Har märkt att jag har en tendens att försöka undvika avslut (sista sidan i Ghana-albumet är fortfarande tom i ett patetiskt försök från förra året att inte vilja slutföra det för då är det officiellt "över") och därför känns det nästan lite jobbigt att sätta mig ner nu för att göra just det - avsluta. Avsluta bloggen och därmed ta ett av stegen till att avsluta vår kära Sydamerika-vistelse. Det känns även riktigt udda eftersom jag fortfarande är en svettig backpacker med ömmande rygg, en Lonely Planet i högsta hugg och butch-outfit. Eller? För åtminstone så är det så jag känner mig.
Nu onsdag kväll och vi kom hem för ganska precis tre dagar sen. Känslan nu liksom då är förvirrad. Visst älskar jag att återse familj och vänner (och mjuk säng och lättmjölk och breda trottoarer och ej-fallfärdiga bilar och mina skor och gräsmattor och badkar och kranvatten och normala toaletter) men det är verkligen en chock att komma hem. En värld så separat från Sydamerika att det nästan känns som att det aldrig har hänt. Fast egentligen känns det nog som att det inte är det här som händer - hemkomsten är en lång dröm och snart vaknar vi upp i en trång sovsal någonstans söder om ekvatorn. Inser ju dock att så inte är fallet och det smärtar faktiskt lite. Känner mig långtifrån "klar" med varken backpackande eller Sydamerika. Samtidigt behöver man ju faktiskt inte alltid göra allt på en gång - Sydamerika står kvar och det gör min ryggsäck med. I sommar är Sverige helt klart stället att hänga på, och längre fram i framtiden finns det så omåttligt mycket att se och göra och uppleva att jag knappt vet var jag sa börja.
Eller jo...
Ska börja med att rensa mina bilder från resan. Knappt 3200 stycken. Ska nu ta i med hårdhandskarna för att rensa bort de onödiga. Det kommer nog ta ca 44 år. Ses till pensionen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar