvinnorna ar tillbaka
Har kommer en direktrapport fran den tropiska hettan vi just nu befinner oss i. Efter La Paz kyla hade jag nastan glomt kanslan av svett rinnandes nerfor ryggraden...en kansla som just nu har i Rurrenabaque ar hogst verklig. MEN jag klagar inte. Planet hem gar om tva timmar och da kommer varmen har bara vara ett ljuvt minne. Var djungeltur har varit varm, harlig, spannande och valdigt israelisk.
Fran borjan: Flog hit i sondags, planet blev framflyttat fran formiddag till eftermiddag vilket var bra med tanke pa att lordagsnatten i La Paz blev fantastisk. Vi borjade kvallen med gratis margaritas och avslutade den med euforiskt dansande pa borden till Mr Brightside och Journey. Episkt. Vaknade sedan vid niotden pa sondagsmorgonen av att irlandska Patti och Dec stack in sina huvuden i var sovsal och flinande sa godmorgon. Whuut?!? Senaste vi sag dem var i Sucre och vi visste inte ens att de hade kommit till La Paz. Ett aterseende sa kart att jag trotsade sangens lockelser och nojde mig med tre timmars somn for att kunna spendera "en sista formiddag" tillsammans. Japp, sa fina ar de!
Flygresan till Rurrenabaque var intressant - planet rymde ca 20 passagerare och forutom ett hollandskt par var det bara vi och en massa israeler. (En foraning om vad som skulle komma). Vi checkade in pa ett random hostel och dar sag jag helt plotsligt brunbranda Olle och Sara komma gaende. ?! Ett oplanerat men mycket kart aterseende och sjalvklart passade vi pa att ata middag tillsammans pa kvallen.
Mandag morgon innebar avfard med jeep till floden dar vi skulle byta fordon till flodbat. Jag och Mathilda placerades med sex israelser och "Dodens grupp" fran VM 2002 kan slanga sig i vaggen. DETTA var dodens grupp. Efter tre dagar med dessa manniskor har Mathilda och jag skaffat oss en generaliserande defintion som lyder: "Nar de inte sover pratar de, nar de pratar skriker de". Med andra ord: DE AR ALDRIG TYSTA! De tande sina forsta jointar i bilen pa vag mot flodbaten och nar polisen vid floden konfiskerade vi graset tankte vi nojt att vi skulle slippa marijuanalukten framover. Men icke. Uppenbarligen hade de hemliga gommor och de har sedan dess rokt pa mer eller mindre jamt. Och nar jag befinner mig i en flodbat bland delfiner, apor och krokodiler ar marijuanaroken ungefar det sista man vill ha blasandes i ansiktet. Vi har irriterat oss extremt mycket pa dem de har dagarna men efterat ar det ju anda upplevelsen som kommer sta i fokus. Och den var verkligen speciell. Vi har spenderat manga timmar i var flodbat och akt runt och tittat efter djur. Vi har sett manga apor, delfiner, krokodiler, massa olika faglar och till och med en anakonda. Hojdpunkten var nog nar vi hoppade av flodbaten ner i vattnet for att simma med de rosa delfinerna. Vi kom sa nara som nagon meter aven fast vi aldrig kunde rora dem. En annan hojdpunkt var nar vi gjorde en kvallstur i morket for att med hjalp av vara ficklampor hitta reflekterande alligator-ogon. Var guide plockade upp en fran vattnet (inte sa stor saklart) som vi fick kanna pa innan den fick aterga till vattnet.
Vi bodde dessa tva natter i en "eco lodge", byggd pa palar i vattnet. Nu har jag 589583458 myggbett pa fotterna och ryggen, trots vart 80% myggmedel vi fick av en australiensare i Rio. Tom bolivianerna sjalva ryggar tillbaka nar de ser flaskan - 80& ar VALDIGT starkt. Haha. Men uppenbarlgien inte starkt nog for att ra pa dessa myggor.
Nu ska vi ga till flygbussen och flyga tillbaka till La Paz dar vi imrogon ska cykla en viss vag...aterkommer efterat ;)
besos!
Fran borjan: Flog hit i sondags, planet blev framflyttat fran formiddag till eftermiddag vilket var bra med tanke pa att lordagsnatten i La Paz blev fantastisk. Vi borjade kvallen med gratis margaritas och avslutade den med euforiskt dansande pa borden till Mr Brightside och Journey. Episkt. Vaknade sedan vid niotden pa sondagsmorgonen av att irlandska Patti och Dec stack in sina huvuden i var sovsal och flinande sa godmorgon. Whuut?!? Senaste vi sag dem var i Sucre och vi visste inte ens att de hade kommit till La Paz. Ett aterseende sa kart att jag trotsade sangens lockelser och nojde mig med tre timmars somn for att kunna spendera "en sista formiddag" tillsammans. Japp, sa fina ar de!
Flygresan till Rurrenabaque var intressant - planet rymde ca 20 passagerare och forutom ett hollandskt par var det bara vi och en massa israeler. (En foraning om vad som skulle komma). Vi checkade in pa ett random hostel och dar sag jag helt plotsligt brunbranda Olle och Sara komma gaende. ?! Ett oplanerat men mycket kart aterseende och sjalvklart passade vi pa att ata middag tillsammans pa kvallen.
Mandag morgon innebar avfard med jeep till floden dar vi skulle byta fordon till flodbat. Jag och Mathilda placerades med sex israelser och "Dodens grupp" fran VM 2002 kan slanga sig i vaggen. DETTA var dodens grupp. Efter tre dagar med dessa manniskor har Mathilda och jag skaffat oss en generaliserande defintion som lyder: "Nar de inte sover pratar de, nar de pratar skriker de". Med andra ord: DE AR ALDRIG TYSTA! De tande sina forsta jointar i bilen pa vag mot flodbaten och nar polisen vid floden konfiskerade vi graset tankte vi nojt att vi skulle slippa marijuanalukten framover. Men icke. Uppenbarligen hade de hemliga gommor och de har sedan dess rokt pa mer eller mindre jamt. Och nar jag befinner mig i en flodbat bland delfiner, apor och krokodiler ar marijuanaroken ungefar det sista man vill ha blasandes i ansiktet. Vi har irriterat oss extremt mycket pa dem de har dagarna men efterat ar det ju anda upplevelsen som kommer sta i fokus. Och den var verkligen speciell. Vi har spenderat manga timmar i var flodbat och akt runt och tittat efter djur. Vi har sett manga apor, delfiner, krokodiler, massa olika faglar och till och med en anakonda. Hojdpunkten var nog nar vi hoppade av flodbaten ner i vattnet for att simma med de rosa delfinerna. Vi kom sa nara som nagon meter aven fast vi aldrig kunde rora dem. En annan hojdpunkt var nar vi gjorde en kvallstur i morket for att med hjalp av vara ficklampor hitta reflekterande alligator-ogon. Var guide plockade upp en fran vattnet (inte sa stor saklart) som vi fick kanna pa innan den fick aterga till vattnet.
Vi bodde dessa tva natter i en "eco lodge", byggd pa palar i vattnet. Nu har jag 589583458 myggbett pa fotterna och ryggen, trots vart 80% myggmedel vi fick av en australiensare i Rio. Tom bolivianerna sjalva ryggar tillbaka nar de ser flaskan - 80& ar VALDIGT starkt. Haha. Men uppenbarlgien inte starkt nog for att ra pa dessa myggor.
Nu ska vi ga till flygbussen och flyga tillbaka till La Paz dar vi imrogon ska cykla en viss vag...aterkommer efterat ;)
besos!
lördag 9 april 2011
X antal bolivianos fattigare
Vi har shoppat oss sonder och samman och hur vi ska fa med allt pa flyget i morgon ar ett mysterium som nog kommer forbli olost. Naja. Bolivia we love you!!!! MOT AMAZONAS.
fredag 8 april 2011
La Paz
Efter en 12-timmars nattbuss i lyxbussarnas lyxbuss (Swebus slang er i vaggen! Detta ar komfort!) anlande vi till La Paz VID 8 imorse, sex timmar innan tillaten check in-tid. Jaha. Vi lamnade vaskorna pa hostelet och inledde sen en produktiv formiddag. Sex timmar senare kunde vi se tillbaka pa bokning av flygbiljett, bokning av Amazonas-tur, inkop av ryggsackar, allman rundvandring samt treratters lunchmeny pa indisk restaurang. Gott jobbat. Sen gick vi tillbaka till hostelet (jobbigt, hela jakla La Paz ar en uppforsbacke), checkade in, duschade av oss bussresan och tog en valbehovlig siesta. Sa nu ar vi back on track!
Idag ar lite baksmallans dag dock. Inte i form av alkohol utan av saknad. For igarkvall sa vi hejda till Paul, Dec och Pat och det var som att forlora en liten familj. Vi har umgatts nastan varje ledig stund sedan Potosi vilket gor att det oundvikligt kanns lite tomt nu. Hey Jude och Telephone ar for evigt betingade.
Eh ja och som sagt har vi haft lite andring av resplaner. Egentligen hade vi tankt befinna oss i Cochabamba nu men mojligheten att gora en tur till Amazonas lockade for mycket. Sa pa sondag tar vi flyget till Rurrenbarque darifran vi ska gora en tredagars djungeltur i Amazonas. Aka flodbat, se anakondor, simma med rosa delfiner, fiska pirayor...extasen vaxer sig storre och storre! Flyger tillbaka till La Paz pa torsdag och da hoppas vi stenhart pa att kunna mota upp Sara och Olle har. Peppppppen. Ar sa glad, Amazonas var det jag tankte vi var tvungna att valja bort men samtidigt ar det ju skamligt att vara i Sydamerika utan att aka dit. Sa det har blir livet!
Sista dagen i Sucre akte vi ut till ett barnhem pa formiddagen och halsade pa. Hade traffat tva tjejer som var volontarer dar namligen. Sa vi kopte med oss en bunt papper, pennor och klistermarken och beredde oss pa misar. Men men men, det var varldens finaste barnhem! Sa fint! Otroligt kul att se och uppleva aven den sidan, barnhemmet i Ghana var ju verkligen ingen dans pa rosor men det har barnhemmet var verkligen jattefint. Valdigt glad att jag fick chans att jamfora aven fast Bolivia formodligen har en enorm mangd barnhem som ar i samre skick. Hur som helst, gudomligt sota barn och personal som verkade commited att ge dem en sa bra uppvaxt som mojligt. Skont att se.
Fran det ena till det andra. Mitt och Mathildas storsta diskussionsamne har ar nog Zlatan. Vi sag Inter - Milan for nagra dagar sen. Zlatan spelade inte. Mathilda havdade pga att han ar for dalig, jag pga att han hade en skada. Det visade sig att han var avstangd for att ha slagit en annan spelare. Hehe. 0-0 mellan oss och man kan bara konstatera att Zlatan ar Zlatan. Diskussionerna gar vidare.
Jag har atit ihjal mig senaste dagarna forresten. Maten ar alldeles for god och billig har for att det ska vara bra. Dessert ar snarare en regel an ett undantag. Medans stackars Mathilda av hansyn till magen levt pa vatten och soppa. Men nu ar hon aterhemtad sa nu jaklar ska jag goda upp henne! Dessutom har vi checkat in pa Bolivias partyhostel nr 1 har i La Paz. Kan ju knappast bli fel.
Besos besos besos
Idag ar lite baksmallans dag dock. Inte i form av alkohol utan av saknad. For igarkvall sa vi hejda till Paul, Dec och Pat och det var som att forlora en liten familj. Vi har umgatts nastan varje ledig stund sedan Potosi vilket gor att det oundvikligt kanns lite tomt nu. Hey Jude och Telephone ar for evigt betingade.
Eh ja och som sagt har vi haft lite andring av resplaner. Egentligen hade vi tankt befinna oss i Cochabamba nu men mojligheten att gora en tur till Amazonas lockade for mycket. Sa pa sondag tar vi flyget till Rurrenbarque darifran vi ska gora en tredagars djungeltur i Amazonas. Aka flodbat, se anakondor, simma med rosa delfiner, fiska pirayor...extasen vaxer sig storre och storre! Flyger tillbaka till La Paz pa torsdag och da hoppas vi stenhart pa att kunna mota upp Sara och Olle har. Peppppppen. Ar sa glad, Amazonas var det jag tankte vi var tvungna att valja bort men samtidigt ar det ju skamligt att vara i Sydamerika utan att aka dit. Sa det har blir livet!
Sista dagen i Sucre akte vi ut till ett barnhem pa formiddagen och halsade pa. Hade traffat tva tjejer som var volontarer dar namligen. Sa vi kopte med oss en bunt papper, pennor och klistermarken och beredde oss pa misar. Men men men, det var varldens finaste barnhem! Sa fint! Otroligt kul att se och uppleva aven den sidan, barnhemmet i Ghana var ju verkligen ingen dans pa rosor men det har barnhemmet var verkligen jattefint. Valdigt glad att jag fick chans att jamfora aven fast Bolivia formodligen har en enorm mangd barnhem som ar i samre skick. Hur som helst, gudomligt sota barn och personal som verkade commited att ge dem en sa bra uppvaxt som mojligt. Skont att se.
Fran det ena till det andra. Mitt och Mathildas storsta diskussionsamne har ar nog Zlatan. Vi sag Inter - Milan for nagra dagar sen. Zlatan spelade inte. Mathilda havdade pga att han ar for dalig, jag pga att han hade en skada. Det visade sig att han var avstangd for att ha slagit en annan spelare. Hehe. 0-0 mellan oss och man kan bara konstatera att Zlatan ar Zlatan. Diskussionerna gar vidare.
Jag har atit ihjal mig senaste dagarna forresten. Maten ar alldeles for god och billig har for att det ska vara bra. Dessert ar snarare en regel an ett undantag. Medans stackars Mathilda av hansyn till magen levt pa vatten och soppa. Men nu ar hon aterhemtad sa nu jaklar ska jag goda upp henne! Dessutom har vi checkat in pa Bolivias partyhostel nr 1 har i La Paz. Kan ju knappast bli fel.
Besos besos besos
onsdag 6 april 2011
BILDER!
Mathilda. Hon ar guld. 24 karat!
Vid en lagun pa jeepturen, med en vulkan i bakgrunden 
Laguna Colorada med tusentals flamingos. Otroligt vackert 
Vid en angande geyser! Detta ar pa over femtusen meters hojd
Stekande hett vatten i en naturlig hot spring. Gudomligt
Pa vag mot Bolivias sydostra trakter
En annan lagun
Det gar inte att beskriva alla landskap vi sag med ord
Lama! Livets djur!
Mathilda och Gepetto (!) under var femtimmars ritt bland canyons och annat i Tupiza 
De sista bilderna ar fran, i tur och ordning: Purmamarca med bergen med de 7 fargerna, Mathilda pa en bergstopp i Humauaca, jag med min favorit Ovideo pa farmen, farmen i morgonljus och sist men inte minst - Emma, tradgardsmastaren!
(och det varsta ar att jag har hundratals fler bilder jag egentligen vill visa.......)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)