BILDER!

Mathilda. Hon ar guld. 24 karat!

Vid en lagun pa jeepturen, med en vulkan i bakgrunden Laguna Colorada med tusentals flamingos. Otroligt vackert

Vid en angande geyser! Detta ar pa over femtusen meters hojd

Stekande hett vatten i en naturlig hot spring. Gudomligt

Pa vag mot Bolivias sydostra trakter

En annan lagun

Det gar inte att beskriva alla landskap vi sag med ord

Lama! Livets djur!

Mathilda och Gepetto (!) under var femtimmars ritt bland canyons och annat i Tupiza

De sista bilderna ar fran, i tur och ordning: Purmamarca med bergen med de 7 fargerna, Mathilda pa en bergstopp i Humauaca, jag med min favorit Ovideo pa farmen, farmen i morgonljus och sist men inte minst - Emma, tradgardsmastaren!

(och det varsta ar att jag har hundratals fler bilder jag egentligen vill visa.......)

In sickness and in health

Resan hittills otrevligaste natt intraffade i natt. Mathilda vackte mig vid halv tva-tiden med svullnat ansikte och rodflammig kropp och det drojde inte manga minuter innan vi bestamde att aka till sjukhuset. Lyckades hitta en taxi och blev skjutsade till akuten. Dar fick jag aterigen ta pa mig tolkuppdraget (andra ganger pa tva veckor, vem hade kunnat ana). Lakarens slutsats var en allergisk reaktion, antingen beroende pa tabletterna Mathilda atit under dagen mot dalig mage eller beroende pa nagot hon atit (vilket pa grund av magen inte var mer an ett kex och lite lasagne pa 24 timmar). Tre sprutor och en tablett senare hade ansiktet och kroppen atergatt till normalt och vid 4-tiden kunde vi aka hem igen, lattade att det gick sa smidigt. Och idag ar sparen fran reaktionen helt bortsopade tack och lov. Dock fick Mathilda matforbud hela dagen idag, stackaren. Jag daremot inledde dagen med ett besok pa den underbara marknaden med livets godaste fruktsallad till frukost. Ack, livets orattvisor.

Kontrasten mellan kliniken i Uyuni och sjukhuset i Sucre var total. Med Sucre som den sjalvklara vinnaren. Nar jag var med Martin i Uyuni sag det mer ut som ett ruffigt kontor an en sjukhusklinik och skoterskan som gav honom en injektion lyckades inte ens hitta en ven. I natt var det daremot effektivt, proffsigt, rent och skoterskan hittade tre av tre vener. 3-0 till Sucre!

Jag har aldrig stott pa ett land som ar sa komplett galet i demonstationer som Bolivia. Vi narmar oss tre veckor har och har nog hunnit med att se 4-5 olika demonstrationer, utover X antal parader. Det verkar inte spela sa stor roll vad man demonstrerar mot eller paraderar for, det viktigaste ar att man gor det. Hojdpunkten vad galler konfunderande parader hittills ar nog tuberkulos-paraden har i Sucre aven fast indian-paraden vi stotte pa i Potosi var riktigt forvirrande den med. For att inte tala om gruvarbetarnas demonstrationer i Tupiza da det lat som Tredje Varldskriget hade kickat igang. Hahajaja. Idag var det nagon slags politisk demonstration pa var gata men jag ar redan sa blasé att jag nastan helt lyckades ignorera det. Men de ska ha cred, bolivianerna. Naturligtvis ska man jobba for forandring. Heja heja.

Vi hade ju planerat att lamna Sucre idag men det far bli imorgon istallet, om Mathilda mar battre. Sen har vi en lysande plan att aka till Amazonas och kanna pa djungel-livet. Hoppas stenart pa det! Min andra lysande plan ar att lagga upp fler bilder vilket jag tanker genomfora NU. Ciao!

Bilder fran saltoknen!

Sucre

Mandag formiddag i Sucre, ett gyllene tillfalle att uppdatera bloggen som varit lite forbisedd pa sistone. Ledsen. Men ni kan andas ut, vi har det fantastiskt bra. Sucre ar defintivt en av mina absoluta favoritstader pa hela resan! Det ar sa fint - vita koloniala byggnader, massa jattetrevliga manniskor, pulserande marknader, goda restauranger...helt enkelt superfint.

Vi lamnade Potosi i onsdags och anlande, som vanligt efter bussresor, svettiga och ackliga till var nya destination Sucre. Har har vi nu alltsa spenderat de senaste fem dygnen och vi blir nog kvar ett par till, tills onsdag iaf. Reser ju just nu med en engelsman (Paul) och tva irlandare (Dec och Patti) och vi har haft gulddagar har. Ska gora ett forsok att sammanfatta.

Vi checkade in pa Hostel Amigo pa onsdagskvallen och sedan blev det middag med en massa manniskor. Jattetrevligt, men jag var sa trott att jag nastan somnade sittande. Efter en valbehovlig nattsomn var energinivan dock tillbaka i topp och darfor bestamde jag och Mathilda oss for att borja torsdagen med att aka till dinosauriefotsparen som finns i utkanten av Sucre. 65 miljoner ar TYDLIGA fotavtryck fran DINOSAURIER i bergvaggen (som da var platt men nu rest sig som ett berg tack vare kontinentalplattorna). Kul att se och bra for att komma ihag att vi manniskor ju faktiskt ar sma nykomlingar pa den har jorden.

Vid den centrala plazan pa torsdagen horde jag helt plotsligt Mathilda borja ge ifran sig konstiga ljud och skrika "jag dor! jag dor!". Jag forstod forst ingenting men sen sag jag vartat hon pekade. Och dar stod helt ovantat amerikanerna Justin och Mara som vi wwoofade med i norra Argentina for ett par veckor sen! Valdigt roligt aterseende och vi bestamde att ses pa kvallen for att ata middag tillsammans. Irlandarna och Paul hangde pa och det blev en mycket trevlig kvall pa en efterlangtad kinesisk restaurang. Man kan inte lata bli att forundras over hur livet slumpar sig ibland :)

Pa fredagskvallen var det utgang modell storre. Vi var ett stort gang som glada under hatten hittade en salsaklubb. Sjukt roligt, vi salsade utan morgondag! Och sen utbyttes salsan mot Justin Bieber och Lady Gaga och da kan ni ju tanka er vad som hande. Inferno! Haha. Fantastiskt. Lordagen innebar brakfrukost, fotboll, byte av hostel (vi bytte sovsal till lyxdubellrum!) och Pride&Prejudice-maraton pa tvn pa vart nya lyxhotellrum!Oj oj oj oj. Mr Darcy i vit skjorta. Jag och Mathilda dog. Sedan blev det Chinese med de andra innan vi gick ut. Untz! Vi onskade Summer of 69 och dog aterigen. Untz! Annu en rolig kvall. Drinkarna ar precis lagom billiga i Bolivia haha.

Efter fyra korta timmar i sangen begav sig jag och Mathilda pa sondagen, alltsa igar, till Tarabuco, en liten by 1,5 timme bort som varje sondag har en av Sydamerikas fargstarkaste marknader. De andra var svaga och lag kvar i sangarna men vi lat shoppinglustan vinna over trottheten och boardade bussen 09.00. Tyvarr var den overfull sa jag blev utan sate utan fick sitta precis bredvid foraren pa golvet typ ovanfor motorn. Haha. Men marknaden var absolut vard det, kopte massa fint inklusive ladervaska och handstickade lamastrumpor. Nice!

Igar bjod Dec och Patti oss andra pa middag (de har lagenhet med kok!) och kvallen avslutades sen med att de tva svenskorna larde de engelsktalande att spela Hej Knekt. Hahahaha. Otroligt hetsigt spel och jag kan stolt beratta att svenskorna forsvarade landets farger med stolthet. Det ska kravas mycket for att besegra oss i det spelet! Ikvall ar det forresten var tur att bjuda pa middag, vi har gjort en noggrann planering och ska bjuda pa akta svenska kottbullar. Det kommer bli fabulost!

De andra tre ska ta spanskalektioner denna veckan sa trakigt nog blir det till att saga hejda nar jag och Mathilda styr mot Cochabamba pa onsdag. Trakigt for det ar fantastiskt resesallskap... med fantatsiska dialekter! Vi dor varje gang Paul oppnar munnen och Dec och Patti ar inte mycket battre de. Har lart mig nya svarord som utklassar bollocks med rage!

Mathilda har lagt upp bilder, kolla pa det. http://www.helahavertstormar.blogg.se/. Jag LOVAR att gora det senare idag eller imorgon men nu hinner jag inte, lunchdate om en kvart. Stressigt att backpacka haha.

Puss!

Lycklig

Har suttit i typ fem minuter och bara stirrat pa skarmen for jag vet inte var jag ska borja. Det har hant otroligt mycket den senaste veckan och det kanns enfaldigt att tro att jag ens kommer kunna fa med halften av det vi sett och upplevt. Men jag ska ge det ett gott forsok. Ledord kan ju vara 100 mil i jeep, otrolig natur, bolivianskt sjukhus, galen karaokekvall och ett sparrat bankomatkort. Here we go!

Vi lamnade Tupiza i torsdags, for knappt en vecka sen, for att paborja var 4-dagars tur i jeep fran Tupiza till Uyuni i Bolivias sydvastra horn. Med i bilen fanns aven Martin och Gavin, tva genomharliga britter som utgjorde ett utmarkt resesallskap. Sjukt skona. Och sen var det chaufforen/guiden Alfredo samt kocken Marlene. Det drojde inte lange innan jag utsags till gruppens tolk eftersom Alfredo och Marlene bara pratade spanska och de andra i bilens kunskaper var mer eller mindre obefintliga. Jag skrattade at mig sjalv, for ar det nagot jag inte trodde jag skulle vara sa ar det spanskatolk. Men det gick faktiskt forvanandsvart bra och uppenbarligen har mina tva forsta manader har fyllt pa min skolspanska ganska sa bra. Vilket kanns kul!

Jag saknar ord for att beskriva allt vi upplevde under dessa fyra dagar. Att saga ett minne for livet vore en underdrift. Vi korde pa svindlande grusvagar mellan 3000 och 5000 meters hojd; vi passerade vulkaner, vackra bergsformationer och fargade laguner; vi sag pelikaner, massa lamadjur, bolivianska hjortar och en kondor; vi badade i en naturlig varm kalla med ca 40 grader; vi korde igenom och sov i sma autentiska byar; vi besokte en overgiven spokstad med mera med mera. Och hela tiden stannade vi med jamna mellanrum for att beundra och fotografera. Vi gick upp tidigt pa morgonarna for att hinna se sa mycket som mojligt, den langsta dagen gick vi upp vid 4 och var sen ute i 12 timmar. Och inte en enda sekund av uttrakning. Turen avslutades i Uyuni dar vi sista dagen gick upp 4.30 for att hinna ut till saltoknen innan soluppgangen. Ska nog lata bilder saga mer an tusen ord tror jag. Fantastiskt.

Byarna vi sov i under turen lag pa ca 4300 meters hojd vilket ar valdigt hogt. Det finns fara for hojdsjuka nar man ar over 2500 meter och vissa stunder befann vi oss ju alltsa pa nastan den dubbla hojden. Jag och Mathilda klarade oss fint forutom enstaka yrsel- och huvudvarksanfall men det var varre for andra. Vi horde valdigt manga som madde valdigt daligt och vi ar bada tacksamma over vara starka kroppar. Stackars Martin blev jattesjuk under tredje dagen och pa kvallen i Uyuni madde han sa daligt att han behovde aka till ett sjukhus. Forra gangen jag var pa sjukhus var det i Ghana med 1-ariga Hamidu, och nu var det dags igen. Martin behovde namligen tolkhjalp sa jag foljde med for att gora mitt basta for att tolka mellan honom och doktorn. Doktorns slutsats var att han inte drabbats av hojdsjuka utan utav en magbakterie. Martin avbojde att bli inlagd med dropp, nagot jag kan forsta eftersom kliniken i arlighetens namn kandes riktigt, riktigt oproffsig. Vill INTE hamna pa sjukhus i Bolivia. Hur som helst en erfarenhet rikare, och tack och lov blev Martin battre ett dygn senare.

Vi skiljdes at fran Martin och Gav i sondags da de begav sig till La Paz och vi satte oss pa bussen mot Potosi morgonen efter. Lite sorgligt, men nu ar vi i varldens hogsta stad, 4060 meter over havet. Vi har slagit oss samman med Paul, en genomgullig britt som akte samma buss som oss fran Uyuni. Igar sprang vi helt random in i fyra irlandare/kanadensare som Paul rest med tidigare. Sa vi slog oss glatt ihop och gick efter en delikat lunch (lamadjur..mm) till deras hostel for att ge koka-tuggandet en arlig chans. Det ar ju namligen det man gor har i Bolivia. Vi tuggade och tuggade och tuggade men till sist enades vi om att man nog maste vara uppvaxt med koka-bladen for att riktigt uppskatta dem.

Gardagskvallen var galen och en av de roligaste kvallarna pa hela resan. Vi gick allihopa till en bar och pimplade ol och sen vallfardade vi vidare till en karaokebar. Sinnessjukt roligt, alla forsvarade sitt eget lands farger och jag och Mathilda tog oss glatt an Take a Chance on Me (med bravur!) Kvallen avslutades med en gemensam mastodont-verson av Hey Jude och de bolivianska gasterna gav oss ogonkast som kan uppfattas som allt fran uppskattande till fientliga. Haha. Men oj vad kul det var.

Idag var vi uppe sent vilket innebar att frukosten blev lunch. 4-ratters for 45 kronor. Bolivia ar verkligen, verkligen billigt! Sen tankte vi vara kulturella och ga pa museum men det forsoket slutade med att vi ogenerat bad om pengarna tillbaka och bestamde oss for att lagga dem pa Banana Split istallet. Hehe.

Vi bor pa ett underbart hostel har i Potosi och vi tre delar ett fyrbaddsrum med egen toalett och dusch. Underbart underbart underbart. Vi reser vidare med Paul imorgon da vi aker till Sucre dar vi ska mota upp vara nyfunna vanner fran igar som tog bussen dit idag. Ser fram emot Sucre men ar verkligen positivt overraskad av Potosi. Riktigt fin stad!

Bolivia har verkligen visat sig fran sin basta sida och jag ar redan lite foralskad. Och, som sagt, sinnessjukt billigt. Sa att saga att livet leker ar en underdrift!

Kan val avsluta med nagot mindre lekande, det vill saga det faktum att jag numera bara har ett bankkort eftersom jag inte hittade mitt i sondags och i panik ringde Nordea och sparrade det. Hade nastan alla mina pengar pa det. Sen nar jag packade min vaska for att lamna Uyuni hittade det nar det ramlade ut ur min jacka dar det pa nagot lustigt satt begravt sig. Ett kortvarigt men intensivt raseriutbrott senare bestamde jag mig for att forneka hela faktumet och latsas att det inte hant. Dock inser jag att som bloggare har man en skyldighet att redogora for doliga saval som for bra saker, aven fast det sarar ens stolthet nagot enormt...

KRAM!

Dags att aka vidare

Var sista dag i Tupiza idag. Lite synd for jaklar vad vi gillar det har stallet. Mer semester an sa har blir det nog inte for en backpacker i Bolivia. Vi har agnat dagarna at att lata oss under klarbla himmel vid poolen, ata goood och billig mat (den beryktade och vad det verkar obligatoriska Bolivia-magen har vi verkligen inte markt av an), lasa massa bocker, spatsera runt pa Tupizas mysiga gator och allmant ha det gott. I mandags var vi ute och red i fem timmar bland canyons, kaktusar och massa haftiga berg. Otrolig kansla att storma fram i galopp i ett Vilda Vastern-landskap som detta. Hade inte blivit forvanad om Familjen Macahan-introt hade borjat spelas fran himlen...det kandes som ett sadant tillfalle. Fantastiskt. Det var bara jag och Mathilda och var guide, och guiden gjorde inget vasen av sig utan holl sig allt som oftast bakom oss pa sin hast. Sa den mesta av tiden var det jag och Mathilda jamsides pa vara hastar med ingenting framfor oss forutom surrealistiskt vacker natur. Annu en upplevelse for livet att lagga till pa listan, som blivit riktigt lang bara pa vara forsta manader pa resan. Tror ibland att jag ar oforskamt lycklig.

Imorgon kl 9 satter vi oss i en jeep for att ge oss ut pa var fyradagarstur som avslutas i Salar de Uyuni. Saltoknen. Ska bli sa haftigt. Men forst vantar sista kvallen har. Vid poolen idag blev vi brutalt uppraggade av fanatiska australiensare som upprepade "fiesta tonight! fiesta tonight! fiesta tonight" om och om igen som ett mantra. Hahaha. Kan ju bli kul. Alla australiensare vi traffar ar riktigt trevliga men de flesta aven riktigt ursparade. Men jag gillar dem. Grymt skont folk! Igar traffade vi for ovrigt en svenska pa hotellet har, anmarkningsvart eftersom det verkligen inte sker sarskilt ofta. Trodde det skulle vimla av svenskar i Sydamerika eftersom vi har en tendens att vara overallt, men icke. Max traffat tio stycken pa hela resan. Istallet vimlar det av australiensare, hollandare, israeler och till viss del engelsman och amerikaner. Det ar sjukt mycket israeler...efter de har gjort sin militartjanstgoring drar typ alla ut och reser. Hade jag inte trott pa forhand men sa ar det.

Forsokte ladda in bilder men uppkopplingen har pallade inte. Surt. Jag har ungefar en miljard ljuvliga bilder fran senaste veckorna att visa. Mathilda far ge det ett forsok, nu ska jag till banken och skaffa en herrans massa bolivianos. Ciao!

Nu ar vi i Bolivia!

Om jag inte minns fel skrev jag senast fran Jujuy vilket kanns som tusen ar sedan. Efter det packade vi ihop vart pick och pack och for till Humauaca, en liten genuin (eller gedigen, som Anna skulle sagt) stad ett par timmar norrut, pa vag mot den bolivianska gransen. Dar stannade vi i tva natter och agnade den mesta av tiden at att beundra alla overkliga bergsformationer som dominerade landskapet. Fantastiskt vackert. Landskapen i Argentina ar valdigt skiftande men har det gemensamt att de alla ar vackra och fortrollande pa sitt satt: I Iguazu var det tropisk regnskog, i Buenos Aires europeisk storstadskansla, Pampas var gront, oppet och vidstrackt, runt Cordoba samsades hoga berg med vattendrag och grona skogar, langre vasterut mot Mendoza ar det kargt och vildvuxet medans sjalva Mendoza hade sina grona vingardar omringade av de maktiga Anderna. Runt Salta och Jujuy var det aterigen gron vaxtlighet och hoga berg som dominerade landskapet. Bussresan fran Jujuy till Humahuaca tog bara knappt tre timmar men pa den tiden skedde en osannolik forandring av landskapet. Kaktusar, spetsiga berg och brun jord ersatte gronskan och det ar den naturen som fortsatt sen dess, anda upp hit i Tupiza i Bolivia.

Lamnade Humauaca vid 10 igar for att med buss ta oss till gransstaden La Quiaca. Granspasseringen var smidig om man jamfor med t.ex. Chiles stenharda granskontroll, men fruktansvart oeffektivt med skandinaviska matt matt (koa framfor tom lucka kanns ju aldrig sarskilt givade). Vi har ju dock ingen vidare bradska har sa timmarna i ko spelade inte jattestor roll. Hade sallskap med nyfunna israeliska vanner och efter annu lite koande vid jarnvagsstationen (framfor annu en tom lucka) steg vi alla fyra pa taget mot Tupiza vid 15.30 pa eftermiddagen. Kom fram tre timmar senare efter en mysig, men lite skakig, tagresa, och eftersom vi inte hade boende bokat hangde vi pa israelerna till deras hostel. Trodde vi. Det visade sig dock vara ett LYXHOTELL!!! Stor swimming pool, genomtankt inredning, platt-skarmar. For 70 sek var checkade vi in i vart dubbelrum och gladjen visste inga granser. "Vi ar pa Hilton!!!" skrek Mathilda euforiskt samtidigt som vi njot av att for forsta gangen pa resan ha bokat oss ett eget rum. (For upplysnings skull var det inte Hilton, men det kandes faktiskt sa). Bade jag och Mathilda forundrades over mojligheten att ga runt nakna, nagot som efter narmare tva manader i sovsalar inte varit aktuellt. Inget ont om sovsalar men vi insag bada hur skont det kan vara att kunna prata, skratta, packa eller bara vara naken utan att behova bry sig om den bakfulle/sjuklingen/siesta-sovaren i vaningssangen bredvid.

Bolivia och Tupiza har hittills imponerat stort. Trevliga manniskor, billigt, genuint. Trots att Tupiza ar valdigt backpacker-invaderat. Det var tydligen har Butch Cassidy hangde en del. Antingen sager det dig nagot eller sa gor det det inte (och da kan du ju alltid googla det!). Imorgon ska vi ut och vara cowboys bland alla berg och canyons och sen hanger vi har tills pa torsdag da vi ska aka pa en fyradagarstur i jeep till Salar de Uyuni, varldens storsta saltoken. Har en kansla av att det kommer bli riktigt jakla toppenbra!!!

Jag laste ut Liftarens Guide till Galaxen igar, vilken bok. Forstar att den blivit kultforklarad. Har haft en valdigt knapp laslista har...borjade ju med Shantaram (magisk lasupplevelse), fortsatte med Infiltratoren (smaspannande), gick vidare till Hundraaringen (for typ tredje gangen, den ar sa fin), tog mig sen an Inte han! (hahaha! varldens samsta bok), laste efter det Vilja av Sten (fascinerande) och nu efter Liftaren har jag gett mig in pa en bok om islam. Med en Gossip Girl-bok som lattsmalt alternativ. Haha. Alskar book exchanges, man vet aldrig vad man hittar for godbitar. Mitt basta inbyte ar nog dock min Sudoku-bok. I forrgar lyckades jag losa ut tva stycken svara som jag fastnat pa och det var nog den har resans hittills storsta logiska vinst. Skont. Trakigt om hjarnan skulle skrumpna ihop helt. Fast den halls ju faktiskt igang av andra typer av lardomar =)

Hoppas ni mar bra! Det gor vi!

KRAM