Resan hittills otrevligaste natt intraffade i natt. Mathilda vackte mig vid halv tva-tiden med svullnat ansikte och rodflammig kropp och det drojde inte manga minuter innan vi bestamde att aka till sjukhuset. Lyckades hitta en taxi och blev skjutsade till akuten. Dar fick jag aterigen ta pa mig tolkuppdraget (andra ganger pa tva veckor, vem hade kunnat ana). Lakarens slutsats var en allergisk reaktion, antingen beroende pa tabletterna Mathilda atit under dagen mot dalig mage eller beroende pa nagot hon atit (vilket pa grund av magen inte var mer an ett kex och lite lasagne pa 24 timmar). Tre sprutor och en tablett senare hade ansiktet och kroppen atergatt till normalt och vid 4-tiden kunde vi aka hem igen, lattade att det gick sa smidigt. Och idag ar sparen fran reaktionen helt bortsopade tack och lov. Dock fick Mathilda matforbud hela dagen idag, stackaren. Jag daremot inledde dagen med ett besok pa den underbara marknaden med livets godaste fruktsallad till frukost. Ack, livets orattvisor.
Kontrasten mellan kliniken i Uyuni och sjukhuset i Sucre var total. Med Sucre som den sjalvklara vinnaren. Nar jag var med Martin i Uyuni sag det mer ut som ett ruffigt kontor an en sjukhusklinik och skoterskan som gav honom en injektion lyckades inte ens hitta en ven. I natt var det daremot effektivt, proffsigt, rent och skoterskan hittade tre av tre vener. 3-0 till Sucre!
Jag har aldrig stott pa ett land som ar sa komplett galet i demonstationer som Bolivia. Vi narmar oss tre veckor har och har nog hunnit med att se 4-5 olika demonstrationer, utover X antal parader. Det verkar inte spela sa stor roll vad man demonstrerar mot eller paraderar for, det viktigaste ar att man gor det. Hojdpunkten vad galler konfunderande parader hittills ar nog tuberkulos-paraden har i Sucre aven fast indian-paraden vi stotte pa i Potosi var riktigt forvirrande den med. For att inte tala om gruvarbetarnas demonstrationer i Tupiza da det lat som Tredje Varldskriget hade kickat igang. Hahajaja. Idag var det nagon slags politisk demonstration pa var gata men jag ar redan sa blasé att jag nastan helt lyckades ignorera det. Men de ska ha cred, bolivianerna. Naturligtvis ska man jobba for forandring. Heja heja.
Vi hade ju planerat att lamna Sucre idag men det far bli imorgon istallet, om Mathilda mar battre. Sen har vi en lysande plan att aka till Amazonas och kanna pa djungel-livet. Hoppas stenart pa det! Min andra lysande plan ar att lagga upp fler bilder vilket jag tanker genomfora NU. Ciao!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar