Vilken vecka vi har haft. Ni vet nar man har hoga forvantningar pa nagot och kanner pa sig att det kommer bli bra redan innan det hander? Och sen nar man val upplever det ar det annu battre an man kunde tro? Sa var det med farmen. Aldea Luna.
Vi gav oss ivag tidigt forra torsdagsmorgonen. De knappa tva milen dit tog knappt tva timmar. Da kan ni forsta vagens kvalitet och darav bussens medelhastighet. Haha. 10-15 km/h for den som ar svag i matten. Vi hade dock lyckats skaffa oss sittplatser i det fullproppade bussen vilket var riktigt fint. Enda nackdelen var att jag med min fonsterplats hade full utsikt over den djupa avgrunden nagra decimeter vid sidan av vagen. Mitt nya valsprak: Ibland ar det battre att inte veta. Dock sa uppvagde den vackra naturen mer an val risken av att forsvinna in i evigheten!
Nar vi hoppat av bussen dar vi skulle mottes vi av Mattias (familjens son) och Mara (wwoofer) som var dar for att leda oss den 3 km langa trailen i bergen till Aldea Luna. Det var ingen sondagspromenad...det var slingrande stigar som skulle promenerad, branta backar som skulle bestigas och forsande floder som skulle passeras. Allt med min jakla ryggsacksklump pa ryggen. Nar vara 3 km, varav 85% i uppforsbacke, var avverkade trodde jag att jag kanske dott och kommit till paradiset. For sa vackert var det. Utsikt, utsikt, utsikt. Tystnad, tystnad, tystnad. Fantastiskt.
Vi har jobbat i tradgardslanden med ograsrensning och plantering samt samlat notter och kompostmaterial i skogen. Vi har atit god vegansk mat morgon, middag, kvall. Vi har haft lediga eftermiddagar och kvallar med mycket tid for siesta, promenader, kallduschar, sudoku, boklasning och allmant umgange med familjen och de sju andra volontarerna. Vi har hikat i skogen bland 1800-meters hoga berg med bedarande utsikt. Vi har spenderat orimligt mycket tid med familjens fem ljuvliga hundar. Vi har hjalpt till med matlagningen och lart oss laga gnocchis. Vi har spelat spanskt TP egenhandigt oversatt till engelska. Vi har eldat vedtrad i kaminen pa lordagen for att fa varmvattendusch. Vi har pratat, skrattat och bara varit tysta och lyssnat pa naturen. Tittat pa den vackraste stjarnhimmel jag sett. Beundrat ett ljudlost blixt-ovader. Och bara varit.
En stor eloge till Martin och Elisabeth, nagra av de mest fantastiska manniskor jag stott pa. Idealister som kampar for att med sin organiska farm gora ett litet bidrag till varlden. Det mesta av det vi atit har varit odlat pa farmen och jag hoppas verkligen att volontarer fortsatter stromma dit for att hjalpa till att bevara naturreservaret och utoka odlingarna annu mer. Har ni nagon gang vagarna forbi Aldea Luna, 2 timmar utanfor Jujuy i norra Argentina, mitt i odemarken, tycker jag verkligen ni ska avsatta lite tid till att vara dar.
www.aldealuna.com.ar ar adressen till deras hemsida. Hade garna stannat langre men med tanke pa att vi narmar oss halvtid for var resa ar vi otaliga pa att ge oss in i Boliva. Vilket kommer ske nagon av de narmaste dagarna :)
Nu ar vi tillbaka har i Jujuy for att tvatta typ hela var packning. Stackars tvatteri, det ar inga sma flackar vi snackar om. Nu handlar det om lera, jord och svett i en hiskelig kombination. Haha. Som sagt, stackarna.
Jag och Mathilda sa till varann for ett par dagar sen: "tank om det hant nagot stort i varlden nar vi ar har ute". Och sa kommer vi tillbaka till civilisationen och hor om Japan. Fy fan.
puss.