Nu ni ar det dags! Imorgon 6.20 borjar Inka-ledens aventyr. Har just haft mote med var guide och kan se fram emot en fyra dagars 42 kilometer lang vandring uppe bland bergen. Andra dagen ar uppfor uppfor uppfor i sex timmar. Den kallas "Dead Womans Pass". Kanns som det kommer vara traffande. Fjarde dagen nar vi Macchu Pichu och jag kanner en slags skrackslagen fortjusning over farden dit. Det kommer blir riktigt overjavligt jobbigt (efter 3 manaders backpackande ar man inte direkt valtranad)MEN det ar ju trots allt Inkaleden vi vandrar. Sa jag tror och hoppas att det kommer bli fantastiskt.
Cusco ar en jattemysig stad, vi har varit har nagra dagar och laddat upp. Bosatte oss med flit pa lugnast mojliga hostel for att inte utsattas for festandets frestelser. Sa senaste dagarna har det blivit mycket film, middagar, lite shopping och tidiga kvallar. Igarkvall motte jag och Mathilda upp vara kara irlandare, ett riktigt fint aterseende. Och idag atersag vi aven Paul och nagra andra engelsman fran La Paz. Riktigt kul. (Forresten sa kan jag inte lata bli att tanka pa dig mamma. Du skulle alskat det har. Bara sa att du vet. Gamla torg, kullerstensgator, tranga grander och gamla kyrkor. Och, saklart, massa alpacka-grejor).
Sista dagen i Arequipa var vi alla 4 ute och red nagra timmar pa Paso Fino-hastar. Min var lat men nice. Sen sa lagade vi livets pasklunch med potatis, kottbullar (!), ost och annat. OLLE AR IRRITERANDE. Men rolig ibland. Inte nu for just nu laser han bakom min rygg. Kara nan.
Aterkommer till Cusco sent fredag kvall. Da ska vi bo pa livets hostel med storbilds-TV och foosball-table. Och pingisbord. Och sa ska vi fira vart overlevande av Inka-leden. Och just det!! Pa mandag ska vi alla fyra FLYGA till PARADISET! (Eller, vi ska flyga halva vagen till Paradiset och sen aka buss resterande 18 timmar, man har ju trots allt en begransad budget). Paradiset ar en beach-ort pa gransen mot Ecuador dar vi ska do av valmaende sista veckan. Beach beach beach. Ooooooojaaa!
Nu ska vi ata sista middagen innan Den Langa Vandringen. Hors till helgen!
Besos
måndag 25 april 2011
torsdag 21 april 2011
Lite nya bilder
Mathilda med streetfood pa Isla del Sol. Overlycklig. Inte konstigt, det var bade rico och barato!
Kvallsljus over Titicaca-sjon fran Isla del Sol
Mathilda och Sara vid inka-ruiner
Bild fran idag. Nyklippta. Haha
Hela ganget!! Nu vantar det riktigt fina sista veckor med dessa snyggingar! ...och nu ar vi i Peru!
Yes. Igar korsade vi gransen och vinkade hejda till Bolivia. Lite sorgligt for Bolivia har varit helt fantastiskt. Var dryga manad dar avslutades med Titicaca-sjon och besok pa Isla del Sol, on som enligt Inka-kulturen ar platsen dar solen foddes. Vi bodde dar en natt och kande historiens vingslag. Nu var det visserligen lite mer "turistifierat" an jag forestallt mig men Isla del Sol ar anda fortfarande en plats som inger respekt bara av att finnas till. Promenerade runt pa on nagra timmar och skaffade oss, forutom besok vid inka-ruiner, rejalt roda hudfarger. Priset man far betala om man vandrar omkring under klarbla himmel pa 4000 meters hojd.
Var sista natt i Bolivia bodde vi for 15 kr styck och at treratters kvallsmat for 15 kr styck. Det kallar vi billigt! Barato! Vilket var tur eftersom stadens enda ATM inte fungerade och vara bolivianska pengar nastan var helt slut...vilket nog iosf var bra for bade jag och Mathilda hade nog gatt crazy med shoppingen annars. Sista dagen i Bolivia liksom. Sydamerikas billigaste land. Men Peru verkar inte jattemycket dyrare, vart nuvarande hostel kostar drygt 30 kr natten och middagen igarkvall betalade vi drygt 40 kr var for. Helt ok!
Forresten sa ar vi alla 4 jonkopingsbor nu igen! I sondags vinkade jag och Mathilda adjo till kara galna hostel Wildrover och alla engelsman och forenade oss med Sara och Olle igen. Vi tog bussen tillsammans fran La Paz till Copacabana och igar bussade vi oss vidare fran Copacabana till Arequipa i Peru. 10 timmars resa (utan AC men med baño, fiiint), smapotatis med sydamerikanska matt matt. Sa nu ar vi i Arequipa :) Det ar en FIN stad. Perus nast storsta, nastan en miljon. Idag har vi strosat runt, atit frozen yoghurt, hittat resans forsta Starbucks och - bambambambambam - Mathilda och jag har klippt oss! Adjo kluvna toppar. Kandes gott. For ovrigt sa ar jag forvanad over Peru hittills. Det ar mycket mer likt Argentina an Bolivia, atminstone Arequipa, men en sak ar varre an allt tidigare...trafiken. De kor som galningar har. Ghana-niva. Men eftersom jag gillar livet ar jag forsiktig innan jag korsar gatan :)
Imorgon ska vi rida hela formiddagen! Hehe. Blir kul, ar valdigt nyfiken pa Saras och Olles niva haha. Sen aker vi till Cusco antingen fredag eller lordag kvall. Var Inka-led ska vandras tisdag - fredag sa maste ju pa plats och borja ladda. Pepp!
Ett avslutande grattis till Varldens Finaste Morfar som fyller 76 ar idag. Grattis! Jag ar lojligt bortskamd som far chans att gora en san har resa men anda har sa fina manniskor hemma som gor att det trots allt aven ska bli fint att komma hem. Puss pa er. Besos besos besos!!
Var sista natt i Bolivia bodde vi for 15 kr styck och at treratters kvallsmat for 15 kr styck. Det kallar vi billigt! Barato! Vilket var tur eftersom stadens enda ATM inte fungerade och vara bolivianska pengar nastan var helt slut...vilket nog iosf var bra for bade jag och Mathilda hade nog gatt crazy med shoppingen annars. Sista dagen i Bolivia liksom. Sydamerikas billigaste land. Men Peru verkar inte jattemycket dyrare, vart nuvarande hostel kostar drygt 30 kr natten och middagen igarkvall betalade vi drygt 40 kr var for. Helt ok!
Forresten sa ar vi alla 4 jonkopingsbor nu igen! I sondags vinkade jag och Mathilda adjo till kara galna hostel Wildrover och alla engelsman och forenade oss med Sara och Olle igen. Vi tog bussen tillsammans fran La Paz till Copacabana och igar bussade vi oss vidare fran Copacabana till Arequipa i Peru. 10 timmars resa (utan AC men med baño, fiiint), smapotatis med sydamerikanska matt matt. Sa nu ar vi i Arequipa :) Det ar en FIN stad. Perus nast storsta, nastan en miljon. Idag har vi strosat runt, atit frozen yoghurt, hittat resans forsta Starbucks och - bambambambambam - Mathilda och jag har klippt oss! Adjo kluvna toppar. Kandes gott. For ovrigt sa ar jag forvanad over Peru hittills. Det ar mycket mer likt Argentina an Bolivia, atminstone Arequipa, men en sak ar varre an allt tidigare...trafiken. De kor som galningar har. Ghana-niva. Men eftersom jag gillar livet ar jag forsiktig innan jag korsar gatan :)
Imorgon ska vi rida hela formiddagen! Hehe. Blir kul, ar valdigt nyfiken pa Saras och Olles niva haha. Sen aker vi till Cusco antingen fredag eller lordag kvall. Var Inka-led ska vandras tisdag - fredag sa maste ju pa plats och borja ladda. Pepp!
Ett avslutande grattis till Varldens Finaste Morfar som fyller 76 ar idag. Grattis! Jag ar lojligt bortskamd som far chans att gora en san har resa men anda har sa fina manniskor hemma som gor att det trots allt aven ska bli fint att komma hem. Puss pa er. Besos besos besos!!
lördag 16 april 2011
I La Paz igen
God eftermiddag! Har i La Paz ar klockan fem och vi har haft en oerhort produktiv dag som bestatt av att 1) vakna 2) ringa och tala om for vara familjer att vi mist varken livet eller forstandet 3) ata skabbiga pommes frites och 4) hamta t-shirts och bilder fran Death Road, gardagens aktivitet och aven anledningen till punkt nummer 2 pa dagordningen...
Vi kom alltsa tillbaka fran Amazonas till La Paz i torsdags efter svettiga timmar i "flygplatsen" i Rurrenabaques vantsal. Fran 35 tropiska grader till 15 iskalla grader i La Paz. Vi undrade nog bada vad vi holl pa med som lamnade varmen nar vi nu en gang aterfunnit den. Naja, pa med alpacka-trojorna och full fart mot nya aventyr!Torsdagskvallen innebar ett kart aterseende med Paul, bokning av Death Road med massa fint folk fran hostelet samt mexikansk restaurang med livets nachos till kvallsmat. Sedan en tidig sanggang som uppladdning for Death Road.
Death Road: Man borjar pa 4700 meters hojd och cyklar sedan narmare 70 km nerfor till 1200 meters hojd. Detta sker pa en smal grusvag med stup pa hundratals meter vid kanten. Den kallas Death Road for att den for ett par ar sen utsags till varldens farligaste vag med dodsolyckor var och varannan vecka. Sa till slut byggde man en ny bilvag vilket passade bra eftersom det pga omnamningen blivit populart att cykla nerfor. Sa nu trafikeras vagen enbart av cyklister som vill passa pa att susa nerfor i 7 mil och samtidigt se nagra av de mest fantastiska vyer man kan tanka sig. Detta gick naturligtvis inte att motsta och jag ar sa glad att vi gjorde det for det var en av resans absolut basta dagar och en riktig hojdpunkt. Wow vilken dag vi hade!!!
Det borjade med att vi blev upphamtade pa hostelet vid 7.30-tiden. En timme i minibuss och sedan nadde vi startpunkten, 4700 m upp. ISKALLT, kan inte varit manga plusgrader. Fick frukost dar och sedan fick vi utrustning och cyklar. Sedan borjade det! Forsta biten var pa en fin asfaltsvag och det var verkligen ISKALLT. Vi var uppe bland molnen och jag fick samma kansla som nar man aker skidor i 20 minusgrader och vind - att fingrarna kommer frysa till is och ramla av. Men detta hande inte och efter kanske trekvarts cyklande hade den harda kylan forsvunnit, liksom det karga landskapet. Istallet borjade gronskan komma. Nar vi val nadde sjalva "Death Road" var landskapet gronare an de smalandska skogarna och solen borjade varma ordentligt. Det var dock svart att fokusera pa varken solen eller landskapet i borjan eftersom vagen och stupen kravde full uppmarksamhet pa vagen. Men tog man det lugnt var det inga problem, och det var verkligen fantastiskt att cykla. Helt obeskrivbart. Det stupade flera hundra meter pa sidan och man sag jag vet inte hur manga mil bort. Ibland korde man igenom vattenfall och vi var aven tvungna att trampa igenom floder. Hela tiden tog vi pauser och guiderna (tre stycken pa 15 personer, plus tva personer som korde de foljebilarna efter klungan) gick igenom svarigheter och saker och tanka pa. Valdigt sakerhetstankande och tiden bara flog fram. Helt plotsligt hade vi cyklat vara 7 mil och vi anlande till slutmalet dar det vantade lunch, kall ol och en swimming pool! Sedan foljde tre timmar i minibuss hemat till La Paz igen, livets tre timmar eftersom vi hade livets blandband i bilen. Tre timmars konstant allsang till Queen, Boyzone, Spice Girls, Savage Garden, Offspring osv. Riktigt bra stamning eftersom vi alla "overlevt Death Road" och darfor var det ju inte helt otippat att vi firade ordnetligt igarkvall!
Kom tillbaka till hostelet vid 21.30-tiden, bytte klader och drog pa lite mascara. Sen foljde en 80s kvall pa hostelets bar som var sa sjukt rolig. Gratis jelly-shots, maskerad, massa skona manniskor och sa smaningom utgang. Episkt.
Ikvall ska vi ata middag ute (vilket vi gor varje dag iosf, vi har inte lagat mat EN ENDA GANG sedan vi kom till Bolivia for en manad sen) och sedan far vi se. Det ar Pauls sista kvall i La Paz vilket ju innebar annu ett hejda imorgon. Trakigt, vi har haft mycket kul ihop senaste veckorna. Men det ar ju en av resandets baksidor, man maste saga hejda till en massa manniskor man egentligen garna skulle haft kontakt med. Synd men ofrankomligt. Min fina Mathilda har jag ju alltid kvar =)
Nu kommer det en riktig bildbomb!
Besos
Vi kom alltsa tillbaka fran Amazonas till La Paz i torsdags efter svettiga timmar i "flygplatsen" i Rurrenabaques vantsal. Fran 35 tropiska grader till 15 iskalla grader i La Paz. Vi undrade nog bada vad vi holl pa med som lamnade varmen nar vi nu en gang aterfunnit den. Naja, pa med alpacka-trojorna och full fart mot nya aventyr!Torsdagskvallen innebar ett kart aterseende med Paul, bokning av Death Road med massa fint folk fran hostelet samt mexikansk restaurang med livets nachos till kvallsmat. Sedan en tidig sanggang som uppladdning for Death Road.
Death Road: Man borjar pa 4700 meters hojd och cyklar sedan narmare 70 km nerfor till 1200 meters hojd. Detta sker pa en smal grusvag med stup pa hundratals meter vid kanten. Den kallas Death Road for att den for ett par ar sen utsags till varldens farligaste vag med dodsolyckor var och varannan vecka. Sa till slut byggde man en ny bilvag vilket passade bra eftersom det pga omnamningen blivit populart att cykla nerfor. Sa nu trafikeras vagen enbart av cyklister som vill passa pa att susa nerfor i 7 mil och samtidigt se nagra av de mest fantastiska vyer man kan tanka sig. Detta gick naturligtvis inte att motsta och jag ar sa glad att vi gjorde det for det var en av resans absolut basta dagar och en riktig hojdpunkt. Wow vilken dag vi hade!!!
Det borjade med att vi blev upphamtade pa hostelet vid 7.30-tiden. En timme i minibuss och sedan nadde vi startpunkten, 4700 m upp. ISKALLT, kan inte varit manga plusgrader. Fick frukost dar och sedan fick vi utrustning och cyklar. Sedan borjade det! Forsta biten var pa en fin asfaltsvag och det var verkligen ISKALLT. Vi var uppe bland molnen och jag fick samma kansla som nar man aker skidor i 20 minusgrader och vind - att fingrarna kommer frysa till is och ramla av. Men detta hande inte och efter kanske trekvarts cyklande hade den harda kylan forsvunnit, liksom det karga landskapet. Istallet borjade gronskan komma. Nar vi val nadde sjalva "Death Road" var landskapet gronare an de smalandska skogarna och solen borjade varma ordentligt. Det var dock svart att fokusera pa varken solen eller landskapet i borjan eftersom vagen och stupen kravde full uppmarksamhet pa vagen. Men tog man det lugnt var det inga problem, och det var verkligen fantastiskt att cykla. Helt obeskrivbart. Det stupade flera hundra meter pa sidan och man sag jag vet inte hur manga mil bort. Ibland korde man igenom vattenfall och vi var aven tvungna att trampa igenom floder. Hela tiden tog vi pauser och guiderna (tre stycken pa 15 personer, plus tva personer som korde de foljebilarna efter klungan) gick igenom svarigheter och saker och tanka pa. Valdigt sakerhetstankande och tiden bara flog fram. Helt plotsligt hade vi cyklat vara 7 mil och vi anlande till slutmalet dar det vantade lunch, kall ol och en swimming pool! Sedan foljde tre timmar i minibuss hemat till La Paz igen, livets tre timmar eftersom vi hade livets blandband i bilen. Tre timmars konstant allsang till Queen, Boyzone, Spice Girls, Savage Garden, Offspring osv. Riktigt bra stamning eftersom vi alla "overlevt Death Road" och darfor var det ju inte helt otippat att vi firade ordnetligt igarkvall!
Kom tillbaka till hostelet vid 21.30-tiden, bytte klader och drog pa lite mascara. Sen foljde en 80s kvall pa hostelets bar som var sa sjukt rolig. Gratis jelly-shots, maskerad, massa skona manniskor och sa smaningom utgang. Episkt.
Ikvall ska vi ata middag ute (vilket vi gor varje dag iosf, vi har inte lagat mat EN ENDA GANG sedan vi kom till Bolivia for en manad sen) och sedan far vi se. Det ar Pauls sista kvall i La Paz vilket ju innebar annu ett hejda imorgon. Trakigt, vi har haft mycket kul ihop senaste veckorna. Men det ar ju en av resandets baksidor, man maste saga hejda till en massa manniskor man egentligen garna skulle haft kontakt med. Synd men ofrankomligt. Min fina Mathilda har jag ju alltid kvar =)
Nu kommer det en riktig bildbomb!
Besos
BILDER!!!
Paul, Mathilda och jag igarkvall
Vi bestallde kinamat och det var heaven 
80tals tema och var utkladnad kan ha varit lite tveksam med tanke pa det. Men annars var den klockren!
Mary, jag och Danya
Malgang efter death road och glada miner!
Mathilda tappade sin sadel!!!! Hahahaha!!!!!! Jag har aldrig skrattat sa mycket i hela mitt liv tror jag!!! hahahahahah det var helt priceless
Lunchpaus. Nojda! Liam, Mike, Mathilda, jag och Paul 
Har ser man en del av sjalva death road
I borjan, pa asfaltsdelen
Hela gruppen redo for DEATH ROAD! Fy fan vad kallt det var
Pa var kara flodbat med var fina guide Juan Carlos i bakgrunden
Vi blev solBRANDA
Nattjakt efter alligatorer, den har hittade vi i vassen!
Simma bland delfinerna! Saaa harligt!
Vi gick pa anakonda-jakt och guiden blev mycket nojd nar vi hittade en! Denna hade vi bada aran att ha runt halsen..
Israeliskt inferno efter en middag. Ojojoj. Vem gor sa?
Har bodde vi! Mitt bland vattnet uppbyggt pa palar. Det var nice! 
Apa. Vi sag maanga
Pa baten
Sana har flodbatar akte vi manga timmar pa under vara djungeldagar, otroligt harligt
Nyligen anland till Amazonas och VARMT! Dvs nojd tjej :)
Pa barnhemmet. Varldens sotaste!
Har ar hela ganget: Patti, Mathilda, Dec, jag, Paul. Efter en middag i Sucre.
Vart alskade hotell i Sucre. Sa himla nice.
Vi pa Dinosaurie-parken i Sucre dar man hittat mest dinosaurie-spar i hela varlden. torsdag 14 april 2011
Amazonkvinnorna ar tillbaka
Har kommer en direktrapport fran den tropiska hettan vi just nu befinner oss i. Efter La Paz kyla hade jag nastan glomt kanslan av svett rinnandes nerfor ryggraden...en kansla som just nu har i Rurrenabaque ar hogst verklig. MEN jag klagar inte. Planet hem gar om tva timmar och da kommer varmen har bara vara ett ljuvt minne. Var djungeltur har varit varm, harlig, spannande och valdigt israelisk.
Fran borjan: Flog hit i sondags, planet blev framflyttat fran formiddag till eftermiddag vilket var bra med tanke pa att lordagsnatten i La Paz blev fantastisk. Vi borjade kvallen med gratis margaritas och avslutade den med euforiskt dansande pa borden till Mr Brightside och Journey. Episkt. Vaknade sedan vid niotden pa sondagsmorgonen av att irlandska Patti och Dec stack in sina huvuden i var sovsal och flinande sa godmorgon. Whuut?!? Senaste vi sag dem var i Sucre och vi visste inte ens att de hade kommit till La Paz. Ett aterseende sa kart att jag trotsade sangens lockelser och nojde mig med tre timmars somn for att kunna spendera "en sista formiddag" tillsammans. Japp, sa fina ar de!
Flygresan till Rurrenabaque var intressant - planet rymde ca 20 passagerare och forutom ett hollandskt par var det bara vi och en massa israeler. (En foraning om vad som skulle komma). Vi checkade in pa ett random hostel och dar sag jag helt plotsligt brunbranda Olle och Sara komma gaende. ?! Ett oplanerat men mycket kart aterseende och sjalvklart passade vi pa att ata middag tillsammans pa kvallen.
Mandag morgon innebar avfard med jeep till floden dar vi skulle byta fordon till flodbat. Jag och Mathilda placerades med sex israelser och "Dodens grupp" fran VM 2002 kan slanga sig i vaggen. DETTA var dodens grupp. Efter tre dagar med dessa manniskor har Mathilda och jag skaffat oss en generaliserande defintion som lyder: "Nar de inte sover pratar de, nar de pratar skriker de". Med andra ord: DE AR ALDRIG TYSTA! De tande sina forsta jointar i bilen pa vag mot flodbaten och nar polisen vid floden konfiskerade vi graset tankte vi nojt att vi skulle slippa marijuanalukten framover. Men icke. Uppenbarligen hade de hemliga gommor och de har sedan dess rokt pa mer eller mindre jamt. Och nar jag befinner mig i en flodbat bland delfiner, apor och krokodiler ar marijuanaroken ungefar det sista man vill ha blasandes i ansiktet. Vi har irriterat oss extremt mycket pa dem de har dagarna men efterat ar det ju anda upplevelsen som kommer sta i fokus. Och den var verkligen speciell. Vi har spenderat manga timmar i var flodbat och akt runt och tittat efter djur. Vi har sett manga apor, delfiner, krokodiler, massa olika faglar och till och med en anakonda. Hojdpunkten var nog nar vi hoppade av flodbaten ner i vattnet for att simma med de rosa delfinerna. Vi kom sa nara som nagon meter aven fast vi aldrig kunde rora dem. En annan hojdpunkt var nar vi gjorde en kvallstur i morket for att med hjalp av vara ficklampor hitta reflekterande alligator-ogon. Var guide plockade upp en fran vattnet (inte sa stor saklart) som vi fick kanna pa innan den fick aterga till vattnet.
Vi bodde dessa tva natter i en "eco lodge", byggd pa palar i vattnet. Nu har jag 589583458 myggbett pa fotterna och ryggen, trots vart 80% myggmedel vi fick av en australiensare i Rio. Tom bolivianerna sjalva ryggar tillbaka nar de ser flaskan - 80& ar VALDIGT starkt. Haha. Men uppenbarlgien inte starkt nog for att ra pa dessa myggor.
Nu ska vi ga till flygbussen och flyga tillbaka till La Paz dar vi imrogon ska cykla en viss vag...aterkommer efterat ;)
besos!
Fran borjan: Flog hit i sondags, planet blev framflyttat fran formiddag till eftermiddag vilket var bra med tanke pa att lordagsnatten i La Paz blev fantastisk. Vi borjade kvallen med gratis margaritas och avslutade den med euforiskt dansande pa borden till Mr Brightside och Journey. Episkt. Vaknade sedan vid niotden pa sondagsmorgonen av att irlandska Patti och Dec stack in sina huvuden i var sovsal och flinande sa godmorgon. Whuut?!? Senaste vi sag dem var i Sucre och vi visste inte ens att de hade kommit till La Paz. Ett aterseende sa kart att jag trotsade sangens lockelser och nojde mig med tre timmars somn for att kunna spendera "en sista formiddag" tillsammans. Japp, sa fina ar de!
Flygresan till Rurrenabaque var intressant - planet rymde ca 20 passagerare och forutom ett hollandskt par var det bara vi och en massa israeler. (En foraning om vad som skulle komma). Vi checkade in pa ett random hostel och dar sag jag helt plotsligt brunbranda Olle och Sara komma gaende. ?! Ett oplanerat men mycket kart aterseende och sjalvklart passade vi pa att ata middag tillsammans pa kvallen.
Mandag morgon innebar avfard med jeep till floden dar vi skulle byta fordon till flodbat. Jag och Mathilda placerades med sex israelser och "Dodens grupp" fran VM 2002 kan slanga sig i vaggen. DETTA var dodens grupp. Efter tre dagar med dessa manniskor har Mathilda och jag skaffat oss en generaliserande defintion som lyder: "Nar de inte sover pratar de, nar de pratar skriker de". Med andra ord: DE AR ALDRIG TYSTA! De tande sina forsta jointar i bilen pa vag mot flodbaten och nar polisen vid floden konfiskerade vi graset tankte vi nojt att vi skulle slippa marijuanalukten framover. Men icke. Uppenbarligen hade de hemliga gommor och de har sedan dess rokt pa mer eller mindre jamt. Och nar jag befinner mig i en flodbat bland delfiner, apor och krokodiler ar marijuanaroken ungefar det sista man vill ha blasandes i ansiktet. Vi har irriterat oss extremt mycket pa dem de har dagarna men efterat ar det ju anda upplevelsen som kommer sta i fokus. Och den var verkligen speciell. Vi har spenderat manga timmar i var flodbat och akt runt och tittat efter djur. Vi har sett manga apor, delfiner, krokodiler, massa olika faglar och till och med en anakonda. Hojdpunkten var nog nar vi hoppade av flodbaten ner i vattnet for att simma med de rosa delfinerna. Vi kom sa nara som nagon meter aven fast vi aldrig kunde rora dem. En annan hojdpunkt var nar vi gjorde en kvallstur i morket for att med hjalp av vara ficklampor hitta reflekterande alligator-ogon. Var guide plockade upp en fran vattnet (inte sa stor saklart) som vi fick kanna pa innan den fick aterga till vattnet.
Vi bodde dessa tva natter i en "eco lodge", byggd pa palar i vattnet. Nu har jag 589583458 myggbett pa fotterna och ryggen, trots vart 80% myggmedel vi fick av en australiensare i Rio. Tom bolivianerna sjalva ryggar tillbaka nar de ser flaskan - 80& ar VALDIGT starkt. Haha. Men uppenbarlgien inte starkt nog for att ra pa dessa myggor.
Nu ska vi ga till flygbussen och flyga tillbaka till La Paz dar vi imrogon ska cykla en viss vag...aterkommer efterat ;)
besos!
lördag 9 april 2011
X antal bolivianos fattigare
Vi har shoppat oss sonder och samman och hur vi ska fa med allt pa flyget i morgon ar ett mysterium som nog kommer forbli olost. Naja. Bolivia we love you!!!! MOT AMAZONAS.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)