söndag 1 maj 2011
Inkaleden!
Sondag eftermiddag i Cusco och vi har placerat oss pa ett trangt internetcafe for att dela med oss av den senaste veckans upplevelser som - arligt talat - varit helt javla otroliga. Vi bokade ju Inkaleden redan i december for att vara sakra pa att fa plats (det ar bara 200 turister per dag som kan vandra den) och det kanns valdigt skont att kunna konstatera att varenda liten forvantning uppfyllts med rage. For vi hade verkligen en fantastisk vandring. Det var dock jobbigare fyskiskt an jag trodde (sager bara Dead Womans Pass...) men lattare psykiskt. Timmarna bara flog fram. Nu kommer en sammanfattning (framforallt for mammas skull, orkar nan annan igenom allt blir jag imponerad).
Vi borjade traskandet i tisdags. Fort transporterades vi med buss nagra timmar och efter att vi inforskaffat regnponcho och vandringsstav borjade vi vandra vid elva-tiden. Vi var 14 vandrare, 4 guider och cirka 14 barare. (Bararna bar talt, mat, gas osv...helt otroligt vilka mangder de bar pa ryggen. Lite svart att se men samtidigt bra for eget perspektiv. Min ryggsack pa ryggen kandes inte ens med tanke pa vad man sag bararna bara pa. Maxvikt for dem ar 22 kilo! Man har hort om organisationer som later bararna bara betydligt mer, sova utomhus och inte fa nagon mat osv. Omanskligt helt enkelt. Men sa var det inte for vara tack och lov. Men anda helt hemskt att tanka pa vilka pafrestningar de utsattes for for var skull. Men sista kvallen hade vi en ceremoni for dem da de avtackades och fick massa dricks. Det kandes bra iallafall.)
Vi hade en fantastisk forsta dag. Det var "Inka flat" vilket betyder lite upp och lite ner. Men i allmanhet var det inget jobbigt utan bara harligt. Vi passerade nagra olika Inka-ruiner och dar vantade vi in gruppen och fick information fram. Kom fram till var taltplats runt halv fem och hade da fortfarande valdigt mycket energi i benen. Vilket var tur med tanke pa vad som vantade...
Dag 2 ar Dodens Dag pa Inkaleden. Uppfor uppfor uppfor uppfor uppfor. Och sen avslutande 1,5 timmen nerfor. Det gar inte ens att beskriva hur mycket uppfor det var. Vi besteg ett berg helt enkelt. Upp fran knappt 3000 meters hojd till 4200 meters hojd. Men det gick faktiskt bra. Vi tog det sakta men sakert (Mathildas mantra: "Ett trappsteg i taget! Ett trappsteg i taget") och tog paus varannan timme. Och till slut var vi uppe!!!! Kanslan da var fantastisk (nar man val kunde tanka igen efter anstrangningen). De 1,5 timmarna nerfor efterat var jobbiga men hanterbara (benen darrade dock ordentligt pa slutet) och strax fore 13, efter knappt 7 timmars vandrande, anlande vi fyra till campet!!!!!! Vilket ar en enorm jakla bedrift om jag var saga det sjalv. En av mina storsta bedrifter nagonsin. Forvantad tid att komma fram ar mellan tva och fyra och trots att det verkligen inte ar nagon tavling njot tavlingsmanniskan inom mig av att vi var forst in i campet. Ett tydligt bevis pa att man kommer langt med vilja, for vara 3 manader pa luffen har inte direkt innehallit nagon vidare traning. Daremot har vi ju anpassat oss till hojden vilket ju ar en stor fordel. Dessutom hade vi helt perfekt vandringsvader - molnigt med ett enda litet duggregn, annars uppehall. Helt perfekt.
Om dag 2 ar Dodens Dag sa ar dag 3 Livets Dag. Visst var det valdigt vackert under de tva forsta dagarna men denna dagen slog naturen alla rekord. De kalla vindarna uppe pa hojderna ersattes av lummig djungel och manga Inka-ruiner pa vagen. Det var dock en lang dag - vi lamnade campet ca 6.30 pa morgonen och kom till nasta camp site ungefar 10 timmar senare. Men tiden gick fort. Riktigt jobbigt pa slutet dock eftersom dagen avslutades med 2,5 timme nerfor. Vi tog oss ner med darrande ben och var aven denna dag forst till campet. Men da var man rejalt spak efter tre dagars vandrande.
Fjarde dagen gick vi upp 3.30 och da var vi nara slutmalet! Efter bara nagra timmar nadde vi Machu Picchu. Och kanslan...kanslan!!! Wow! Kanslan av att na slutmalet var helt otrolig och inte for en sekund tvivlade man pa att allt flasande i uppforsbackarna varit vart det.
Hur beskriver man Machu Picchu bast? Egentligen ar det nog omojligt for det ar en san plats som man maste besoka sjalv for att riktigt forsta storheten. En helig Inka-stad som placerats mitt bland bergen, med helt fantastiskt byggnadsstruktur och konstruktioner som imponerar oerhort. Vi fick en 2,5 timmes guidad tur med en av vara guider och sedan hade resten av dagen pa oss att se oss omkring pa egen hand. Kom tillbaka till Cusco vid 23-tiden pa kvallen efter fem timmars tag- och bussresa tillbaka.
Med Inkaleden i farskt minne kan jag konstatera att det blev en maktigare upplevelse an jag kunde forestalla mig. Inkafolket byggde leden for runt 600 ar sen och fortfarande kanner man deras narvaro. Det ar helt otroligt vad manniskan faktiskt ar kapabel till.
Vi fick valdigt bra mat under vandringen med rekordet sista kvallen da vi serverades en stor buffe. Dessutom var det bra talt och guider sa vi var valdigt nojda med val av tour operator. Dock var det riktigt svinkallt andra natten och vara tunna sovsackar hjalpte inte mycket mot kylan. Den natten blev det inte mycket somn. Kanske en bidragande orsak till att jag dagen efter lyckades svimma. Japp. Pinsamt nog. Under en paus dessutom. Forsta gangen i hela mitt liv och formodligen mest beroende pa att jag glomt dricka vatten. Tog fem minuter innan jag var fit for fight igen men tyvarr innebar detta att jag gav mina kara vanner en tacksam anledning att skamta om hur "jobbig vandringen var for vissa"...haha. Jattekul for dem. Annu mer bransle fick de nar jag snubblade pa sista (SISTA!!!!) trappsteget ut fran Machu Picchu och ramlade handlost. Haha herregud. Ibland slar man ju alla rekord.
Det var Inkaleden det, kort sammanfattat. Hehe.
Nu ar vi tillbaka i Cusco som sagt, boendes pa vart basta hostel nagonsin. Sa jakla nice. Aker ni hit, bo pa Pirawana!
Livet som backpacker ar lojligt bra faktiskt. Gardagen ar ett ganska bra exempel. Vi var alla utmattade efter vandringen sa sov ut ordentligt. Sedan lyxomelett till frukost i hostelbaren. Efter det vandrade jag Mathilda och Paul runt en stund i Cusco innan vi bestamde att det var lage for en glass. Alltsa: glass. Sedan gick vi direkt till en restaurang for lunch dar vi aven motte upp Sara och Olle. At varldens godaste lunch. Efter det mot narmaste skonhetssalong dar det for min del blev manikyr och 70 minuters helkroppsmassage (andra pa en vecka, det ar latt att skamma bort sig har). Nar vi var klara med skonhetsbestyren var det dags att ga hem for en liten siesta och Den Basta Duschen pa hela resan (ljuvligt varmt vatten, langt ifran en sjalvklarhet). Efter det till nasta restaurang for middag. Varldens godaste middag. Mmmmm. Mat <3. Sen borjade fiestan som inte slutade forran vid sju i morse. Galet rolig kvall!!! Men vi ar ett sa sjukt gott gang just nu. Det gar finfint att resa med Sara och Olle och dessutom ar vi ju aterigen forenade med Paul, Patti och Dec som vi reste med i Bolivia. Sa himla kul! Aven lite nytillskott i gruppen i form av engelsmannen Liam och Mike och ett annat irlandskt par. Fint som snus helt enkelt!
Har forsokt ladda upp bilder men det fungerar inte. Men utlovar manga inom en rimlig framtid!
Nu ska vi ga och ata. Stor kram!
Vi borjade traskandet i tisdags. Fort transporterades vi med buss nagra timmar och efter att vi inforskaffat regnponcho och vandringsstav borjade vi vandra vid elva-tiden. Vi var 14 vandrare, 4 guider och cirka 14 barare. (Bararna bar talt, mat, gas osv...helt otroligt vilka mangder de bar pa ryggen. Lite svart att se men samtidigt bra for eget perspektiv. Min ryggsack pa ryggen kandes inte ens med tanke pa vad man sag bararna bara pa. Maxvikt for dem ar 22 kilo! Man har hort om organisationer som later bararna bara betydligt mer, sova utomhus och inte fa nagon mat osv. Omanskligt helt enkelt. Men sa var det inte for vara tack och lov. Men anda helt hemskt att tanka pa vilka pafrestningar de utsattes for for var skull. Men sista kvallen hade vi en ceremoni for dem da de avtackades och fick massa dricks. Det kandes bra iallafall.)
Vi hade en fantastisk forsta dag. Det var "Inka flat" vilket betyder lite upp och lite ner. Men i allmanhet var det inget jobbigt utan bara harligt. Vi passerade nagra olika Inka-ruiner och dar vantade vi in gruppen och fick information fram. Kom fram till var taltplats runt halv fem och hade da fortfarande valdigt mycket energi i benen. Vilket var tur med tanke pa vad som vantade...
Dag 2 ar Dodens Dag pa Inkaleden. Uppfor uppfor uppfor uppfor uppfor. Och sen avslutande 1,5 timmen nerfor. Det gar inte ens att beskriva hur mycket uppfor det var. Vi besteg ett berg helt enkelt. Upp fran knappt 3000 meters hojd till 4200 meters hojd. Men det gick faktiskt bra. Vi tog det sakta men sakert (Mathildas mantra: "Ett trappsteg i taget! Ett trappsteg i taget") och tog paus varannan timme. Och till slut var vi uppe!!!! Kanslan da var fantastisk (nar man val kunde tanka igen efter anstrangningen). De 1,5 timmarna nerfor efterat var jobbiga men hanterbara (benen darrade dock ordentligt pa slutet) och strax fore 13, efter knappt 7 timmars vandrande, anlande vi fyra till campet!!!!!! Vilket ar en enorm jakla bedrift om jag var saga det sjalv. En av mina storsta bedrifter nagonsin. Forvantad tid att komma fram ar mellan tva och fyra och trots att det verkligen inte ar nagon tavling njot tavlingsmanniskan inom mig av att vi var forst in i campet. Ett tydligt bevis pa att man kommer langt med vilja, for vara 3 manader pa luffen har inte direkt innehallit nagon vidare traning. Daremot har vi ju anpassat oss till hojden vilket ju ar en stor fordel. Dessutom hade vi helt perfekt vandringsvader - molnigt med ett enda litet duggregn, annars uppehall. Helt perfekt.
Om dag 2 ar Dodens Dag sa ar dag 3 Livets Dag. Visst var det valdigt vackert under de tva forsta dagarna men denna dagen slog naturen alla rekord. De kalla vindarna uppe pa hojderna ersattes av lummig djungel och manga Inka-ruiner pa vagen. Det var dock en lang dag - vi lamnade campet ca 6.30 pa morgonen och kom till nasta camp site ungefar 10 timmar senare. Men tiden gick fort. Riktigt jobbigt pa slutet dock eftersom dagen avslutades med 2,5 timme nerfor. Vi tog oss ner med darrande ben och var aven denna dag forst till campet. Men da var man rejalt spak efter tre dagars vandrande.
Fjarde dagen gick vi upp 3.30 och da var vi nara slutmalet! Efter bara nagra timmar nadde vi Machu Picchu. Och kanslan...kanslan!!! Wow! Kanslan av att na slutmalet var helt otrolig och inte for en sekund tvivlade man pa att allt flasande i uppforsbackarna varit vart det.
Hur beskriver man Machu Picchu bast? Egentligen ar det nog omojligt for det ar en san plats som man maste besoka sjalv for att riktigt forsta storheten. En helig Inka-stad som placerats mitt bland bergen, med helt fantastiskt byggnadsstruktur och konstruktioner som imponerar oerhort. Vi fick en 2,5 timmes guidad tur med en av vara guider och sedan hade resten av dagen pa oss att se oss omkring pa egen hand. Kom tillbaka till Cusco vid 23-tiden pa kvallen efter fem timmars tag- och bussresa tillbaka.
Med Inkaleden i farskt minne kan jag konstatera att det blev en maktigare upplevelse an jag kunde forestalla mig. Inkafolket byggde leden for runt 600 ar sen och fortfarande kanner man deras narvaro. Det ar helt otroligt vad manniskan faktiskt ar kapabel till.
Vi fick valdigt bra mat under vandringen med rekordet sista kvallen da vi serverades en stor buffe. Dessutom var det bra talt och guider sa vi var valdigt nojda med val av tour operator. Dock var det riktigt svinkallt andra natten och vara tunna sovsackar hjalpte inte mycket mot kylan. Den natten blev det inte mycket somn. Kanske en bidragande orsak till att jag dagen efter lyckades svimma. Japp. Pinsamt nog. Under en paus dessutom. Forsta gangen i hela mitt liv och formodligen mest beroende pa att jag glomt dricka vatten. Tog fem minuter innan jag var fit for fight igen men tyvarr innebar detta att jag gav mina kara vanner en tacksam anledning att skamta om hur "jobbig vandringen var for vissa"...haha. Jattekul for dem. Annu mer bransle fick de nar jag snubblade pa sista (SISTA!!!!) trappsteget ut fran Machu Picchu och ramlade handlost. Haha herregud. Ibland slar man ju alla rekord.
Det var Inkaleden det, kort sammanfattat. Hehe.
Nu ar vi tillbaka i Cusco som sagt, boendes pa vart basta hostel nagonsin. Sa jakla nice. Aker ni hit, bo pa Pirawana!
Livet som backpacker ar lojligt bra faktiskt. Gardagen ar ett ganska bra exempel. Vi var alla utmattade efter vandringen sa sov ut ordentligt. Sedan lyxomelett till frukost i hostelbaren. Efter det vandrade jag Mathilda och Paul runt en stund i Cusco innan vi bestamde att det var lage for en glass. Alltsa: glass. Sedan gick vi direkt till en restaurang for lunch dar vi aven motte upp Sara och Olle. At varldens godaste lunch. Efter det mot narmaste skonhetssalong dar det for min del blev manikyr och 70 minuters helkroppsmassage (andra pa en vecka, det ar latt att skamma bort sig har). Nar vi var klara med skonhetsbestyren var det dags att ga hem for en liten siesta och Den Basta Duschen pa hela resan (ljuvligt varmt vatten, langt ifran en sjalvklarhet). Efter det till nasta restaurang for middag. Varldens godaste middag. Mmmmm. Mat <3. Sen borjade fiestan som inte slutade forran vid sju i morse. Galet rolig kvall!!! Men vi ar ett sa sjukt gott gang just nu. Det gar finfint att resa med Sara och Olle och dessutom ar vi ju aterigen forenade med Paul, Patti och Dec som vi reste med i Bolivia. Sa himla kul! Aven lite nytillskott i gruppen i form av engelsmannen Liam och Mike och ett annat irlandskt par. Fint som snus helt enkelt!
Har forsokt ladda upp bilder men det fungerar inte. Men utlovar manga inom en rimlig framtid!
Nu ska vi ga och ata. Stor kram!
måndag 25 april 2011
Cusco
Nu ni ar det dags! Imorgon 6.20 borjar Inka-ledens aventyr. Har just haft mote med var guide och kan se fram emot en fyra dagars 42 kilometer lang vandring uppe bland bergen. Andra dagen ar uppfor uppfor uppfor i sex timmar. Den kallas "Dead Womans Pass". Kanns som det kommer vara traffande. Fjarde dagen nar vi Macchu Pichu och jag kanner en slags skrackslagen fortjusning over farden dit. Det kommer blir riktigt overjavligt jobbigt (efter 3 manaders backpackande ar man inte direkt valtranad)MEN det ar ju trots allt Inkaleden vi vandrar. Sa jag tror och hoppas att det kommer bli fantastiskt.
Cusco ar en jattemysig stad, vi har varit har nagra dagar och laddat upp. Bosatte oss med flit pa lugnast mojliga hostel for att inte utsattas for festandets frestelser. Sa senaste dagarna har det blivit mycket film, middagar, lite shopping och tidiga kvallar. Igarkvall motte jag och Mathilda upp vara kara irlandare, ett riktigt fint aterseende. Och idag atersag vi aven Paul och nagra andra engelsman fran La Paz. Riktigt kul. (Forresten sa kan jag inte lata bli att tanka pa dig mamma. Du skulle alskat det har. Bara sa att du vet. Gamla torg, kullerstensgator, tranga grander och gamla kyrkor. Och, saklart, massa alpacka-grejor).
Sista dagen i Arequipa var vi alla 4 ute och red nagra timmar pa Paso Fino-hastar. Min var lat men nice. Sen sa lagade vi livets pasklunch med potatis, kottbullar (!), ost och annat. OLLE AR IRRITERANDE. Men rolig ibland. Inte nu for just nu laser han bakom min rygg. Kara nan.
Aterkommer till Cusco sent fredag kvall. Da ska vi bo pa livets hostel med storbilds-TV och foosball-table. Och pingisbord. Och sa ska vi fira vart overlevande av Inka-leden. Och just det!! Pa mandag ska vi alla fyra FLYGA till PARADISET! (Eller, vi ska flyga halva vagen till Paradiset och sen aka buss resterande 18 timmar, man har ju trots allt en begransad budget). Paradiset ar en beach-ort pa gransen mot Ecuador dar vi ska do av valmaende sista veckan. Beach beach beach. Ooooooojaaa!
Nu ska vi ata sista middagen innan Den Langa Vandringen. Hors till helgen!
Besos
Cusco ar en jattemysig stad, vi har varit har nagra dagar och laddat upp. Bosatte oss med flit pa lugnast mojliga hostel for att inte utsattas for festandets frestelser. Sa senaste dagarna har det blivit mycket film, middagar, lite shopping och tidiga kvallar. Igarkvall motte jag och Mathilda upp vara kara irlandare, ett riktigt fint aterseende. Och idag atersag vi aven Paul och nagra andra engelsman fran La Paz. Riktigt kul. (Forresten sa kan jag inte lata bli att tanka pa dig mamma. Du skulle alskat det har. Bara sa att du vet. Gamla torg, kullerstensgator, tranga grander och gamla kyrkor. Och, saklart, massa alpacka-grejor).
Sista dagen i Arequipa var vi alla 4 ute och red nagra timmar pa Paso Fino-hastar. Min var lat men nice. Sen sa lagade vi livets pasklunch med potatis, kottbullar (!), ost och annat. OLLE AR IRRITERANDE. Men rolig ibland. Inte nu for just nu laser han bakom min rygg. Kara nan.
Aterkommer till Cusco sent fredag kvall. Da ska vi bo pa livets hostel med storbilds-TV och foosball-table. Och pingisbord. Och sa ska vi fira vart overlevande av Inka-leden. Och just det!! Pa mandag ska vi alla fyra FLYGA till PARADISET! (Eller, vi ska flyga halva vagen till Paradiset och sen aka buss resterande 18 timmar, man har ju trots allt en begransad budget). Paradiset ar en beach-ort pa gransen mot Ecuador dar vi ska do av valmaende sista veckan. Beach beach beach. Ooooooojaaa!
Nu ska vi ata sista middagen innan Den Langa Vandringen. Hors till helgen!
Besos
torsdag 21 april 2011
Lite nya bilder
Mathilda med streetfood pa Isla del Sol. Overlycklig. Inte konstigt, det var bade rico och barato!
Kvallsljus over Titicaca-sjon fran Isla del Sol
Mathilda och Sara vid inka-ruiner
Bild fran idag. Nyklippta. Haha
Hela ganget!! Nu vantar det riktigt fina sista veckor med dessa snyggingar! ...och nu ar vi i Peru!
Yes. Igar korsade vi gransen och vinkade hejda till Bolivia. Lite sorgligt for Bolivia har varit helt fantastiskt. Var dryga manad dar avslutades med Titicaca-sjon och besok pa Isla del Sol, on som enligt Inka-kulturen ar platsen dar solen foddes. Vi bodde dar en natt och kande historiens vingslag. Nu var det visserligen lite mer "turistifierat" an jag forestallt mig men Isla del Sol ar anda fortfarande en plats som inger respekt bara av att finnas till. Promenerade runt pa on nagra timmar och skaffade oss, forutom besok vid inka-ruiner, rejalt roda hudfarger. Priset man far betala om man vandrar omkring under klarbla himmel pa 4000 meters hojd.
Var sista natt i Bolivia bodde vi for 15 kr styck och at treratters kvallsmat for 15 kr styck. Det kallar vi billigt! Barato! Vilket var tur eftersom stadens enda ATM inte fungerade och vara bolivianska pengar nastan var helt slut...vilket nog iosf var bra for bade jag och Mathilda hade nog gatt crazy med shoppingen annars. Sista dagen i Bolivia liksom. Sydamerikas billigaste land. Men Peru verkar inte jattemycket dyrare, vart nuvarande hostel kostar drygt 30 kr natten och middagen igarkvall betalade vi drygt 40 kr var for. Helt ok!
Forresten sa ar vi alla 4 jonkopingsbor nu igen! I sondags vinkade jag och Mathilda adjo till kara galna hostel Wildrover och alla engelsman och forenade oss med Sara och Olle igen. Vi tog bussen tillsammans fran La Paz till Copacabana och igar bussade vi oss vidare fran Copacabana till Arequipa i Peru. 10 timmars resa (utan AC men med baño, fiiint), smapotatis med sydamerikanska matt matt. Sa nu ar vi i Arequipa :) Det ar en FIN stad. Perus nast storsta, nastan en miljon. Idag har vi strosat runt, atit frozen yoghurt, hittat resans forsta Starbucks och - bambambambambam - Mathilda och jag har klippt oss! Adjo kluvna toppar. Kandes gott. For ovrigt sa ar jag forvanad over Peru hittills. Det ar mycket mer likt Argentina an Bolivia, atminstone Arequipa, men en sak ar varre an allt tidigare...trafiken. De kor som galningar har. Ghana-niva. Men eftersom jag gillar livet ar jag forsiktig innan jag korsar gatan :)
Imorgon ska vi rida hela formiddagen! Hehe. Blir kul, ar valdigt nyfiken pa Saras och Olles niva haha. Sen aker vi till Cusco antingen fredag eller lordag kvall. Var Inka-led ska vandras tisdag - fredag sa maste ju pa plats och borja ladda. Pepp!
Ett avslutande grattis till Varldens Finaste Morfar som fyller 76 ar idag. Grattis! Jag ar lojligt bortskamd som far chans att gora en san har resa men anda har sa fina manniskor hemma som gor att det trots allt aven ska bli fint att komma hem. Puss pa er. Besos besos besos!!
Var sista natt i Bolivia bodde vi for 15 kr styck och at treratters kvallsmat for 15 kr styck. Det kallar vi billigt! Barato! Vilket var tur eftersom stadens enda ATM inte fungerade och vara bolivianska pengar nastan var helt slut...vilket nog iosf var bra for bade jag och Mathilda hade nog gatt crazy med shoppingen annars. Sista dagen i Bolivia liksom. Sydamerikas billigaste land. Men Peru verkar inte jattemycket dyrare, vart nuvarande hostel kostar drygt 30 kr natten och middagen igarkvall betalade vi drygt 40 kr var for. Helt ok!
Forresten sa ar vi alla 4 jonkopingsbor nu igen! I sondags vinkade jag och Mathilda adjo till kara galna hostel Wildrover och alla engelsman och forenade oss med Sara och Olle igen. Vi tog bussen tillsammans fran La Paz till Copacabana och igar bussade vi oss vidare fran Copacabana till Arequipa i Peru. 10 timmars resa (utan AC men med baño, fiiint), smapotatis med sydamerikanska matt matt. Sa nu ar vi i Arequipa :) Det ar en FIN stad. Perus nast storsta, nastan en miljon. Idag har vi strosat runt, atit frozen yoghurt, hittat resans forsta Starbucks och - bambambambambam - Mathilda och jag har klippt oss! Adjo kluvna toppar. Kandes gott. For ovrigt sa ar jag forvanad over Peru hittills. Det ar mycket mer likt Argentina an Bolivia, atminstone Arequipa, men en sak ar varre an allt tidigare...trafiken. De kor som galningar har. Ghana-niva. Men eftersom jag gillar livet ar jag forsiktig innan jag korsar gatan :)
Imorgon ska vi rida hela formiddagen! Hehe. Blir kul, ar valdigt nyfiken pa Saras och Olles niva haha. Sen aker vi till Cusco antingen fredag eller lordag kvall. Var Inka-led ska vandras tisdag - fredag sa maste ju pa plats och borja ladda. Pepp!
Ett avslutande grattis till Varldens Finaste Morfar som fyller 76 ar idag. Grattis! Jag ar lojligt bortskamd som far chans att gora en san har resa men anda har sa fina manniskor hemma som gor att det trots allt aven ska bli fint att komma hem. Puss pa er. Besos besos besos!!
lördag 16 april 2011
I La Paz igen
God eftermiddag! Har i La Paz ar klockan fem och vi har haft en oerhort produktiv dag som bestatt av att 1) vakna 2) ringa och tala om for vara familjer att vi mist varken livet eller forstandet 3) ata skabbiga pommes frites och 4) hamta t-shirts och bilder fran Death Road, gardagens aktivitet och aven anledningen till punkt nummer 2 pa dagordningen...
Vi kom alltsa tillbaka fran Amazonas till La Paz i torsdags efter svettiga timmar i "flygplatsen" i Rurrenabaques vantsal. Fran 35 tropiska grader till 15 iskalla grader i La Paz. Vi undrade nog bada vad vi holl pa med som lamnade varmen nar vi nu en gang aterfunnit den. Naja, pa med alpacka-trojorna och full fart mot nya aventyr!Torsdagskvallen innebar ett kart aterseende med Paul, bokning av Death Road med massa fint folk fran hostelet samt mexikansk restaurang med livets nachos till kvallsmat. Sedan en tidig sanggang som uppladdning for Death Road.
Death Road: Man borjar pa 4700 meters hojd och cyklar sedan narmare 70 km nerfor till 1200 meters hojd. Detta sker pa en smal grusvag med stup pa hundratals meter vid kanten. Den kallas Death Road for att den for ett par ar sen utsags till varldens farligaste vag med dodsolyckor var och varannan vecka. Sa till slut byggde man en ny bilvag vilket passade bra eftersom det pga omnamningen blivit populart att cykla nerfor. Sa nu trafikeras vagen enbart av cyklister som vill passa pa att susa nerfor i 7 mil och samtidigt se nagra av de mest fantastiska vyer man kan tanka sig. Detta gick naturligtvis inte att motsta och jag ar sa glad att vi gjorde det for det var en av resans absolut basta dagar och en riktig hojdpunkt. Wow vilken dag vi hade!!!
Det borjade med att vi blev upphamtade pa hostelet vid 7.30-tiden. En timme i minibuss och sedan nadde vi startpunkten, 4700 m upp. ISKALLT, kan inte varit manga plusgrader. Fick frukost dar och sedan fick vi utrustning och cyklar. Sedan borjade det! Forsta biten var pa en fin asfaltsvag och det var verkligen ISKALLT. Vi var uppe bland molnen och jag fick samma kansla som nar man aker skidor i 20 minusgrader och vind - att fingrarna kommer frysa till is och ramla av. Men detta hande inte och efter kanske trekvarts cyklande hade den harda kylan forsvunnit, liksom det karga landskapet. Istallet borjade gronskan komma. Nar vi val nadde sjalva "Death Road" var landskapet gronare an de smalandska skogarna och solen borjade varma ordentligt. Det var dock svart att fokusera pa varken solen eller landskapet i borjan eftersom vagen och stupen kravde full uppmarksamhet pa vagen. Men tog man det lugnt var det inga problem, och det var verkligen fantastiskt att cykla. Helt obeskrivbart. Det stupade flera hundra meter pa sidan och man sag jag vet inte hur manga mil bort. Ibland korde man igenom vattenfall och vi var aven tvungna att trampa igenom floder. Hela tiden tog vi pauser och guiderna (tre stycken pa 15 personer, plus tva personer som korde de foljebilarna efter klungan) gick igenom svarigheter och saker och tanka pa. Valdigt sakerhetstankande och tiden bara flog fram. Helt plotsligt hade vi cyklat vara 7 mil och vi anlande till slutmalet dar det vantade lunch, kall ol och en swimming pool! Sedan foljde tre timmar i minibuss hemat till La Paz igen, livets tre timmar eftersom vi hade livets blandband i bilen. Tre timmars konstant allsang till Queen, Boyzone, Spice Girls, Savage Garden, Offspring osv. Riktigt bra stamning eftersom vi alla "overlevt Death Road" och darfor var det ju inte helt otippat att vi firade ordnetligt igarkvall!
Kom tillbaka till hostelet vid 21.30-tiden, bytte klader och drog pa lite mascara. Sen foljde en 80s kvall pa hostelets bar som var sa sjukt rolig. Gratis jelly-shots, maskerad, massa skona manniskor och sa smaningom utgang. Episkt.
Ikvall ska vi ata middag ute (vilket vi gor varje dag iosf, vi har inte lagat mat EN ENDA GANG sedan vi kom till Bolivia for en manad sen) och sedan far vi se. Det ar Pauls sista kvall i La Paz vilket ju innebar annu ett hejda imorgon. Trakigt, vi har haft mycket kul ihop senaste veckorna. Men det ar ju en av resandets baksidor, man maste saga hejda till en massa manniskor man egentligen garna skulle haft kontakt med. Synd men ofrankomligt. Min fina Mathilda har jag ju alltid kvar =)
Nu kommer det en riktig bildbomb!
Besos
Vi kom alltsa tillbaka fran Amazonas till La Paz i torsdags efter svettiga timmar i "flygplatsen" i Rurrenabaques vantsal. Fran 35 tropiska grader till 15 iskalla grader i La Paz. Vi undrade nog bada vad vi holl pa med som lamnade varmen nar vi nu en gang aterfunnit den. Naja, pa med alpacka-trojorna och full fart mot nya aventyr!Torsdagskvallen innebar ett kart aterseende med Paul, bokning av Death Road med massa fint folk fran hostelet samt mexikansk restaurang med livets nachos till kvallsmat. Sedan en tidig sanggang som uppladdning for Death Road.
Death Road: Man borjar pa 4700 meters hojd och cyklar sedan narmare 70 km nerfor till 1200 meters hojd. Detta sker pa en smal grusvag med stup pa hundratals meter vid kanten. Den kallas Death Road for att den for ett par ar sen utsags till varldens farligaste vag med dodsolyckor var och varannan vecka. Sa till slut byggde man en ny bilvag vilket passade bra eftersom det pga omnamningen blivit populart att cykla nerfor. Sa nu trafikeras vagen enbart av cyklister som vill passa pa att susa nerfor i 7 mil och samtidigt se nagra av de mest fantastiska vyer man kan tanka sig. Detta gick naturligtvis inte att motsta och jag ar sa glad att vi gjorde det for det var en av resans absolut basta dagar och en riktig hojdpunkt. Wow vilken dag vi hade!!!
Det borjade med att vi blev upphamtade pa hostelet vid 7.30-tiden. En timme i minibuss och sedan nadde vi startpunkten, 4700 m upp. ISKALLT, kan inte varit manga plusgrader. Fick frukost dar och sedan fick vi utrustning och cyklar. Sedan borjade det! Forsta biten var pa en fin asfaltsvag och det var verkligen ISKALLT. Vi var uppe bland molnen och jag fick samma kansla som nar man aker skidor i 20 minusgrader och vind - att fingrarna kommer frysa till is och ramla av. Men detta hande inte och efter kanske trekvarts cyklande hade den harda kylan forsvunnit, liksom det karga landskapet. Istallet borjade gronskan komma. Nar vi val nadde sjalva "Death Road" var landskapet gronare an de smalandska skogarna och solen borjade varma ordentligt. Det var dock svart att fokusera pa varken solen eller landskapet i borjan eftersom vagen och stupen kravde full uppmarksamhet pa vagen. Men tog man det lugnt var det inga problem, och det var verkligen fantastiskt att cykla. Helt obeskrivbart. Det stupade flera hundra meter pa sidan och man sag jag vet inte hur manga mil bort. Ibland korde man igenom vattenfall och vi var aven tvungna att trampa igenom floder. Hela tiden tog vi pauser och guiderna (tre stycken pa 15 personer, plus tva personer som korde de foljebilarna efter klungan) gick igenom svarigheter och saker och tanka pa. Valdigt sakerhetstankande och tiden bara flog fram. Helt plotsligt hade vi cyklat vara 7 mil och vi anlande till slutmalet dar det vantade lunch, kall ol och en swimming pool! Sedan foljde tre timmar i minibuss hemat till La Paz igen, livets tre timmar eftersom vi hade livets blandband i bilen. Tre timmars konstant allsang till Queen, Boyzone, Spice Girls, Savage Garden, Offspring osv. Riktigt bra stamning eftersom vi alla "overlevt Death Road" och darfor var det ju inte helt otippat att vi firade ordnetligt igarkvall!
Kom tillbaka till hostelet vid 21.30-tiden, bytte klader och drog pa lite mascara. Sen foljde en 80s kvall pa hostelets bar som var sa sjukt rolig. Gratis jelly-shots, maskerad, massa skona manniskor och sa smaningom utgang. Episkt.
Ikvall ska vi ata middag ute (vilket vi gor varje dag iosf, vi har inte lagat mat EN ENDA GANG sedan vi kom till Bolivia for en manad sen) och sedan far vi se. Det ar Pauls sista kvall i La Paz vilket ju innebar annu ett hejda imorgon. Trakigt, vi har haft mycket kul ihop senaste veckorna. Men det ar ju en av resandets baksidor, man maste saga hejda till en massa manniskor man egentligen garna skulle haft kontakt med. Synd men ofrankomligt. Min fina Mathilda har jag ju alltid kvar =)
Nu kommer det en riktig bildbomb!
Besos
BILDER!!!
Paul, Mathilda och jag igarkvall
Vi bestallde kinamat och det var heaven 
80tals tema och var utkladnad kan ha varit lite tveksam med tanke pa det. Men annars var den klockren!
Mary, jag och Danya
Malgang efter death road och glada miner!
Mathilda tappade sin sadel!!!! Hahahaha!!!!!! Jag har aldrig skrattat sa mycket i hela mitt liv tror jag!!! hahahahahah det var helt priceless
Lunchpaus. Nojda! Liam, Mike, Mathilda, jag och Paul 
Har ser man en del av sjalva death road
I borjan, pa asfaltsdelen
Hela gruppen redo for DEATH ROAD! Fy fan vad kallt det var
Pa var kara flodbat med var fina guide Juan Carlos i bakgrunden
Vi blev solBRANDA
Nattjakt efter alligatorer, den har hittade vi i vassen!
Simma bland delfinerna! Saaa harligt!
Vi gick pa anakonda-jakt och guiden blev mycket nojd nar vi hittade en! Denna hade vi bada aran att ha runt halsen..
Israeliskt inferno efter en middag. Ojojoj. Vem gor sa?
Har bodde vi! Mitt bland vattnet uppbyggt pa palar. Det var nice! 
Apa. Vi sag maanga
Pa baten
Sana har flodbatar akte vi manga timmar pa under vara djungeldagar, otroligt harligt
Nyligen anland till Amazonas och VARMT! Dvs nojd tjej :)
Pa barnhemmet. Varldens sotaste!
Har ar hela ganget: Patti, Mathilda, Dec, jag, Paul. Efter en middag i Sucre.
Vart alskade hotell i Sucre. Sa himla nice.
Vi pa Dinosaurie-parken i Sucre dar man hittat mest dinosaurie-spar i hela varlden.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)